Intervju: Johan Ekelund, avgående VD Kobalt Music Scandinavia

Efter 25 år i företagsledningen lämnar Johan Ekelund Kobalt, musikförlaget han själv var med och grundade år 2000. Med MI pratar han om att skapa ett modernt förlag, ledarrollen, höjdpunkterna genom åren och vad han ska göra nu.

Det är lika bra att vi slår fast det med en gång: Johan Ekelund ska inte gå i pension. Istället har han en lång lista på folk han ska äta lunch eller ta kaffemöten med. För beslutet att lämna Kobalt handlar om något annat.

– Jag vill skapa utrymme i hjärnan och i livet för att komma på vad jag ska göra. Se vilka idéer jag har eller vad av sånt som andra har berättat om för mig som jag vill vara med på. När man är VD i ett internationellt bolag som omsätter 6 miljarder kronor och har över 400 anställda, då är det svårt att få den tiden. Det är som att vara tränare i något lag. Man måste alltid vara tillgänglig. Man måste alltid hantera det som behövs hanteras. Roligt eller svårt – eller inte roligt.

– Så jag måste skapa mer tid och rum för nya idéer.

Kobalts historia börjar 2001 men för att förstå hur Johan Ekelund kom in i bilden får man gå tillbaka till 1989, då han startar Diesel Music tillsammans med Ratata-kollegan Mauro Scocco och Torbjörn Sten. Inte för att det skulle vara coolt att ha ett bolag, utan för att vara fri som artist och äga sina rättigheter. Ett vanligt mantra idag, men inget det talades om då.

Diesel växer och fler artister hittar dit, såsom Titiyo, Lisa Nilsson, Eagle-Eye Cherry och Esbjörn Svensson Trio. I och med utvidgningen flyttar Torbjörn Sten sitt kontor till London. I London finns även Willard Ahdritz, som grundat Telegram Publishing tillsammans med Klas Lunding i slutet av 80-talet. Willard har haft ett band – Andrea Doria – som gjort inspelningar i Johan Ekelunds studio. Nu har han även finansiell utbildning och har jobbat med förändringsprocesser inom stora bolag som British Airways. För Torbjörn, Johan och Mauro presenterar Willard en vision för en ny typ av musikförlag, som med hjälp av framväxande digital teknik ska bli snabbare, mer transparent och mer lönsamt för artister och låtskrivare. Och på den vägen är det.

– Vi hoppade på den där visionen och så sammanfogade vi den med Diesel. Vi sköt in vår förlagskatalog där helt enkelt. Och det var viktigt, för det gav legitimitet och visade att Kobalt inte bara var en idé uträknad av någon på Tekniska högskolan eller Handels.

Med Diesels katalog blev Kobalt ett riktigt musikförlag med låtar som snurrade i radio. Eagle-Eye Cherry hade t ex stora framgångar i USA med Save Tonight, som nått en femteplats på Billboard Hot 100.

Nu, 25 år efter starten, har Kobalt drygt 400 anställda på 13 globala kontor i 5 världsdelar. Bolaget representerar över en miljon låtar och några av de största låtskrivarna i världen, inklusive Andrew Watt, Dave Grohl, Björk, Norah Jones, Max Martin och Paul McCartney.

I Sverige har Kobalt 10 anställda under ledning av Johan Ekelund. Här jobbar Kobalt med bl a Mauro Scocco, Annika Norlin, Jenny Wilson, Victor Leksell, Laleh, The Hives, First Aid Kit, Carl Falk, Opeth och Isak Benjamin.

Fram till att Francisco Partners blev huvudägare i Kobalt för två och ett halvt år sedan har Johan varit i moderbolagets styrelse. Och i Sverige har han varit företagsledande hela tiden.

11 x Platina för Blinding Lights med The Weeknd. Max Martin och Johan Ekelund.

Tycker du om att leda?

– Ja, vissa saker tycker jag om. Men jag är egentligen en kreativ projektperson, vilket passar väldigt bra ihop med att göra skivor och att starta företag. Och att leda i en organisation med underställda och ingå i en rapportlinje är ju inte ett projekt utan en konstant.

