Varför sätter man igång återutgivning av fem tämligen bortglömda band som dubbelalbum?
– Jag har en vinylkatalog på närmare 500 låtar som jag tänkt släppadigitalt och i vissa fall på CD. Nu blev det så att jag började med de sista LP-skivorna som vi släppte. Det är den mest bortglömda delen på Massproduktions utgivning. Känner man till Massproduktion så är det för Garmarna, Lars Bygdén, The Confusions och Left Hand Solution. Eller så de tidiga Punkreleaserna från sent 70 och tidigt åttiotal. Så det känns jättekul att få återupprätta dessa band och ge ut dem på nytt remastrade med ordentliga linernotes, bilder och demos och outgivet.
– Vi har releaseparty för de tre första dubbelalbumen 31 mars på Pipeline i Sundsvall. Det är Tugga Terrier, Kretsen och Motorjokes album som firas och alla banden spelar samt Indian Sunburn som gör cover på Motorjoke. Parallellt med detta spelar elva unga lovande band in covers på dessa fem band till ett samlingsalbum som är tänkt att släppas till sommaren. Ett fantastiskt roligt projekt och det blir sanslösa versioner av band vars medlemmar i många fall inte ens var födda när plattorna spelades in. I höst/vinter kommer sedan dubbelalbumen med Crompojkarna och Indi. (De elva unga band som medverkar på ovannämnda samling är: A new way to flavor, Elsa Sjögren, Broken Aris, Indian Sunburn, Scarlet Radio, Oh my!, Scoville, Kill! Kill! Pussycat!, Burnt Sienna, When Cities Divide och Jetbone / reds.anm)
Varför dubbelalbum?
– Dels för att det fanns så mycket material som dessutom höll bra klass både ljudmässigt och musikaliskt. Det är ju lite annorlunda att göra dubbelabum. Jag är ju av den bestämda uppfattningen att ett vanligt album ska ha tio bra låtar och inget mer. Det får man lite lägga åt sidan här då man vill få en bredare bild av bandet och visa upp alla aspekterna av deras konstnärskap. Så det är välmatade plattor men varje spår noggrant utvalt för att både får en bra platta och en hel bild av bandet.
vad har varit det svåraste?
– Minnet hos vissa av bandet var ett problem. När jag började påstod flera av banden att de inte hade några demos men efter en hel del grävande hittade vi spännande saker som de inte ens mindes att de skrivit, än mindre spelat in. Men tack vara portastudios och enklare bandspelare fanns det mycket bra inspelningar. Åtskilliga demoversioner överglänser faktiskt de inspelningar som till slut hamnade på albumen. Det finns ett samspel och dynamik i de inspelningarna som saknas på albuminspelningarna.
– Sedan har tekniken tidigt 90-tal ställt till med en del. De första digitala bandspelarna är inget under av tillförlitlighet och inte heller banden. U-matictaper och DAT-ar är verkligen inga tillförlitliga medier. Då är rullbanden betydligt pålitligare. Men Cutting Room har gjort ett fantastiskt jobb med mastringen. Dessa inspelningar har aldrig låtit så bra.
Det låter som ett ekonomiskt högriskprojekt… ?
– Man får se detta på lång sikt. De få låtar som legat uppe på Spotify låter inget vidare och banden säljer minimalt med plattor. Men de spelas ganska flitigt på Spotify så intresset finns. Men att mastra upp dessa plattor som låter halvdant idag och få dem att låta bra och lägga med en massa bra outgivet ger dem nytt liv och jag tror att på lång sikt så går det ihop. De första CD-skivorna är inget under av tillförlitlighet så något måste göras i varje fall… dessutom är det förbaskat roligt att få återupprätta dessa band…
Lars Nylin
