AI-kommissionen levererade i förra veckan sin rapport Färdplan för Sverige. Kommissionen har haft uppdraget att identifiera behov och lämna förslag på åtgärder till regeringen. Daniel Johansson funderar över avsaknaden av hela kulturområdet, och reder ut vad kommissionen egentligen säger om upphovsrätten.
När AI-kommissionen släppte sin utredning i förra veckan väckte det stor uppmärksamhet. En grupp på ett tjugotal personer, ledda av Carl-Henric Svanberg, har sedan i december förra året arbetat fram förslag på åtgärder som ska kunna bidra till att stärka utvecklingen och användningen av AI i Sverige.
Kommissionen har jobbat hårt, under det här året har man haft nästan 30 interna arbetsmöten, och man har genomfört 200 möten med olika aktörer i det svenska samhället. Rapporten sammanfattar utvecklingen, vart Sverige befinner sig, och kommer med 75 förslag på vad regeringen bör göra framöver.
Allt skulle kunna sammanfattas med att kommissionen ser läget som ”akut”, varför man beslutat sig för att lämna utredningen ett halvår innan deadline. Sverige halkar efter i globala index, det finns inga tydliga strategier och än så länge har lite hänt inom politiken i form av nya satsningar och lagstiftning.
Reaktionerna på rapporten har varit blandade, Marcus Jerräng på Computer Sweden skriver att AI-kommissionen skjuter sig själv i foten, och att man hade ”vunnit på ett mer balanserat och jordnära anslag.”
Victor Galaz skriver på Svenska Dagbladet: ”Signalord som ”akut” och ”stabsläge” är en fin illustration av de fyra bokstäver som tycks driva den svenska AI-diskursen just nu: fomo (”fear of missing out”). Där fomo går in, går vettet ut.”
Åsa Zetterberg, förbundsdirektör för TechSverige, välkomnar dock rapporten, och säger: ”Vår bedömning är att det är en väldigt bra rapport som sätter ljuset på viktiga frågor om var vi befinner oss och hur Sverige ska agera”, och tongångarna bland teknikfolk på sociala medier verkar generellt vara positiva.
Regeringens reaktioner är än så länge begränsade, men statsminister Ulf Kristersson (M) sade i samband med publicerandet:
– Det är bråttom. Det går fort nu. Det händer mycket. Då ska man inte drabbas av panik, men man ska heller inte dra benen efter sig.
Civilminister Erik Slottner (KD) säger i sin tur:
– Jag skulle inte använda ordet akut. Men att det är bråttom, att vi behöver steppa upp, den bedömningen delar jag. Tillfälligt stabsläge vet jag inte riktigt vad det i praktiken skulle innebära, om jag ska vara ärlig. En ”task force” är ett jätteintressant förslag som absolut kommer vara ett av de förslag vi tittar på om vi vill gå vidare med. Det är väldigt konkret.
I den här krönikan avstår jag huvudsakligen från att betygsätta rapporten som helhet, men vill ändå nämna att jag tycker att en del av förslagen är fullt rimliga, andra sådär, samtidigt som det finns en betydande risk att även de bra förslagen ignoreras när kommissionen låter som Aisopos fabelfigur när han ropar ”AI-vargen kommer”.
Det som dock sticker ut för mig är avsaknaden av ens den minsta analys av kulturområdet.
Det kan delvis förklaras med att regeringen inte tog med det i sitt kommittédirektiv, där fokus ligger på att utreda forskning och utbildning, potential för internationell konkurrenskraft, säkerhetsfrågor, ökad AI-användning i offentlig sektor, attrahera riskkapital och underlätta innovation med mera, men jag tycker ändå det är anmärkningsvärt att ordet ”kultur” bara används en enda gång i rapporten, och då i förbifarten.
Om vi fokuserar på den del av utredningen som ändå berör musikindustrin och upphovsrätten i någon utsträckning, handlar det om kommissionens fokus på stora språkmodeller, där man menar att det finns risker om det svenska samhället börjar baseras på LLMs (Large Language Models) som huvudsakligen är utvecklade i andra länder (främst USA). Man skriver:
”Mot den här bakgrunden finns det en rad skäl för att utveckla språkmodeller på svenska, till exempel att bevara den svenska kulturella identiteten och hänsyn till nationell säkerhet. Detta eftersom även samhällskritiska tjänster och verktyg annars måste utvecklas på basis av bristfälliga språkmodeller. Att utveckla en egen språkmodell bidrar också till värdefull uppbyggnad av kompetens. AI-kommissionen anser därför att det i Sverige ska utvecklas språkmodeller på svenska.”
Under rubriken Upphovsrätten och vägen framåt, skriver man:
”När det gäller den fortsatta utvecklingen av språkmodeller är det avgörande att beakta det upphovsrättsliga skyddet för material som används för att träna språkmodeller. KB:s uppfattning är att myndigheten har möjlighet att träna och göra modeller tillgängliga med stöd av en undantagsbestämmelse i upphovsrättslagen. Eftersom KB har lovlig tillgång till material som har lämnats till myndigheten i enlighet med lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument anser KB att de kan utnyttja en särskild inskränkning av upphovsrätten som gör det möjligt för vissa forsknings- och kulturarvsinstitutioner som har lovlig tillgång till ett verk att framställa exemplar av verket för text- och datautvinning för forskningsändamål.”
KB (Kungliga Biblioteket) samlar inte bara text, utan även musik, bild, film, i enlighet med lagstiftningen kring pliktexemplar. KB säger själva att de samlar in ”nästan allt som ges ut” i Sverige, och menar att allt detta underlag skulle kunna användas för träning.
