Riddarna Bakom Molnen [Novoton / Border]
Riddarna har ett orubbligt och distinkt sound, med många känslor som griper tag i lyssnaren redan vid första lyssningen. Bakom Molnen känns som en klassiker som grävts upp ur jorden och slipats till något ännu bättre än ursprunget, utan att ha tappat själ och charm. Albumet är fyllt av intressanta gitarr- och sångslingor som går om varandra, samt partier där bandet grupperar sig i roliga experimenterande rytmer (t.ex 1:04 in i låten Helvete eller i svansen på refrängen i Det är dig jag vill ha, där sången och gitarren dubbar varandra i flummigt svävande toner). Att höra Riddarna Bakom Molnen är som att höra ett band med attityd som ett svenskt punkband från sent 70-tal, som har lånat in en psykedelisk hippie i studion som eldar rökelse, bjuder på acid och mood-coachar bandet, samtidigt som de med distad bas och tunga gitarrer tidvis skapar stoner/garagerock-vibbar. Band som Riddarna upprättar musikalisk balans i 2010-talets allt mer Macbook-styrda musikscen.
Att lyssna på hela albumet i sträck (”som man gjorde förr…”) kan bli lite tröttsamt…, däremot passar det klockrent för den ”enstaka-spår-lyssnande Spotify-generationen”. Jonathan Skogh
Soundstream Jazz Sextet Work Of Art [Soundstream Music]
Den unga gruppen Soundstream Jazz Sextet spelar musik med rötterna i den vitaliserande budskapsjazzen. Där finns ledstjärnor som Art Blakeys Jazz Messengers, Horas Silver, Kenny Dorham, Hank Mobley, Lee Morgan och andra unga musiker när det begav sig. Jag vill verkligen dra en lans för gruppens engagemang och energi som ger stor behållning. Det är en glädjefylld musik som spirar fram där det mesta av melodivalet är klassiskt för stilen.
Lee Morgans Johnnys Blue startar upp. Sedan följer Silvers Cape Verdean Blues och Bobby Timmons Dat Dare. Silver kommer igen med Sister Sadie innan gruppens pianist Philip Neterowicz skjuter in sin Come Closer. Silver återkommer därefter med Nutville. Ett starkt namn bland kompositörerna är Benny Golson vars Whisper Not är sista utpost bland lånen från budskapseran. Avslutar gör överraskande nog Henry Mancinis Moon River.
I den positivt lockande sextetten ingår saxofonisten Gustav Rosén, trumpetaren Jonne Bentlöv, trombonisten Peter Fredriksson, pianisten Philip Neterowicz, basisten Martin Sundström samt trumslagaren Carl Ottosson. Solistklassen är aktningsvärt hög med en personlig profil. Peters och Jonnes spel ger en distinkt mersmak. Samtliga musiker är framtidsmän som kommer att låta tala om sig nog så snart. Skivan blev för mig en primör som kommit för att stanna. GO
Kjell Öhman Master Hammond Pieces [Riverside / Border]
Den svenska jazzens obestridlige orgelkung är Kjell Öhman. På sextiotalet var han flitigt exponerad med sin B3 Hammond. På lövad dansbana till televisionen. Under karriären har han har medverkat på tretusen (!) skivinspelningar och han gjorde sin radiodebut i Sven Jerrings långkörare Barnens Brevlåda i femtiotalets första år.
Nu har man samlat inspelningar med Kjell från främst sextiotalet då han var medlem av gruppen Telstars. Det blev en dubbel-cd som väcker minnen hos dem som nötte dansgolven för nästan femtio år sedan. Kavalkaden öppnas med Ellingtons Satin Doll med kompisar från Telstars. Från LP-eran kommer Rosetta, The Summer Wind, Skating in Central Park och West Coast Blues. Bland Kjells medspelare finns gitarristen Rune Gustafsson. GO
Joe Pass & Niels-Henning Örsted Pedersen Chops [Pablo / Naxos]
Producenten Norman Granz hade den goda smaken att ha gitarristen Joe Pass och basisten Niels-Henning Örsted Pedersen i sitt Pablostall. Sällan har jazzen visat upp ett sådant strängspelande radarpar. Det var en kongenial kombination som också var knutna till Oscar Pedersens kvartett. 1978 spelade paret in skivan i London och här visas deras kongeniala spel i jazzstandards och evergreens blir till storverk. I melodifloran Lover Man, Have You Met Miss Jones? Old Folks, Yardbird Suite och Tricotism. Slutresultat blir skolexempel på kammarjazz som allra bäst. GO
