Så har ytterligare en ”rapport” släppts, som fokuserar på värdet per ström på streamingtjänster. Daniel Johansson förvånas över att även etablerade branschmedier och aktörer har så dålig kunskap och förståelse över hur streamingekonomin fungerar.
Företaget Duetti släppte i förra veckan sin Music Economics Report för 2024, där man försöker analysera streamingekonomin.
Duetti är ett New York-baserat bolag som grundades för tre år sedan, och som köper upp backkatalog från indie-artister, men driver också spelliste-verksamhet och erbjuder marknadsföring.
Grundare av bolaget är Lior Tibon, som tidigare var COO på Tidal, och Christopher Nolte, som också varit på Tidal, och sedan jobbade som affärsutvecklare på Apple Music. Två erfarna branschpersoner alltså, med full koll på streamingekonomin. Eller?
Till dags dato har Duetti tagit in totalt 235 miljoner dollar i kapital, för att förvärva kataloger, från finansbolag som Flexpoint Ford, Nyca Partners, Viola Ventures och Presight Capital, men även Roc Nation har investerat i verksamheten.
Duetti skriver att under de tre åren sedan starten har de jobbat med över 500 artister, och 3 700 låtar.
Det är mot den bakgrunden man ska se den ”rapport” som har släppts. Det här är ingen vetenskapligt baserad rapport, den hade inte ens passerat första tröskeln vid en akademisk bedömning.
Det är en webbsida som går igenom Duettis uträkningar, som med stor sannolikhet är baserade på hur den egna katalogen presterat på streamingtjänster under år 2024. Det är dock svårt att bedöma, eftersom Duetti inte anger någon som helst information om metodik och vilken data man faktiskt använt. Under rubriken Data Sources & Methodology skriver man:
Duetti has invested heavily in cutting-edge tech and data systems, serving as the foundation for our work. We unite data from various sources, generating tailored pricing options and insights for our artist partners. This report reflects our efforts, highlighting key trends for artists and their teams managing music income.
Det är allt. Inte en rad om vilken data man gjort beräkningarna på. Inte ens min dotters högstadielärare hade godkänt den metodbeskrivningen.
Huvudfokus ligger på det genomsnittliga värdet per ström från olika streamingplattformar, och man använder det som måttstock för vilken DSP som ”betalar bäst”. Rubrikerna i branschmedia och på andra platser har så klart blivit av typen ”Apple Music betalar dubbelt så bra som Spotify”.
Som jag många gånger påpekat, både här på MI och i mina egna rapporter, är värdet per ström irrelevant som måttstock, eftersom streamingekonomin inte är en ”styckekonomi”.
Alla DSP-er betalar, eller snarare fördelar, lika bra, eftersom streamingekonomin är en så kallad proportionell ekonomi, eller en procentbaserad fördelningsekonomi, inte en enhetsbaserad ekonomi (till skillnad mot hur det har varit tidigare).
Enklare uttryckt: Det finns inte en enda streamingtjänst som betalar per ström, man fördelar baserat på låtens andel av intäkterna.
Det är en fundamental skillnad mellan dessa modeller, som hör ihop med digitaliseringen. I stort sett alla digitala tjänster som har tagit över världen de senaste 20 åren bygger just på fördelning av en total intäkt, inte på prissättning per produkt.
Alla streamingtjänster fördelar lika mycket av sina intäkter till rättighetshavarna, cirka 52-55% går till de som äger inspelningarna, ca 14-15% går till de som har rättigheterna till verket, och DSP-erna ”behåller” ca 30-33% som ska täcka kostnader etc.
Det spelar ingen roll om vi pratar om Apple Music, Tidal, YouTube Music, Spotify, Deezer eller någon annan, alla fördelar en lika stor andel av sina intäkter till rättighetshavarna. Värdet per ström är en retroaktiv uträkning man kan göra, men säger ingenting om vem som fördelar ”bäst”. Jag återkommer till det.
