Att Spotify gav miljonbidrag till Donald Trumps installation kan för den som vill vara ett skäl att ifrågasätta, t o m lämna tjänsten. Men betalningen per stream är det inte, tycker MI:s Lars Nylin och följer upp vad Daniel Johansson skriver på annan plats i veckans nyhetsbrev.
Hus i helvete. Det uttrycket fick sin kompletta användning i min närhet när Spotify i veckan valde att donera 1,7 miljoner till Donald Trumps installation och dessutom arrangerade en uppvärmningslunch för Trump-vänliga podcasters.
I mina sociala medier skrevs flitigt: ”nu är måttet rågat”. Efter frågetecken om Spotifys allmänna attityd till musik och musiker, ersättningar till ägare och chefer, och om fejk-artister, kom nu också detta. Bokstavligen hundratals vänner skrev på Facebook och Instagram att nu skulle de gå över till Tidal. Apple hade ju också stöttat installationen, så där och då kändes inte dessa aktuella. Alternativ som Qobus nämndes därtill av några få mer ljudfokuserade.
Visst, även undertecknad provocerades svårt, vad än Spotify angav som skäl (något om att komma närmare där besluten fattas, d v s Vita Huset) räckte det inte alls i den upphetsade stämningen. Jag sveptes med och tog själv raskt ett första Tidal-abonnemang (mer om det sist i krönikan).
Vi är små petitesser i Spotifys enorma skara användare, men den här gången röt musen högre än ens vid avhopp som de tidigare från Taylor Swift eller Neil Young. För en stund kändes det som om Daniel Ek & co gått på en rejäl mina.
Så långt talar vi om personlig moral, personliga politiska åsikter. Dessa är för de flesta av oss oomkullrunkeliga. Men där dök också strax upp en ”sanning” som gjorde att jag vid dagens slut ändå blev lite av försvarsadvokat för Spotify:
Ersättningen är inte sämre hos Spotify än hos konkurrenter som Tidal. Det är en felaktig konklusion. Spotify betalar helt enkelt inte på ett sätt som gör att dom går att jämföra med andra tjänster. Det är skilda affärsmodeller. Äpplen och päron. Därtill tror jag inte någon svensk akt får mer ersättning från någon annan tjänst än Spotify.
Kollega Daniel Johansson går genom detta eviga missförstånd på annan plats i veckans nyhetsbrev:
https://www.musikindustrin.se/2025/01/26/johansson-streamingekonomin-missforstas-igen/
Han går genom det hela mycket pedagogiskt. Till och med jag fattar.
Daniel skriver bland annat med utgångspunkt i en information på Spotifys egen hemsida och en ”kontring” som Apple gjort:
”Jag vet inte hur mycket tydligare man kan skriva det: Spotify does not pay artist royalties according to a per-play or per-stream rate. Samtidigt har Apple Music rätt när de skriver: a play still has a value.
Den pedagogiska utmaningen ligger alltså i att på ett enkelt sätt beskriva att streamingtjänster aldrig betalar per ström, samtidigt som en ström ändå har en betydelse för den interna kalkyleringen av hur fördelningen ska ske.
Antalet strömmar ett spår har under en månad är bara en metric som används för att räkna ut dess andel, i relation till alla andra spår på plattformen. En ström är följaktligen inte en ”enhet”, på samma sätt som en download eller en CD.
Det stora problemet uppstår därför när man förväxlar värde per ström med vem som betalar ”bäst”.
*
Så långt Daniel Johanssons analys av de ständiga missförstånden. Även den amerikanska branschtyckaren Bob Lefsetz har nyligen varit inne på ämnet, här:
https://lefsetz.com/wordpress/2025/01/16/21609/
Lefsetz är som alltid så ordrik – varför ger han inte ut en roman i veckan? – att det är lätt att missa konklusionen i det här fallet, d v s frågan om Apple betalar ”bättre” än Spotify. Lefsetz slutsats kommer en bit ner:
“So why does Apple pay more per stream? IT DOESN’T!!! First and foremost none of these outlets pay per stream, NONE OF THEM! They collect a barrel of money, and split it up based on listens. And the more people listen, the fewer each stream is worth monetarily. So there is no per stream payment, nada, doesn’t exist. But a stream is worth more on Apple Music than it is on Spotify because…Apple Music subscribers LISTEN LESS!”
Daniel, som föga överraskande är min ständiga guru i ämnet, ger för övrigt Lefsetz bra betyg för sin beskrivning. Men han anser att Lefsetz ändå missar kärnan: att Spotify med sin freemium använder en annan affärsmodell än Apple (liksom övriga tjänster).
*
Men om vi nu till sist bortser från moraliska skäl och ersättningar. Finns det i nuläget något vettigt alternativ till Spotify för den som vill nå ut brett i Sverige?
Nej, blir det oundvikliga svaret. Precis som i fallen Facebook och Instagram – och ännu värre X – är det nog bara att acceptera läget. Om man vill kommunicera. Vill man vara helt moraliskt konsekvent och undvika de nämnda och nu dessutom Spotify, då kan man lika gärna placera sig i en grotta som tech-verkligheten ser ut 2025.
Jag sköter själv ett antal META-flöden för artister nära mig. Lite överdrivet vet de flesta följare av dessa inte att det finns alternativ till Spotify. Kommunikationen med Spotify som referens för streaming har byggts upp i 15 år eller mer.
Dessutom är Tidal knappast Guds bästa barn heller, och jag tänker då inte på nedskärningarna vid det Skandinaviska kontoret, eller om tjänsten verkligen har bättre ljud.
Nej, efter en veckas test med Tidal är känslan att det blir Spotify även i fortsättningen. Spellistorna finns där, användarvänligheten finns där, följarna av ”mina” artister finns där.
Det här inleddes med en floskel och slutar med en annan: moment 22.
Carpe diem på er.
Lars Nylin