Suno släppte igår något av en revolutionerande funktion för musikskapare, möjligheten att AI-generera fulla produktioner baserat på uppladdningen av enbart en enkel låtskiss. Daniel Johansson testar och ställer sig frågan: Är detta min låt? Vad händer nu?
Suno lanserades för 9 månader sen, och väckte direkt uppmärksamhet eftersom plattformen gör det möjligt att AI-generera hela låtar, inklusive sång. De tidigare plattformarna hade huvudsakligen enbart genererat instrumental musik, förutom OpenAI Jukebox.
I april i år lanserades så Udio, uppföljaren som fram tills nu haft en bättre ljudkvalitet och finish på musiken (i mitt eget tycke).
När Suno nu lanserar funktionen Covers, i beta än så länge, och nyligen också lanserade version 3.5 av sin AI-modell, blir plattformen intressant för musikskapare och producenter. Med funktionen kan man ladda upp låtskisser (upp till 60 sekunder i betaversionen), och med prompter instruera hur man vill att det ska låta. 10 sekunder senare har man en färdig produktion.
För att visa, här en slarvig skiss av en vers jag spelade in för över 20 år sedan, och ett par outputs från Suno. För alla professionella låtskrivare och A&R´s därute, jag ber om ursäkt, jag är en lekman som tidigare i livet plitade ner en låt här och där. Jag bjuder på det, den lilla falska snutten duger för att visa funktionen.
Originalet:
Sunos AI-genererade version:
Prompten till den AI-genererade låten var: ”Pop, moving bass, positive with a sad twist, acoustic drums, synths, spacey, some electric guitars, indie”
Här en annan version av låten, med prompten: ”Jazz, big band, Fred Astaire, dark male voice, happy”
Inte konstigt att Timbaland reagerar som han gör när Suno gör klart en av hans gamla låtskisser som legat i byrålådan.
Visst, den riktiga finishen är inte riktigt där än, men som sagt, det är 9 månader sen första versionen av AI-modell och plattform lanserades. Det är möjligt att separera allt i stems, så jag kan till exempel välja att plocka ut sången och lägga på min egen sång, eller ännu bättre, en AI-modell av min egen röst som jag helt enkelt ersätter den befintliga rösten med.
Vad den här tekniken kommer göra med musikproduktion och musikskapande är för mig uppenbart. Om vi tidigare pratat om att streamingen demokratiserat, eller decentraliserat, musikbranschen, med en starkt växande DIY-sektor, är AI på väg att fullständigt demokratisera musikskapande. Vem som helst med en låtidé eller spännande textrad, kan generera musik och ge ut. Inte i perfekt kvalitet än så länge, men det dröjer inte länge.
Nu kommer frågan, är detta min låt?
Rent upphovsrättsligt råder det väl ingen tvekan, melodi och text är jag upphovsperson till, oberoende av hur produktionen av inspelningen låter. Eftersom jag också har ett Pro-abonnemang på Suno så äger jag mastern, det vill säga den output som ”jag” skapat.
Följaktligen kan jag både registrera verket hos Stim, och distribuera låten till DSP-er med vilken distributör som helst.
Samtidigt är Suno, och Udio, stämda av de stora musikbolagen i USA, och det är tveksamt huruvida de har tränat sin AI-modell på korrekt sätt. Även om det är min låt, och även om det är min master, är det etiskt korrekt av mig att lägga upp den på Spotify? Samt, är det etiskt korrekt av Spotify att acceptera låten?
Jag vet inte svaret på dessa frågor, jag ställer dem bara. Det enda jag vet är att musiken är på väg in i sitt största skifte sedan 1999, kanske sedan 1948, kanske till och med sedan 1877 (för den som kan sin musikhistoria, Napster, första vinylskivan, och Tomas Edisons första inspelning).
Vad händer nu?
Branschen väntar på rättegångar och praktisk tillämpning av AI-förordning etc. Samtidigt sker revolutionen as we speak. Såväl distributörer som DSP-er verkar ytterst ointresserade av att filtrera bort AI-genererad musik, så skiftet har i någon mån redan hänt, musiken finns ju redan därute, och växer för var dag som går.
Rättegångarna mot Suno och Udio förväntas kunna genomföras i slutet av 2025, troligen i början av 2026. Domsluten kommer överklagas, oberoende av vad det blir. Vi kanske har ett prejudikat 2027 eller 2028.
För ett par veckor sedan pratade jag med en av Norges mest erfarna låtskrivare, som skrivit mängder med låtar till Melodi Grand Prix och Eurovision, och som numera hänger på Suno dagarna i ända. Han sade så här: ”De som är negativa till det här är samma slags personer som har varit negativa till alla teknikskiften. Det här går inte att stoppa, det enda man kan göra är att själv börja använda det. Det är ju hur coolt som helst!”
Som musikskapare (jag får väl ändå kalla mig för det, trots ett uppehåll på sådär 10 år) ryser det i kroppen när jag nu laddar upp gamla låtskisser och får tillbaka olika slags produktioner, en del bra, många inte lika bra, än. Det är precis så här musik kommer skapas framöver, förhoppningsvis på plattformar som tränat sina AI-modeller i samarbete med rättighetshavarna, och som delar med sig av sina intäkter.
Det kommer bli det centrala framöver, hur den nya musikekonomin byggs upp även fortsättningsvis med upphovsrätten som grund, hur fördelningsmekanismer ska se ut. Om jag publicerar någon av Suno-versionerna på Spotify och det genereras intäkter, ser jag det som självklart att alla rättighetshavare vars musik funnits med på olika sätt i genererandet, också blir ekonomiskt kompenserade.
Tekniken är hur som helst här för att stanna, och jag kan inte låta bli att älska det. Ikväll måste jag sätta mig med gitarren igen, här ska skapas låtskisser.
Daniel Johansson
daniel@musikindustrin.se
