MI:s Lars Nylin kommenterar miljardköpet av Rod Stewarts katalog.
Så var det dags igen efter en viss paus. En artists verk säljs för en miljard. Och som vanligt skjuts frågan från höften i diverse kommentarsfält: ”är hen verkligen värt det?”
I det aktuella fallet är hen Rod Stewart och jag instämmer spontant i undran.
Men inte av det vanligaste skälet i nämnda fält: den raspröstade skotten anses helt enkelt inte ha en musikalisk kompetens värd sådana monstruösa summor. Men där har skeptikerna fel. Stewart har varit en briljant entertainer i sex decennier. I sommar bevisar han vid ett Sverigebesök om det fortfarande gäller.
Nej, i detta fall handlar mitt frågetecken om ett simpelt:
Kan Irving Azoff och hans Iconic Group någonsin räkna hem detta på ett rimligt sätt?
Spontant blir känslan att Azoff & co sysslat med troféjakt. I katalogköpsgaloppen fram till cirka 2022 blev Hipgnosis snart giganten och ansiktet utåt för en ny del av branschen. En uppkäftig del. Men medan affärerna i fältet generellt saktade in under 2023 – räntenivåer, allt färre lämpliga kataloger att investera i, osäkerhet i värderingar, orsakerna var många – blev det ännu fler frågetecken kring just Hipgnosis.
Stewart var en som i det läget backade ur en försäljning. Allt slutade med att Hipgnosis, och hela katalogsammanhangets ansikte utåt, Merck Mercuriadis, lämnade VD-stolen (han finns dock kvar i styrelsen).
När Iconic nu valt att satsa en tiosiffrig summa på något man kallar ett ”wide-ranging cross-media partnership” måste mycket av tyngden ligga i ordet cross-media.
Iconic har köpt Stewarts låträttigheter. Där finns eviga helt egna titlar som Tonight’s The Night, Mandolin Wind och Hot Legs. Där finns också ett 40-tal hyfsat starka låtar där Stewart har co-writes (det hette för övrigt förr att Stewart tillhörde skaran som helt gjorde tolkningar om han fick en split på andras låtar). Som Maggie May och Da’ Ya’ Think I’m Sexy? Han har därtill co-writes i en radda titlar solo, med Faces, och med Jeff Beck Group som det kan tänkas att det går att öka streamingen på. Dessutom har Iconic med all säkerhet säkrat Stewarts royaltys från de skivbolag han legat på (alla tre majors finns representerade).
Men detta kan långt ifrån ha varit matematiken bakom köpet. Så ser inte streamingen kring Stewart ut. Så ser knappast det allmänna synkvärdet ut.
Andra motiv?
Kanske att konsolidera Iconics profil. Stewart passar bra in i bolagets filosofi att vara starkast i det äldsta gardet. Man har hittills köpt hela eller delar av kataloger hos The Beach Boys (första inköpet 2020), Cher, Linda Ronstadt, Joe Cocker, Dan Fogelberg, Nat King Cole, Dean Martin, David Crosby, Stephen Stills och Graham Nash. I något fall i rivalitet med Hipgnosis. Men hur mycket är det värt i sig att ännu en gång knäppa Hipgnosis på näsan?
Nej, det måste finnas visioner i fält som avatarshower (Stewart ”live” i Las Vegas i alla framtid…), TikTok eller alla öppningar som AI-revolutionen ger.
Annars framstår det som en klart märklig affär. Troligen den hittills märkligaste av gigantiska anglo-amerikanska katalogaffärer.
Men Rod kan bara tacka och ta emot. Han får definitivt ännu större resurser för sina fascinerande hobbyjärnvägar därhemma.
Lars Nylin
