Musikbokåret 2025 får en rivstart med den tunga pjäsen Jazz i Sverige – de första hundra åren av Jan Bruér.
När jazzhistorikern Jan Bruér sammanfattar 100 år med jazz i Sverige är det lika bra att klara av ett ord omedelbart: imponerande. Genom 600 sidor överöses läsaren med fakta, citat och inte minst fotografier från ett sekel med genren på svensk mark.
Bruér, en av de absolut ledande i ämnet från 1950-talet och framåt, skildrar såväl inhemsk musik som gästspel från, oftast, amerikanska musiker parallellt som det presenteras en väldig mängd fakta. Insprängt finns också en svit intervjuer med namn som Alice Babs, Arne Domnérus, Monica Zetterlund, Bobo Stenson och Bengt Hallberg. Jazz i Sverige blir på många sätt ett komplement till den serie CD-boxar, Svensk Jazzhistoria, som Bruér (och Bengt Nyquist) gett ut i elva volymer i samarbete med skivbolaget Caprice.
Jan Bruér skriver i förordet: ”läs där det passar!” Detta är nog också ett lämpligt sätt att ge sig på verket om man inte är extremt intresserad av alla vinklar och vrår i genrens blågula historia. Ska man se något minus är det nämligen att det ibland tenderar bli väl mycket upprepad information. Liksom att det om 100 år är aningen vagt. Egentligen handlar boken om åren 1920 till 2000 och hade enligt denna tyckare gärna fått fortsätta till exempelvis 2020 för att verkligen bli 100 år och mer fullständigt täcka senare år, med exempelvis alla lysande sångerskor som dykt upp på scenen. (Det som hänt efter år 2000 är dock inte bortglömt, det summeras i ett avslutande kapitel.)
Summa summarum: ett absolut måste för den seriöst intresserade, ett trevligt blädderverk för den med mer genomsnittligt intresse för svensk populärmusiks historia.
(Ejeby Förlag)
Lars Nylin
