Totta Näslund Mil efter mil – En resa med Totta [Capitol / EMI]
1 april i år skulle Totta Näslund ha fyllt 66. Den postuma födelsedagen firas med tre stora minneskonserter och utgivningen av Mil efter mil – en rikt illustrerad box/bok på 152 sidor med tio cd-skivor fyllda till brädden med Totta-musik. Mastodontverket är sammanställt av Kjell Andersson med hjälp av Nikke Ström, Dan Hylander och Johan Lindström. För formgivningen svarar Kjell Andersson och Pär Wickholm.
Urvalet och sammanställningen av det musikaliska innehållet håller högsta Kjell Andersson-klass. Förutom ett bra och avancerat urval från alla de många projekt Totta hann medverka på genom åren finns här även närmare ett fyrtiotal tidigare outgivna inspelningar med såväl Totta solo, Nynningen, Tottas Bluesband och Nationalteatern. (Att fem av de spår som på omslaget anges som tidigare outgivna versioner de facto fanns med på Nationalteatern-boken/boxen i samma format förra året är endast av marginell betydelse). Totalt rymmer de 10 cd-skivorna inte mindre än 162 väl valda spår.
Flera av de tidigare outgivna inspelningarna tillhör samlingens höjdpunkter. Hit hör Mauro Scoccos pärla Det här skeppet sjunker, det skönt rökiga jazznumret ’Round Midnight (med saxofonisten Wojtek Goral och radarparet Dan Berglund/Magnus Öström från e.s.t.) samt en handfull briljanta Dylan-tolkningar. När den närmare tolv timmar långa lyssningen kulminerar med Totta ensam på scenen – sjungandes Keith Richards Before They Make Me Run, vill man inte bara tacka och buga, utan rentav jubla.
När Totta i helgen firas med tre stora minneskonserter i Göteborg, Malmö och Stockholm så kommer mannen själv inte att kunna närvara fysiskt. Men jag är långt ifrån ensam i min övertygelse om att han kommer att vara med ändå… CO
PS. De tre konserterna till minne av Totta arrangeras i helgen på Nefertiti i Göteborg (fredag 1 april), KB i Malmö (lördag 2 april) och Fasching i Stockholm (söndag 3 april). Som sångare och musiker medverkar bl.a Plura, Nikke Ström, Bengan Blomgren, Dan Hylander, Mattias Hellberg, Mats Ronander, Johan Lindström, Kajsa Grytt, Tomas Forsell och Johan Håkansson. Dessutom tillkommer även ett flertal ännu så länge hemliga gästartister.
Bob Marley & The Wailers Live Forever – The Stanley Theatre, Pittsburgh, PA, September 23 1980 [Tuff Gong / Island / Universal Music]
Som Patricia Merchino skriver i det här albumets De Luxe-utgåvas bok (med tre 180-grams vinyl-LP, 2 cd och en reproduktion av turnéprogrammet): ”Bob never gave up the fight”…
Hade man utan historik och med förbundna ögon närmat sig den här förevigade konserten, så hade man förmodligen trott sig höra en ny, ung stjärna vars musikaliska karriär – buren på upptäckarglädje, vilja, energi och kärlek – precis var i färd med att blomma ut. Det är nämligen smått omöjligt att inte förnimma den livslust och kraft som Bob Marley utstrålar.
Sanningen är ju dock att det här blev den sista konsert Bob Marley & The Wailers någonsin gjorde och att det endast var med nödd och näppe som reggaekungen överhuvudtaget kunde genomföra sitt framträdande. Ett par dagar tidigare hade Marley kollapsat under en joggingrunda i Central Park och några månader efter Pittsburgh var han död, söndersliten inifrån av den cancer som då, bokstavligt talat, hade spridit sig från topp till tå.
Av detta hörs inget annat än märkliga undertoner i den nu – trettio år efter Bob Marleys bortgång – utgivna avskedskonserten. Här finns allt. Odödliga klassiker som Exodus, Get Up Stand Up och No Woman No Cry. Politiska brandfacklor som Them Belly Full, War, Burnin’ & Lootin, Zimbabwe. Kärlek i Could You Be Loved och Is This Love. Glödande alster från det sista studioalbumet Uprising (Redemption Song, Coming In From The Cold, Zion Train) och höjdpunkter som Positive Vibration, Jamming samt smått bortglömda No More Trouble. Från inledande Natural Mystic till avslutningen med Work och Get Up Stand Up. Universal Music, indeed! CO
Tommy Emmanuel C.G.P. Little By Little [Favored Nations / Playground]
Nyligen besökte den australiensiske gitarristen Tommy Emmanuel Sverige och gav en bejublad konsert I Stockholm. Mannens gitarrteknik är lika fingerfärdig som smakfull, vilket gör hans förmåga att tolka även de mest välkända standardlåtar till skön konst.