– Jag är nog lite för kreativ för att älska alla de processer som krävs i ett företag. Vi var över 600 anställda i Kobalt ett tag. Jag ledde ju inte alla dem, men det blev väldigt mycket processer. Det har varit roligt och lärorikt och jag tycker det är oerhört kul att ha min personal här, men jag kommer inte att fokusera på att jobba mig in i någon ny VD-roll.

Berätta lite om det skandinaviska kontoret.

– Vi är ju tio nu. Och vi har en fantastisk, fin roster som vi är jättestolta över. Vi har idag alla funktioner som ett musikförlag kan förväntas ha här i Stockholm. Synkavdelning, A&R:s, copyright och client relations. Och vi har haft ett jäkla fint år. Kobalt hade till exempel tre av fem möjliga popvinster på Musikförläggarnas Pris i höstas och då kan man ju räkna ut att de andra musikförlagen – majorförlagen – hade två vinster. Att dela på. Det var ett fint betyg till mitt team.

– Sen representerade vi flest låtar i Mello också, vilket är en stor grej i Sverige naturligtvis. Så det känns ju som att vi fyller ett behov. Dörren öppnas och folk kommer in till oss av olika anledningar. De har hört om oss och de vill prata. Så det är väldigt roligt.

Hur ser er företagskultur ut?

– Vi sitter i ett öppet landskap och delar musik och nyheter med varandra hela tiden. Att vara tio är ju en storlek som är idealisk för att ha ett öppet kontor. Alla kan spela musik, alla kan skratta tillsammans

– Det jag har märkt är att alla är väldigt musikaliska. Det är väl som ett skämt nästan, att om man ska söka jobb på skivbolag så ska man inte säga att man själv har ett band, eller vill bli sajnad. Då brukar man inte gå vidare. Men det kryper fram efter ett tag. Man hör att de sitter och sjunger vid sina datorer. “Shit, wow. De sjunger jättebra!”

Många av de anställda på Kobalts kontor i Stockholm genom åren har varit kvinnor, något Johan säger att han informellt fått beröm för.

– Jag pratade med Carolina (Kreivi, senior manager creative and acquisitions Kobalt, red:s anm) om det, att jag hade fått cred för att jag hade en stor andel kvinnliga anställda. Då sa hon: “jaja, men du är ju man och du är chef”. Det tyckte jag var jäkligt intressant. Det är en viktig fråga.

Har du varit engagerad i inkluderingsarbete?

– Ja, på det lokala planet har jag bestämt vilka vi har anställt. Men Kobalt har ju haft ett jättestort DEI-arbete (DEI=diversity, equity, inclusion, red:s anm). Vi har gått många kurser och vi har haft speciella praktikantprogram som har syftat till att man aktivt ska försöka attrahera framtidens talanger på platser som inte är de mest uppenbara.

– Men vad gäller det mera lokala, så har det bara blivit så att det har varit mycket hög kvinnlig kompetens som har hamnat här. Det är inte så att jag har sagt “nu jävlar ska vi vara bättre än någon annan förläggare som har för många män.”

Intresset för inkluderingsfrågor verkar ju vara på väg att backa, med den nya presidenten i USA. Tror du att det kommer att påverka den svenska musikbranschen?

– Jag följer ju naturligtvis rapporterna om vad Amazon, Apple och Meta gör. Men för Kobalts del så har jag inte sett några indikatorer på det. Det är ju en pendel och en del tyckte väl att pendeln var för långt åt det ena hållet kanske. Det är väl så de motiverar det: “we’ve spent too much time and too much money on this.” Inte att de säger att de vill att det ska vara orättvist och obalans mellan olika grupper.

– Men pendeln är ju definitivt på väg tillbaka. Man kan observera att DEI-initiativ inte längre syns lika tydligt på olika hemsidor till exempel. Men inom Kobalt tycker jag att det är lika mycket aktivitet som vanligt, som nu under Black History Month, som är jätteviktigt i USA.

Om du skulle sammanfatta lite, vad vill du lyfta fram som höjdpunkter från dina år med Kobalt?