För sakens skull listar jag vad Duetti kommer fram till, innan jag dissekerar resultatet. De rapporterar bland annat hur mycket 1000 strömmar gav i utbetalning 2024 på respektive plattform:
Amazon Music: 8,8 USD
Tidal: 6,8 USD
Apple Music: 6,2 USD
YouTube Music: 4,8 USD
Deezer: 4,8 USD
Pandora: 3,2 USD
Spotify: 3,0 USD
Den här sortens sammanställningar har florerat på nätet i femton år, och fortsätter tyvärr styra debatten. Återigen tas sådan här statistik som bevis för att Spotify betalar ”dåligt”, medan till exempel Amazon Music betalar bra.
Det är inte bara en förenkling, det är helt fel.
1 000 strömmar på Amazon Music är något helt annat än 1 000 strömmar på Spotify, de är inte jämförbara.
På samma sätt som 1 000 visningar på Netflix är något helt annat än 1 000 visningar på YouTube, Netflix har en intäktsmodell som baseras på betalda prenumerationer, medan Youtube huvudsakligen är reklamfinansierad.
Eller för att ta en jämförelse från papperstidnings-eran, 1 000 köpta Svenska Dagbladet i butik är något helt annat än 1 000 gratis Metro i tunnelbanan.
1 000 köttbullar på IKEA är något helt annat än 1 000 köttbullar på Restaurant Frantzén, som har 3 Michelin-stjärnor. (Ursäkta den banala jämförelsen)
Att jämföra Spotify med Tidal, Apple Music, Amazon Music m fl, tar inte med i beräkningen att det handlar om olika intäktsmodeller.
Spotify är den enda större DSP som använder sig av både prenumerationer och reklamfinansierade abonnemang, samtidigt. De övriga plattformarna (Amazon Music, Tidal, Apple Music, YouTube Music etc) har inget reklamfinansierat gratisabonnemang överhuvudtaget, de är premium only.
Majoriteten av Spotifys användare är gratisanvändare. 402 miljoner av de 640 miljoner användarna under kvartal 3, 2024, betalade alltså inte för sina abonnemang, utan använde gratisabonnemanget.
Det tål att upprepas, eftersom i Sverige är det så många som betalar för streaming: Spotify är huvudsakligen en gratistjänst, sett till antalet användare. För de flesta användare i världen är alltså Spotify ungefär som vi använder YouTube här i Sverige.
Det säger sig självt att värdet per ström (om man nu ändå vill ha koll på det) kommer bli klart mycket lägre för en DSP där majoriteten är gratisanvändare. Förhållandet har tidigare beskrivits som ungefär 1/10, alltså, reklamintäkterna utslaget på den genomsnittlige gratisanvändaren, motsvarar bara en tiondel så mycket intäkter till Spotify (och rättighetshavarna) som den genomsnittlige premium-användaren.
Trots att det alltså är helt olika intäktsmodeller fortsätter man ändå att jämföra äpplen med päron. Om även Spotify hade varit ”premium only” hade självklart värdet per ström legat åtminstone på liknande nivåer som övriga plattformar.
Så, varför fortsätter Spotify med sitt Free-abonnemang, trots att de andra inte har det?
Av minst två anledningar tror jag, säkert fler:
1) Intäkterna skulle gå ned betydligt om Spotify gick över till enbart premium. Spotify har testat i ett antal länder, med resultatet att de som använde Spotify gratis inte började betala, utan snarare gick över till andra gratistjänster, och till och med till piratkopiering. Det blir nedgång för både Spotify och för branschen.
2) De stora rättighetshavarna vill (än så länge) att Spotify behåller gratisabonnemanget, eftersom världen totalt sett fortfarande befinner sig i tillväxt och det finns fortfarande miljarder människor att locka. Kanske kommer det ändras om några år, men de stora bolagen är rätt ointresserade av värde per ström, de är bara intresserade av de totala utbetalningarna och att få en så hög procentandel som möjligt.
Spotify är dessutom oftast som störst i länder med lite svagare ekonomi, där prenumerationspriset är lägre. En premium-prenumeration i Indien kostar ca 15 kronor, i Brasilien ca 45 kronor, i Mexiko ca 70 kronor osv. Apple Music, Amazon Music m fl är som störst i starkare ekonomier. Detta påverkar också värdet per ström.
Samt, mängden konsumtion, eller snarare engagemang, påverkar värdena. En DSP som har ett högt värde per ström, kan helt enkelt handla om att användarna konsumerar mindre per månad. Många strömmar per användare är en positiv indikator, inte en negativ, det visar att användarna är engagerade.
