Daniel Johansson funderar över om det nuvarande systemet kring spellistor på streamingtjänster är säkert, när artister och bolag inte har någon som helst kontroll över var deras musik exponeras.
Som vi skriver om på annan plats här på MI idag, vittnar artister och bolag om att deras musik plockas ned från Spotify på grund av streamingfusk, trots att de inte har gjort något felaktigt själva. Även etablerade bolag i Sverige har drabbats.
Idag kan vem som helst starta offentliga spellistor på Spotify och lägga till precis vilken musik man vill. Artister och musikbolag har ingen möjlighet att bestämma vilka spellistor ens musik ska finnas med på.
Som det ser ut idag är det också möjligt för vem som helst att köpa artificiella strömmar till musik som man själv inte äger. Säg att jag skulle vilja köpa 100 000 strömmar till valfri artist, så finns det idag ingenting som hindrar, annat än att DSP-erna identifierar det och sätter stopp för det.
Någon som har något otalt med en artist eller ett bolag skulle därmed helt enkelt kunna straffa, eller hämnas, genom att lägga pengar på strömmar så att det ser ut som streamingfusk. Huruvida detta är fallet bakom ett par av fallen i Sverige under den senaste tiden ska jag låta vara osagt, men bara det faktum att det är möjligt gör misstanken om att det också används för sådana aktiviteter rätt stor.
I de fallen vi skriver om den här veckan handlar det främst om fulaktörer som bottar spellistor och lägger till låtar för att s.a.s. marknadsföra sina tjänster, med resultatet att oskyldig musik flaggas för manipulation och plockas ned.
Den enklaste lösningen vore att Spotify ger artister och bolag makten att själva bestämma över vart musiken ska få finnas exponerad. Det borde vara en relativt enkel funktion att införa på Spotify for Artists. Kanske skulle någon form av valideringsprocess behövas, för att fullt ut säkerställa att endast de som faktiskt har rättigheter till musiken också har kontrollen.
Det skulle naturligtvis inte lösa problemet med aktörer som ägnar sig åt streamingmanipulation för att skada andra, eller hämnas, men det skulle åtminstone göra det möjligt för artister och bolag att snabbt kunna agera själva kring sin musik när de ser att något fuffens är på gång.
För DSP-er är det här en ständig balansgång. Samtidigt som man självklart vill att en plattform ska vara så öppen som möjligt, för att användare ska kunna vara aktiva, sprida musiken man älskar, skapa spellistor som kan bli populära, behöver man göra vad man kan för att förhindra tvivelaktiga aktiviteter som har målet att utnyttja systemet.
Spotify säger att den nya avgiften man skickar till distributör eller bolag när man upptäcker streamingfusk, och som blev aktiv för några veckor sedan, ska fungera avskräckande, men att det inte kommer fungera perfekt till en början. Det är möjligt att de nya åtgärderna faktiskt kommer få en effekt, dvs att genererandet av artificiella strömmar minskar, och det kanske är oundvikligt att en del artister och bolag drabbas i början när man hårdare försöker dra åt snaran kring de som sysslar med dylikt. Hellre fälla än fria.
För de enskilda artisterna är det dock inte bara frustrerande, utan kan även vara känslomässigt knäckande, att bli anklagad för att syssla med streamingbedrägerier när allt man vill bara är att få ut sin musik. En DIY-artist kan lätt gå från att känna sig lycklig över det man skapar, till att ge upp kampen inför de stora aktörerna. Den kvarstående känslan bland en del kan bli att branschen sviker dem, de stora aktörerna bryr sig inte om artisterna.
Det som också är alarmerande är att vissa distributörer verkar frånsäga sig allt ansvar, och gör det näst intill omöjligt att få tag på någon support eller person som kan hjälpa. På sikt tror jag att distributörer som agerar på det här sättet gräver en grav för sig själva, när allt fler DIY-artister får upp ögonen för att billigast (eller t om gratis) inte alltid är godast.
Det är mycket bra att Spotify agerar, med införandet av den här förändringen i relationen med distributörer och bolag, men kanske skulle man i början av detta också introducera möjligheten för artister som drabbas felaktigt att ha någonstans att vända sig. Det räcker kanske med ett onlineformulär, där artister och bolag får möjlighet att beskriva vad som har hänt, som ett slags överklagande.
Idag lägger man ansvaret hos distributörerna, men med tanke på att distributörerna är tokrädda för att få straffavgifter på 10 dollar á la carte, så är det troligt att man hanterar varenda flaggning stenhårt. När det dessutom är näst intill omöjligt att få kontakt med vissa distributörer, är det inte konstigt att artister som drabbats känner sig lurade och maktlösa.
Vi kommer aldrig komma ifrån att det finns individer som gör allt de kan för att försöka utnyttja systemet, men det borde åtminstone vara möjligt att introducera funktioner som gör det möjligt för artister och bolag att själva kunna agera, istället för att vara fullständigt beroende av mellanhänder.
Daniel Johansson
daniel@musikindustrin.se