– Det absolut viktigaste är: “We changed the music publishing industry”. De modeller som Willard hade i sin vision och som vi drev igenom framgångsrikt, det är de som till stor del används idag i hela den här industrin. De ifrågasattes och slogs bort de första fem-tio åren: “They’re never gonna make it. They’re gonna go bankrupt. They are from Sweden” – också det som en negativ grej.

– Men 2005 så signade vi Maratone (Max Martins förlag och produktionsbolag, red.s anm). Och Paul McCartneys förlag MPL kom också in ganska tidigt. Och det var jätteviktigt.

Då upphörde skitsnacket.

Ni hade ju tidigt förstått vad digitaliseringen skulle komma att förändra i musikbranschen?

– Ja, det där är ju också jätteviktigt. I och med den tekniska utvecklingen gick marknaden från att ha varit lokal till att bli global. Det var precis det vi byggde för – en kommande global marknad. Vi skapade ett företag som är platt organiserat, där medarbetarna arbetar i internationella team utifrån funktion.

– Så de tio personer som finns i Stockholm är experter på olika saker men jobbar i team med personer i hela världen. På så sätt får våra låtskrivare och deras managers lätt tillgång till det internationella och inte bara det lokala.

Finns det fler höjdpunkter som du vill nämna?

– Det har varit roligt att kunna göra något som är lite större än att vara jättebra i Sverige. Bland de som har trott på oss finns familjen Hearst, Michael Dell och Google Ventures. Det var inte på något sätt jag som tog in dem, men i det företag som jag har varit med och byggt och trott på så har det har varit kul med bekräftelse från folk utanför Sverige och på en sådan internationell nivå. När folk undrar vilka vi jobbar med så brukar jag svara: “Paul McCartney, ni vet vem det är? Han har bytt förlag en gång i livet. Han bytte bort sitt gamla och gick till oss. Och där är han kvar.”

Pressklipp Kobalt. Vänster: Fast Company utser Kobalt till ett av världens mest innovativa bolag 2018. Höger: Billboard rapporterar förlagens marknadsandelar i USA Billboard 2014. Kobalt är andra största förlag när Max Martin har sju låtar på Top 100 Airplay.

Att få träffa och jobba med band som formade honom som ung – Deep Purple, Parliament och Funkadelic – har varit “jävligt coolt”.

– Men för många som läser det här blir det ju lite mossigt att prata om Deep Purple. Jag tycker att José Gonzales är fantastisk. Och Cobrah och Yaeger och Annika Norlin, som vi jobbar med – eller har jobbat med i Cobrahs fall. Jag går hellre och ser dom live än ser Deep Purple på Grönan.

Vi pratar om artistrollen idag. Hur den förändrats från den tiden när ikoner som Neil Young och Joni Mitchell blev upptäckta. Även under Johans tid som artist handlade det främst om att “lira och skriva låtar och underhålla en timme på scenen.” Idag räcker det inte.

– Jag jobbar ju med några nya, unga artister. De är grymma på att skapa musik och framföra den. Det är cutting edge och fräscht. Men de måste också jobba med det visuella. Och de måste vara närvarande på rätt platser, här eller i Paris, i Berlin eller i Nashville, beroende på genre. Och de måste vilja och kunna berätta om det i SoMe minst fem gånger i veckan på ett underhållande eller fångande sätt.

– Det jag vill komma till är att det finns en Joni Mitchell därute som vi kommer att tappa bort i det här. Eftersom det krävs så många fler drivkrafter och färdigheter idag än att bara vara artist. Men det finns ju de som älskar det. Det är dom som är framtidens framgångsrika artister.

Har du själv jobbat kreativt under de här åren? Producerat musik parallellt?

– Jag var ju både Executive Chairman på Diesel och producent under tio år ungefär. Och det funkade. Men när vi tog steget till Kobalt-tiden så tyckte jag att det varken blev hackat eller malet.