En lite intressant detalj är för övrigt att Apple Music på sin sida över royalties sedan 2021 har haft texten: Our average per play rate is $0.01, baserat på 2020 års siffror. Än så länge har jag inte sett någon royaltyavräkning som de facto bekräftar den nivån. Hör gärna av er om ni sitter på en sådan.
Ovanstående är dock rätt ointressant, eftersom det inte finns en enda streamingtjänst som beräknar sina utbetalningar per ström, ej heller Apple. Alla streamingtjänster fördelar intäkter baserat på procentsatser, inte på värden per ström.
Så här kan det beskrivas:
– För varje månad får varje spår på plattformarna en liten siffra bredvid sig, som visar hur stor andel av det totala lyssnandet som just det spåret har haft under den månaden.
– Så, om det till exempel står 0,000023 för en månad, har just det spåret haft 0,0023 procent av den totala konsumtionen under den månaden.
– Det spåret har då rätt till 0,0023 procent av royaltypotten. Om royaltypotten utgörs av, säg 100 miljoner kronor, kommer det här spåret få 2 300 kronor.
Bakom kulisserna är det självklart mycket mer komplext än så, dels har varje abonnemangsform (tier) sin egen royaltypott, och dels har verket och mastern olika potter, men för att förenkla det nöjer jag mig med att bara kalla det för ”royaltypotten”.
Beräkningen genomförs månadsvis per land, och varje rättighetshavare, eller mellanhand, får så en klumpsumma för alla spår som man äger eller företräder, som det sedan är upp till dem att fördela enligt sina egna upplägg (Stim, distributörer, labels, etc).
Även här är det så klart mycket mer komplext med olika avräkningscykler, rättighetshavare och representanter sitter på olika individuella avtal, faktureringsregler och momssatser ser olika ut i olika länder, men jag väljer att förenkla.
Den här modellen kallas också streamshare, alltså ”andel”. Apple Music skriver:
While royalties from streaming services are calculated on a stream share basis, a play still has a value. This value varies by subscription plan and country or region but averaged $0.01 for Apple Music individual paid plans in 2020.
Spotify i sin tur skriver:
We calculate streamshare by tallying the total number of streams in a given month and determining what proportion of those streams were people listening to music owned or controlled by a particular rightsholder.
Contrary to what you might have heard, Spotify does not pay artist royalties according to a per-play or per-stream rate; the royalty payments that artists receive might vary according to differences in how their music is streamed or the agreements they have with labels or distributors.
Jag vet inte hur mycket tydligare man kan skriva det: Spotify does not pay artist royalties according to a per-play or per-stream rate.
Samtidigt har Apple Music rätt när de skriver: a play still has a value.
Den pedagogiska utmaningen ligger alltså i att på ett enkelt sätt beskriva att streamingtjänster aldrig betalar per ström, samtidigt som en ström ändå har en betydelse för den interna kalkyleringen av hur fördelningen ska ske.
Antalet strömmar ett spår har under en månad är bara en metric som används för att räkna ut dess andel, i relation till alla andra spår på plattformen. En ström är följaktligen inte en ”enhet”, på samma sätt som en download eller en CD.
Det stora problemet uppstår därför när man förväxlar värde per ström med vem som betalar ”bäst”.
– Om jag från DSP 1 får 10 000 kronor under en månad, och har haft 200 000 strömmar, blir det genomsnittliga värdet 5 öre per ström, för mig.
– Om jag från DSP 2 istället får 5 000 kronor, och antalet strömmar under månaden är 50 000, blir det genomsnittliga värdet 10 öre per ström, alltså högre.
Att då titta på värdet per ström som indikator för vilken tjänst som ”betalar bäst” blir helt fel, i en proportionell ekonomi. Det är som att säga:
”Jag fick 10 000 kronor från DSP 1, och jag fick 5 000 kronor från DSP 2, alltså är det DSP 2 som betalar bäst”…
Ologiskt.
