Medan fenomenet Chicken Banana sprider sig över världens videoplattformar funderar MI:s Christel Valsinger över sin njugga inställning till novelty-hits.
Egentligen borde man ju vara glad över att det finns kulturella fenomen som fortfarande kan samla massorna. Det pratas ofta om hur avsaknaden av en gemensam monokultur splittrar oss som civilisation och att det får följder i vår förmåga att sluta samman när det verkligen behövs. Men om det är sammansmältningen av en kyckling och en banan som är vägen till ett enat samhälle så vet jag inte om jag vill vara med.
Chicken Banana, som MI skrev om häromveckan, är en ny succé från bl a svenske Michel Petré, som var inblandad i dunderhiten Axel F med Crazy Frog i mitten av 00-talet och har näsa för vad som funkar brett.
Min första kontakt med Chicken Banana var en video där en ung tonårsdotter ska göra dansutmaningen tillsammans med sin pappa – som två sekunder in blir förbannad över hur dum den är: ”I’m nearly 40!” ropar han argt. Det är väldigt roligt. Men jag tänker också att det inte är en slump att det är just den tolkningen jag nås av. Je suis pappan.
Det går en rysning längs min ryggrad varje gång en tramsig låt ska förena vuxna, ungdomar och barn i simpel korografi. Och det är Fågeldansens fel.
Fågeldansen skapades redan på 50-talet, men flög på nytt över europeiska topplistor runt 1981. I Sverige gavs den ut på Bert Karlssons tillfälliga etikett Duck Records med ”rap” av discjockeyn Lasse Sundberg. Med Curt Haagers och under namnet Fågelsången toppade den Svensktoppen i tio veckor i början av 1982.
För en 9-10-åring med en nyväckt ambition att vara lite cool, blev Fågeldansen en återkommande förödmjukelse. Lektioner kunde avbrytas inför ett kommande lov med en tvingande uppmaning att utföra denna bebisdans, som innefattade flaxande med armarna och vick på rumpan. Mitt i skoldiscot, mellan tuffa hits med Duran Duran och Kim Wilde, kunde den plötsligt dyka upp och skapa obalans i ens identitet.
Jag gissar att det är det här traumat jag återupplever varje gång det ska viftas med armarna till en överförenklad komposition. Det och att jag väl tyvärr fortfarande försöker vara cool.
Det är iallafall bara jag själv som drabbas av min oförmåga att delta i gemenskapen.
Chicken Banana är nu etta på Spotify Viral Sverige. Lite skönt är det ändå att avsändaren heter Crazy Music Channel och åtminstone inte är en påhittad artist som ska sitta i tv-soffor och berätta om sina konstnärliga ambitioner. På Crazy Music Channels Spotifykonto finns dessutom mer i samma väg. Ma ma ma Pa pa pa Bla bla bla har inte blivit en lika stor succé. Inte heller I got a pig under my arm (bitch). Ännu.
—
Undantaget som bekräftar regeln – Bara bada bastu. Den går liksom inte att motstå. Men jag tänker inte göra dansen.
Christel Valsinger