– Då var jag i en brytningstid också. Skulle jag producera mer eller inte? Många av mina dåvarande musikerkollegor valde att fortsätta vara superbra musiker och producenter. Men jag kände att jag måste välja och tyckte att det var mer spännande att utveckla någon annan del av mig själv. Kanske hade jag heller inte riktigt tron på att nästa steg för mig skulle vara New York – som gällde då, nu är det Los Angeles. Jag hade inte den drivkraften. Lite feghet där kanske. Eller självinsikt. Så jag tog en paus som har pågått mer eller mindre sen dess. Jag hoppade in och gjorde en grej med Markus Krunegård någon gång. Men det är ju bara smått.

Längtar du efter att göra musik igen?

– Jag har saknat det. Jag vet inte om jag har längtat efter det, men jag har saknat människorna. Mina musiker.

Inte själva skapandet?

– Jo, men det övergick till att jag började fotografera istället. Det går mycket fortare. Man kan ta en bild och behandla den på fem minuter nu. Medan en låt tar fem dagar eller fem veckor.

– Men jag har ett nytt band, som jag har inte announcat än. Det är i väldigt smal stil med spännande medlemmar. Men det är bara ett teoretiskt band än så länge. En vision. Men alla är med på konceptet.

Ditt Instagramkonto tyder på ett konstintresse. Är det något du vill ägna dig åt mer nu när du får fritid?

– Ja, jag är mycket intresserad av konst. Särskilt konst som politiker och staten försöker förbjuda och beslagta. Det tycker jag är jättespännande. Som med Carl-Johan De Geer, Kjartan, Olabo och Saga Berlin. Eller Horkarlsmyntet.

– Jag har faktiskt haft ett galleri. Jag och Sanji Tandan hade det. Men det är jag inte intresserad av att hålla på med nu, köpa och sälja. Men jag kanske får mer tid att se på konst.

Två röster om Johan Ekelund

Carolina Kreivi, Senior manager creative and acquisitions, Kobalt Music

”Det har varit en otroligt fin, lärorik och färgglad resa att på nära håll få följa Johan i hans roll som ansiktet utåt för Kobalt. Med sin bakgrund som artist och producent har Johan alltid varit trovärdig och äkta, både i sin roll att vilja förbättra musikförlagsstrukturerna till mer ”artist friendly” och även i sin relation med våra klienter. Mer skarpsinnig och kunnig chef är svår att finna och vi har haft roligt på jobbet och firat Miniatyrrävens dag varje år den 12 november.”

Oskar Ekman, medgrundare skivbolaget Year0001

”Jag mötte Johan 2015 i en period när jag inte var ny i branschen, men ändå kände mig väldigt ensam. I Johan fann jag någon jag relaterade till. Någon som sätter musiken i första rummet och en förebild som var generös med att visa sitt förtroende för mig.

Jag kommer alltid vara tacksam att jag lärde känna Johan precis när jag behövde någon som honom i mitt liv.”

Fakta: Johan Ekelund

Ålder: 64 år
Bor: Stockholm
Familj: Gift, 2 barn
Bakgrund: Utgjorde tillsammans med Mauro Scocco duon Ratata 1983-1989. Har producerat artister som Lisa Nilsson, Stina Nordenstam, Esbjörn Svensson Trio mfl och fick Grammis för Årets producent 1993. Startade Diesel Music med Mauro Scocco 1989 och har haft styrelseuppdrag för Stim, Skap, Musikförläggarna, Export Music Sweden, SOM och IMPALA. Har även suttit i prisnämnden för Polar Music Prize. Medgrundare av Kobalt Music Group år 2000. Utsågs till en av Billboard International Power Players 2021.

Aktuell med: Lämnar som VD för Kobalt Music Scandinavia i vår.

Lyssnar på just nu:

The Hives – Go Right Ahead (Fitzsimmons)
José González – Line of Fire (González, Araya, Winterkorn)
Viagra Boys – Man Made Of Meat (Jungqvist, Höckert, Hillborg, Carls, Gunnerfeldt, Murphy, Sjödén)
Isak Benjamin – The Prettiest Face (Söderberg, Andrén)
Yaeger – Water Pistol (Jäger, Furrer, Pinna)
Robyn – Dancing On My Own (Berger, Carlsson)