Har man den minsta dragning åt västerländsk musikrasism, så är det lätt att föranledas tro att alla färgade sångerskor fån Kingston, Jamaika sjunger reggae. Men naturligtvis är det inte alls så enkelt. Den sensationella Miss Terry Lynn utgör just nu det största utropstecknet i raden av undantag – även om det inte hennes rytmiska flöden trots allt inte går att ta miste på i vilken del av världen hon har sina rötter. Med en intensiv attack som inte har hört sedan Sister Carols glansdagar får hon golvet att gunga i sina stenhårda varianter av elektroniska beats. I såväl England som USA har Lynn hyllats massivt för sin ”Kingston electro” och efter sina brittiska framgångar med The Deer Tracks och Twiggy Frostbite är det här ytterligare ett exempel på det lilla svenska skivbolaget Despotz förmåga att träffa rätt.
Vissa spår är 100 electro, andra andas hårda dancehall-influenser och de allra tyngsta spår skulle nästan kunna dela medproducenter med Public Enemys Fear Of A Black Planet. Lika kompromisslös är Terry Lynn rent textmässigt, där hon går till botten med Jamaikas problem och blottlägger den hårda verkligheten i ett samhälle som inte bara handlar om solskensreggae och ”irie ites”. CO
Rigas Let’s Get Gone [Flora & Fauna / Temporarily Morons / Border]
Henrik von Euler – alias Rigas – är en produktiv man. Hans tredje album är en rikt varierad gryta av i infall och idéer. Den musikaliska huvudlinjen är en smart utmejslad electro-pop, men i spåren finns allt från minimalism till storslagna arrangemang med massor av instrument på toppen. I några spår dominerar blåsinstrument – trumpet och saxofon – ljudbilden. Andra spår är elektroniska med en produktion som spontant för tankarna till The Knife.
Anna Maria Espinosa, Jenny Wilson och Stefan Storm från The Sound Of Arrows (vars kommande album Rigas producerat) är några av gästerna och medarbetarna i skivans tolv låtar. Det är dock inte mindre intressant när von Euler tillsammans med endast Pelle Lindroth eller Tatu Metsätäthi bygger upp sina kompositioner – den sistnämndes samarbete i avslutningsspåret Love Over Gold är en av albumets höjdpunkter. Born Not To Run toppade redan för ett år sedan en Pitchfork-lista över 2008 års bästa låtar. Den här veckan kan videon till Ghosts (feat. Anna Maria Espinosa) beskådas under vinjetten Klippet på musikindustrin.se. CO
Joan Jett & The Blackhearts Greatest Hits [Blackheart Records / Sound Pollution]
Som en av musikvärldens kaxigaste kvinnliga artister tillhör Joan Jett med självklarhet rockens största ikoner. Listan över hennes största hits toppas med så obönhörligt stor marginal av megaklassikern I Love Rock n’Roll, att man bör ha förståelse för en viss frustration hos Jett över att p.g.a. detta av vissa lite nonchalant kategoriserar som ett ”one hit wonder”. Man behöver inte ens gå tillbaka till hennes år med banbrytande The Runaways för att påvisa hur fel ett sådant påstående är. Som soloartist – med egna bandet The Blackhearts – har Joan Jett sedan tidigt 80-tal levererat flera omedelbart hitmässiga röjarhits, många av dem producerade och skrivna tillsammans med Kenny Laguna som varit med ända sedan Bad Reputation 1981. För den höga kvaliteten på punkigt uppkäftig rock’n’roll med glammiga refränger och bitska gitarrer svarar dessutom låtskrivarsamarbeten med bl.a Kim Fowley (The Runaways skapare och manager) samt låtar signerade Gary Glitter/Mark Lenader, Chinn/Chapman (A.C.D.C. !) och Bruce Springsteen (Light Of Day). Totalt rymmer samlingen 21 låtar på 2 CD. I vartenda spår, riff och takt hörs det hur mycket Joan Jett älskar sin rock’n’roll – en vinnande x-faktor. CO
