Melodifestivalvinnaren Anna Bergendahl album har på ett pinsamt schablonmässigt sätt redan veckan före utgivning sågats av tabloiderna. Lyssnar man med andra öron än en tidspressad och rubrikjagande kvällstidningsrecensent är det dock inte alls särskilt svårt att höra det här debutalbumets många fina kvaliteter. Anna Bergendahls röst är bara ett av de utropstecknen.
Danne Sundquist har gjort ett strålande jobb både som producent och arrangör. Dessutom är han krediterad som medkompositör till bl.a öppningsspåret Rollin Dice (skrivet tillsammans med Daniel Z Borch och Anna Bergendahl själv), ett snyggt stråkarrangerat uptempo-nummer som med sin lätta 60-talstouch för tankarna till såväl Sandie Shaw som Dusty Springfields poppigare nummer. Låtmaterialet är rikt varierat och visar på ett övertygande sätt på den ju fortfarande bara 18 år gamla sångerskans stora potential. Att hon på egen hand dessutom har skrivit vackra Barcelona Blues och det stämningsfulla avslutningsnumret Melodramatic Mess inger respekt.
Bobby Ljunggren och Kristian Lagerström, teamet bakom årets vinnarlåt This Is My Life, ligger bakom ytterligare ett par låtar på albumet, som med en Brandur-duett och en känslig coverversion på Bonnie Hayes Have A Heart (en låt som 1989 gav Bonnie Raitt en mångmiljonsäljande megahit) är rikt varierat utan att vara splittrat.
Tro inte allt som skrivs, men det här albumet är en imponerande debut! CO
Baxter Tell Me Like It Is [Baxter Records]
12 år efter att Madonna hyllade gruppen och åtta år efter senaste skivsläppet är Baxter – Carl-Michael Herlöfson, Ricky Tillblad och Nina Ramsby – plötsligt tillbaka. De gör en svensk motsvarighet till Portishead och återvänder med trip hop-väskan packad som om inget hänt. Någon recensent har ifrågasatt om inte Nina Ramsby med detta riskerar sin vunna status som hyllad vis/jazzsångerska. Men något säger mig att Ramsby inte bekymrar sig nämnvärt utan bara lutar sig mot det självklara i att Baxter tar sitt format vidare. Notera spännande gästspel av bl.a. Rebecka Törnqvist, Martin Hederos och Jonas Kullhammar. LN
Torkel Rasmusson & Kjell Westling Inte än [National / BAM]
Trots att Torkel Rasmusson sedan några decennier tillbaka för sin musikaliska tillvaro lite i skymundan, så tillhör han i bl.a undertecknads bok tveklöst den svenska musikscenens storheter. Hans personliga röst och sångtexter får på det här albumet för tredje gången på rad sin musikaliska inramning levererad av sin forne Blå Tåget-kollega Kjell Westling. Det faktum att denne spelar samtliga instrument på skivan – med undantag av ett munspel som hörs på några ställen i Dag, sedan natt – innebär verkligen ingen begränsning. Med piano,flöjter, klarinetter, saxofoner, kornett, gitarr, mellofon, laúd, bandolina ”samt elektronisk bas, harpa och orgelpositiv” målar han vart och en av de tretton sångerna i de färger som passar bäst.
I centrum står Rasmussons ytterst egensinniga sångtexter, där verser och refränger som ”det surrar i vårt kök, där kommer hela tjocka släkten på besök, nu börjar de att sjunga med frenesi, hela världen blir en gunga vi gungar i”, ”jag lägger post på lådan och köper medicin, i skogen sipprar kådan och rinner serpentin” och ”…sanningen har sminkat av sig, under tusen tända lampor pågår cancerfestivalen” gör lyssningen till ett spännande äventyr med de mest oförutsägbara vändningar –s samtidigt som det lustigt nog ända handlar om en slags fullkomligt naturlig vardagsrealism.
Precis som det står skrivet i pressreleasen: ”Resultatet liknar inte riktigt något annat som för tillfället pågår i svensk musik”. CO