Jag förstår att Spotify i sitt officiella uttalande om Duettis ”rapport” skriver:
These claims are ridiculous and unfounded. No streaming service pays per stream because that approach would incentivize streaming services to minimize streams. It would mean low engagement, fewer artist connections, and lower overall payouts. Instead, we take the opposite approach. We want users to engage more so that they pay more – both by sticking around and choosing premium. We are proud to be the leader in total payouts, but that doesn’t happen by accident; it’s by design.
Further, not only do we dispute the numbers and unattributed ‘guesses’ across the board, but we reject the premise of the report because it is out of step with the reality of how the industry works.
Så, hur ska man göra för att komma bort från detta ständiga fokus på värden per ström?
Det handlar om pedagogik tror jag.
Under många år presenterade Stim de genomsnittliga värdena per ström från de olika abonnemangsformerna på Spotify, så som de blev när man betalade ut för verken till låtskrivarna och musikförlagen (alltså enbart för verken). Det kunde se ut så här, i detta fall utbetalningarna som skedde den 16 februari 2021:
Spotify Premium: 1,31 öre per lyssning
Spotify Family: 0,85 öre per lyssning
Spotify Student: 0,50 öre per lyssning
Spotify Free: 0,18 öre per lyssning
Det här var/är nivåer som ständigt fluktuerar. Kom ihåg, det finns inga fasta värden, det är enbart retroaktivt uträknade värden som förändras från månad till månad beroende på en mängd omständigheter.
Jag är övertygad om att Stim gjorde detta just för att man ville vara pedagogiska, öppna, transparenta, men, resultatet blev att låtskrivare stirrade sig blinda på de här värdena. Stim ska ha en eloge för att man försökte, men jag förstår fullständigt varför man relativt nyligen plockade bort den här rapporteringen på webben, den skadar mer än den gör nytta.
Alldeles för många har inte heller koll på skillnaden mellan ”verk” och ”master”, jag vet inte hur många gånger jag fick frågor från svenska journalister som tittade på de här siffrorna från Stim och tolkade det som ”Spotify betalar bara 1 öre per ström”… Den här sortens generaliseringar gör tyvärr bara saken värre, eftersom kunskapsnivån ofta är ganska låg.
Samma sak gäller för digitala distributörer, som också har en tendens att värdera utbetalningar baserat på retroaktivt uträknade värden per ström (och då naturligtvis på mastersidan). De flesta distributörer har publicerat den här sortens tabeller (liknande Duettis) under årens lopp, som ett slags ”kundservice”.
Och det har sett olika ut hos olika distributörer, Ditto har haft sina värden, Tunecore har haft sina värden, för att inte tala om alla olika DIY-artister och labels som presenterat sina egna värden i mer eller mindre obegripliga tabeller.
Alla har sett olika ut, eftersom alla har utgått från sina egna kataloger. Dessutom, det har nästan alltid bara handlat om uträkningar på mastersidan, trots detta brukar media hänvisa till dessa bristfälla uträkningar som ”sanningar”.
De enda aktörer som egentligen har möjlighet att bedöma någon form av genomsnittligt värde per ström, är självklart DSP-erna själva. Alla andra beräkningar är subjektiva, baserade på en liten del av kakan. Använd dem inte!
Men viktigast av allt, värdet per ström, eller 1 000 strömmar, är helt ointressant för att bedöma vem som betalar bäst, eftersom den ekonomiska grundbulten inte är ”strömmen”, utan ”andelen”.
Grundarna till Duetti har båda två gedigen erfarenhet av streamingvärlden. Som jag tidigare nämnde kommer de från Tidal och Apple Music. Jag kan inte tänka mig att de inte har koll på hur det fungerar, och jag är helt övertygad om att av de DSP-er de listar, är det Spotify som gett mest intäkter år 2024.
En ärligare approach hade varit att inkludera förhållandet mellan tjänsterna vad det gäller faktisk utbetalning, och vara tydlig med att detta bara gäller deras egen data. Min tolkning av ”rapporten” blir följaktligen att syftet, precis som för många andra som ägnar sig åt dessa uträkningar, är att underblåsa det negativa narrativet kring Spotify.
Nog för att det finns en del annat man kan vara kritisk till när det gäller Spotify, men värdet per ström är absolut inte en av dem.
Daniel Johansson
daniel@musikindustrin.se