Innan ni sätter kaffet i halsen, är det viktigt att påpeka att man också tydligt identifierar att det inte bara är att tuta och köra, rättighetshavarna måste involveras:
”Det bör även i sammanhanget nämnas att en statlig utredning (SOU 2024:4) nyligen har föreslagit ett förtydligande att användning i den nationella säkerhetens intresse inte hindras av den upphovsrättsliga regleringen. Flera rättighetshavare delar dock inte den uppfattningen. De har även invändningar mot metoden som användes för att ta fram GPT-SW3. Det är därför nödvändigt att utveckla och implementera en allmänt accepterad ersättningsmodell, sannolikt byggd på ett system med avtalslicenser. Genom att lösa den frågan kan vi undvika utdragna rättsliga processer samt öka den allmänna acceptansen för de modeller som utvecklas.”
AI-kommissionens förslag är att regeringen tillsätter en nationell samordnare för detta, och skriver:
”Givet statens centrala roll, behovet av att involvera flera olika aktörer samt nödvändigheten av att lösa de upphovsrättsliga utmaningarna på ett tillfredsställande sätt, anser AI-kommissionen att det är naturligt för staten att samordna och driva på detta arbete. (…) Samordnaren bör även driva på arbetet med att ta fram en ersättningsmodell som på ett rimligt sätt ersätter rättighetshavare vars verk används för att träna stora modeller. Inom ramen för uppdraget bör samordnaren ha ett nära samarbete med rättighetshavare, de som tränar modeller samt organisationer för kollektiv rättighetsförvaltning.”
Huruvida regeringen bestämmer sig för att gå vidare och låta staten finansiera någon form av ”svensk ChatGPT” är nog tveksamt i nuläget, men det är bra att kommissionen så tydligt skriver att rättighetshavare och dess representanter i så fall måste involveras och ersättas.
Men det jag saknar i utredningen är åtminstone något ”förslag på åtgärder som ska kunna bidra till att stärka utvecklingen och användningen av AI”, även inom hela den svenska kultursektorn.
Visst, direktivet från regeringen nämner inte sektorn överhuvudtaget, vilket kanske inte är någon överraskning med tanke på den nuvarande regeringens något ljumma inställning till kulturen, men personligen tycker jag nästan det är lite stötande att ordet ”kultur” nämns en enda gång i rapporten, och musik nämns tre gånger, helt och hållet i största allmänhet.
Återigen, huvudfokus för arbetet har legat på att teckna de stora penseldragen för de tidigare nämna områdena, och kommissionen har ju haft att förhålla sig till det uppdrag som texten i direktivet definierar, så det är väl kanske inte kommissionen som ska bära hundhuvud, utan snarare uppdragsgivaren.
Bland de 75 förslagen finns allt från AI-verkstäder och sandlådor till förslag för kompetensutveckling, AI-hubbar, lärarlyft, AI-kurser för arbetslösa, implementering av AI i sjukvården, en ny task force vid Statsrådsberedningen, hur Sverige bör jobba internationellt, men inte ett enda förslag till åtgärd för att till exempel stärka kreatörers och upphovspersoners position på marknaden, eller satsning på att utbilda yrkesverksamma konstnärer i AI.
Framför allt eftersom kommissionen också skriver: ”Vissa yrken och yrkesgrupper kommer att bli mer utsatta än andra för förändring på grund av AI. Yrken som bygger på förmågor som kreativitet, resonemang och skapande, och där texthantering, bildbearbetning, analyser av data och faktainsamling är vanliga arbetsuppgifter, bedöms ofta påverkas mer än andra yrken.”
Uppdragets fokus på de tidigare nämnda områdena har självklart styrt sammansättningen av kommissionens ledamöter, de som har ingått i gruppen är främst personer inom teknik, industri, politik och akademi.
Så, sammantaget, för kulturbranscherna och musiken finns det inte mycket att hämta i Färdplan för Sverige, annat än att rättighetshavare och upphovsrätten identifieras i samband med förslaget om en stor svensk språkmodell.
Det är märkligt att regeringen helt utelämnar ett område som har så stor betydelse för samhället, inte bara vad det gäller svenskars kulturkonsumtion, utan även vad det gäller den internationella bilden av landet. Samtidigt som man tidigare i år presenterade en vision för 2033…
”…där Sverige har stärkt sin position som ett ledande land för de kulturella och kreativa branscherna. Branscherna har god tillväxt och bidrar till svensk ekonomi och ett dynamiskt näringsliv i hela landet, ökad export och en positiv Sverigebild i utlandet. Företag inom de kulturella och kreativa branscherna bidrar till en mångfald av kulturella uttryck och kulturupplevelser i hela landet.”
Kulturminister Parisa Liljestrand (M) sade då: ”Det är min och regeringens bestämda uppfattning att de kulturella och kreativa branscherna måste börja ses som en ny typ av basnäring för Sverige.”
Det är inte första gången det händer att kulturen inte finns med, och det är klart, sätter man ett gäng tekniker, politiker och industrialister i samma rum i ett år, oberoende av hur kompetenta och kunniga de är på respektive område, utan att ha med en enda betydande representant från kultursektorn, är det väl inte så konstigt.
Input styr som bekant output.
—–
Läs också: Valsinger – Kulturen är livsviktig och det borde vi vara överens om
—–
Daniel Johansson
daniel@musikindustrin.se