På 2CD-abumet Little By Little presenterar han utsökta tolkningar av såväl The Tennessee Waltz som Carole Kings Tapestry och förebilden Chet Atkins Smokey Mountain Lullaby. Glädjande nog tillhör även Emmanuels egna kompositioner det bästa. Tommy Emmanuel skapar aldrig bländverk med sitt tekniskt oerhört imponerande spel, vilket innebär att man inte alls behöver vara gitarrfreak för att uppskatta musiken. Just ”gitarrfreaks” bör dock kolla upp det här albumet extra noga. Här finns massor att både lära och njuta av! CO
Mathias Eick Skala [ECM / Naxos]
e.s.t. fortsätter att genomsyra musikvärlden – tre år efter Esbjörn Svenssons tragiska dödsfall.
Den norske trumpetaren Mathias Eick hyllas som en av företrädare för den nytänkande gren inom modern jazz som fått beteckningen post-EST. Hans nu aktuella album är visserligen framför allt präglat av skivbolaget ECM:s egen estetik – här finns till exempel flera partier som stämningsmässigt för tankarna till Kenny Wheelers sjuttiotalsinspelningar för bolaget (t.ex Gnu High med Keith Jarrett vid pianot). Men tyngdlöst svävande Biermann skulle mycket väl kunna ha varit ett spår på någon av e.s.t:s album From Gagarin's Point of View eller So Long Susie Soho. Att de här inspelningarna är gjorda av Jan Erik Kongshaug i Rainbow Studio (Oslo) och producerade i samarbete med Manfred Eicher råder det dock ingen som helst tvekan om.
Frågan är dock om det inte musiken rentav skulle kunna låta ännu mer spännande i en mer öppen konsertsituation. Möjligheterna att utforska studiotekniken på det nyskapande sätt som e.s.t. tillsammans med Åke Linton gjorde (och som Dan Berglund och Magnus Öström gör än idag) utnyttjas inte här. CO
Kvällstoppen 1962-1963 [Riverside / Border]
I sextiotalets begynnelse existerade det inte någon officiell försäljningslista i Sverige. Den utifrån digital Grammotex-statistik sammanställda SverigeTopplistan fanns inte på kartan. Istället var det Sveriges Radio som, på initiativ av programledaren och producenten Klas Burling, varannan vecka sammanställde topplistan Kvällstoppen – baserat på uppgifter från ett antal större skivbutiker man ringde runt till. Att sammanställningen av olika skäl knappast var helt tillförlitlig ifråga om den egentliga försäljningen runt om landet uppvägdes med råge av programmets underhållningsvärde.
Första Kvällstoppen presenterades tisdagen 10 juli 1962. Utifrån de låtar som placerade sig på topplistan de kommande två åren har Owe Midner på Riverside Records sammanställt en 2CD-samling med totalt 40 spår, med både svenska artister och internationella storheter som Ray Charles, Bobby Darin, Cliff Richards, Brenda Lee, Connie Francis, The Shadows, Nat King Cole, Trini Lopez, Pat Boone och Rick Nelson.
Utöver välkända nummer som Jerry Williams Twistin’ Patricia och Hippy Hippy Shake (här ien mindre känd version med Maori Hi Five från Nya Zeeland) finns här flera lustiga ”one hit wonders”, varav Kyu Sakamotos Sukiyaki bara är ett exempel. Förutom festliga nostalginummer som David Roses signaturmelodi The Stripper och Tony Renis Quando Quando Quando tillhör mer obskyra spår som Alice Babs Farfisa-tjutande joddeltwist-version av St. Louis Blues och franska Les Chats Sauvages brutala Twist A Saint Tropez de mer osannolika toppar som frestar på smilbanden. Dessutom lovar jag att fr.o.m. nu alltid spela Rune Öfwermans Big Bass Boggie på alla mina partyn och efterfester! CO
