Berätta lite mer om den forskning du har gjort, och varför du bestämde dig för att försöka besvara frågor om just kunskap och kompetens i musikindustrin?
– Det handlar egentligen om en livslång fascination för hur enskilda personer som exempelvis Brian Epstein och Sam Philips förefallit haft en nästan magisk förmåga att förstå storheten hos artister långt före det att den etablerade skivindustrin har insett samma sak. I många fall har de här personerna faktiskt nästan motarbetats av den etablerade industrin. Den fråga jag ställer mig är om, och i sådana fall hur, denna förmåga kan förstås i termer av kunskap, kreativitet och kompetens. Man skulle kunna säga att min ambition har varit att sätta ord på magkänslan.
I avhandlingen skriver du om "myten om Talangfabriken". Kan du utveckla lite mer vad du menar med att det är en myt?
– Myten handlar om uppfattningen att skivbolagen själva kan skapa sin talang. Artisterna och deras begåvning utgör en form av råvara, en input som någon på skivbolaget för det första måste få upp ögonen för men även ha förmågan att värdera, att kunna förstå dess potentiella värde. Ofta är det ju så att artisten och dennes musik inte är ”färdig och klar” att sälja. Skivbolaget måste ha förmågan att avgöra vad som behöver adderas för att öka förutsättningarna för framgång. Det handlar inte enbart om att ”förpacka musiken” utan skivbolaget påverkar på olika sätt även det konstnärliga resultatet.
– Men samtidigt finns det klara skillnader mellan stora och små bolag. De små bolagen har större förutsättningar för att identifiera nya artister och ny musik medan de stora majorbolagen, med stordriftsfördelar och resurser har vad som krävs för en mer omfattande lansering, något som kan krävas för att ”breaka” en artist. Men processen är långt ifrån standardiserad, tvärtom är den mycket komplex och det finns ingen mall för hur man skall lyckas.
En av de yrkesgrupper du skriver om i avhandlingen är A&R:s. Ser du att yrkesrollen har förändrats på senare år, och så fall hur?
– Krisen har i en bemärkelse resulterat i en selektion av A&R:s där de mest kreativa och galna idag inte ryms inom de etablerade bolagen. De A&R:s som idag är kvar är de som lyckas kombinera sin egen kreativitet med företagandets krav på både samordning, effektivitet och ekonomi. Före krisen skapade de ständigt ökade vinsterna ett visst utrymme för mer vildvuxna A&R:s och vågade projekt. Något som nödvändigtvis inte innebär att utbudet av musik ur ett konstnärligt perspektiv var bättre men däremot mer kreativt.
– Krisen kan heller inte uppfattas ha minskat behovet av ”A&R-förmåga”, tvärtom. Behovet av personer som kan selektera, göra urval och kommunicera musik till lyssnare har ökat till följd av det ökade utbudet, och den ökade konsumtionen av musik. Sedan är en helt annan fråga om de i framtiden kommer att kallas för A&R och arbeta på skivbolag.
Vad tycker du själv är dina främsta bidrag till kunskapen om hur musikindustrin fungerar?
– Det jag upplever som slående är att industrins polarisering mellan stora och små bolag, mellan aktörer med en tydlig ekonomisk logik och mer konstnärlig logik fungerar i ett ömsesidigt beroende. De stora bolagen har styrkor och resurser som de små bolagen saknar. Samtidigt medför den stora organisationens behov av styrning och kontroll att det kreativa utrymmet begränsas och tröghet uppstår. De små bolagen kan ur det perspektivet betraktas ha en större kreativ förmåga att identifiera och initiera ny musik och nya artister. Men samtidigt kan de ofta bara utveckla artister till en viss gräns, sedan slår de i taket.
– Jag menar att skivindustrin måste förstås som driven av dubbla drivkrafter eller två logiker, en ekonomisk och en konstnärlig logik som gynnar varandra. De kommersiella krafterna har gett upphov till att nätverk, kunskap, infrastruktur och resurser skapats. Även om detta främst gynnar de mest kommersiella skivbolagen och artisterna så utgör det samtidigt än förutsättning för mindre kommersiella bolag och artister. Men den ekonomiska logiken, de kommersiella drivkrafterna kan heller inte utvecklas utan den konstnärliga logiken.
– Ur det perspektivet hävdar jag att de kommersiella och konstnärliga krafterna förutsätter och gynnar varandra.
Disputationen äger rum fredag 22 oktober kl. 10.00 i Nordensköldsalen i Geovetenskapens hus på Stockholms Universitet.
Daniel Johansson
