Börjar gitarren bli het igen? Det snackas i alla fall om den i trendspaningar för 2025. Nu verkar vurmen för licks och riff främst hämta sin näring från hajpade artisten Mk.gee, men det finns en chans att buzzen inte bara handlar om önsketänkande från åldrade rockfans denna gång, skriver MI:s Christel Valsinger.
Rocken har spåtts göra comeback på topplistorna vart och vartannat år känns det som, men än har det inte hänt på riktigt. 2024 dominerades ju enligt de flesta bedömare istället av popartister som Chappell Roan, Charli XCX och Sabrina Carpenter.
2025 är det inte rocken som spås få vind i ryggen, men den blåser kanske med av bara farten, för nu handlar det om gitarrhjältens comeback.
Visst har vi hört elgitarr i topplisteplacerade popproduktioner i några år nu, inte minst hos artister som Olivia Rodrigo och Gracie Adams, men gitarrspelet i sig har knappast varit i centrum.
Men nu kan nya tider vänta. Den kritikerrosade och omsvärmade artisten och låtskrivaren Mk.gee (som egentligen heter Michael Todd Gordon) har med förra årets album Two Star & The Dream Police hamnat på en rad stora årsbästalistor, landat på BBC:s lista Sound of 2025, och bokas nu till alla festivaler som vill vara i framkant (som Way Out West i Sverige).
Mk.gees gitarrstil för tankarna till musik av band som The Police och Hall & Oates, men är kanske lite för krävande för den breda publiken. Den kränger och byter spår, för in ljudelement på oväntade sätt. Det han gör är dock att bidra med något nytt i ett segment som länge känts omöjligt att förnya.
En gång i tiden var gitarristen den enda gruppmedlemmen som kunde konkurrera med sångaren om publikens gunst. Det spelades elgitarr med tänder och tunga, bakom ryggen och med stråke. Gitarrer kunde ryka, brinna och slås sönder på scenen. Gitarrsolon uppskattades på riktigt av publiken (jo!) och hördes inte sällan även i popmusik.
Kanske blev det helt enkelt för mycket till slut. Det fanns liksom inget annat kvar att göra för gitarren än att backa in i kulissen. Bli ett stabilt inslag tillsammans med den pålitliga, men lite anonyma, kollegan basen. Gitarrhjälten bestod på hårdrocksscenen, men blev ointressant för alla andra.
Mk.gee försöker inte göra gitarren cool med cirkuskonster och pyro. Han har inte ens velat lära sig spela gitarr av en gitarrist, utan har tydligen tagit hjälp av en kontrabasist, för att hitta ett eget sätt att spela.
Hans gitarrljud är också motsatsen till det ylande som forna tiders gitarrikoner skruvade fram. I podcasten Switched on pop beskriver programledaren Nate Sloan det träffsäkert som att det låter som att Mk.gee pluggat in elgitarren rätt in i datorn, utan förförstärkare (pre-amp), vilket resulterar i ett närmast dött ljud. I de gitarrvärldar jag har rört mig i genom årens lopp (främst rock och indiepop) är något sådant närmast att betrakta som förbjudet. Det låter ju fult! Det är så självklart att man inte gör så att ingen ens har tänkt på att det vore en möjlighet.
På det oförstärkta ljudet har Mk.gee sedan öst på effekter som chorus, delay och reverb. Resultatet låter både instängt och atmosfäriskt på samma gång. Liksom dammigt, men samtidigt nytt. Och framförallt inte som något annat just nu och däri ligger möjligheterna.
Nu står dörren på glänt för nya generationer av gitarrister. 2024 blev countryns år. Ska 2025 blir gitarrens?
—
Sam Fender är också en trendande gitarrspelare. Med ett lämpligt efternamn.
—
Christel Valsinger (gitarrist)
