Den svenska musikbranschen påverkas i hög grad av alla de beslut som fattas på den allra högsta politiska nivån inom EU. Under många år har Helienne Lindvall jobbat och lobbat för musikskaparnas räkning gentemot politiker och lagstiftare. MI ställde fyra snabba till henne.
För många inom musikbranschen kan avståndet till beslutsfattarna i Bryssel och Strasbourg kännas stort. Därför behövs personer med förmåga att förklara och ge insikt i de villkor som gäller för musikskapare och artister – personer som kan överbrygga klyftan mellan politiken och branschens verklighet.
Helienne Lindvall är en sådan, ordförande för European Composer and Songwriter Alliance (ECSA), låtskrivare, journalist och krönikör på brittiska The Guardian med mera. Hon kallar sig själv för en ”aktivist med många järn i elden”.
Berätta mer, vem är Helienne Lindvall?
– Som många låtskrivare började jag min karriär som artist för många år sedan. Jag växte upp i Stockholm, gick på Adolf Fredriks Musikskola och spenderade sex år i New York som jobbande musiker, innan jag flyttade till London, där jag fortfarande är baserad. Några av de svenska storförläggarna frågade om jag var intresserad av att skriva för andra, och när de skickade mig på låtskrivarläger i Nashville så blev jag såld.
– Jag var signad till BMG, och senare till Universal Music Publishing Group. Mot slutet av 2000-talet blev jag rekryterad för att skriva en krönika för The Guardian som handlade om musikindustrin, sett från en kreatörs sida, kallad Behind the Music. Jag hade upplevt hur vi hade gått från en blomstrande tid till storkrasch. The Pirate Bay sågs som frihetskämpar mot de stora stygga skivbolagen. Det fanns ingen röst i allmän press som visade hur illegal nedladdning påverkade oss låtskrivare.
– Sedan dess har jag suttit i styrelsen för British Academy of Songwriter, Composers and Authors (BASCA), varit ordförande för Ivor Novello Awards och är nu ordförande för European Composer and Songwriter Alliance och är bl a med i styrgruppen för WIPO for Creators.
Vad ser du som de största utmaningarna för musikskapare idag?
– Det finns många utmaningar i dagens läge. Mitt mål som aktivist och ECSA-ordförande är att hitta praktiska lösningar. Det är svårare för professionella låtskrivare att överleva på musiken idag. Vi håller på att förlora en hel medelklass av låtskrivare. När jag skrev på mitt första förlagskontrakt kunde man överleva på att få ett antal ”album tracks” medan man utvecklades, blev bättre och – så småningom – fick lite singlar och radiohits. I strömningstider så måste man komma upp i tiotals miljoner streams för att tjäna tillräckligt för att få det att ens gå ihop. Det betyder att många låtskrivare nu går back när de jobbar med artister. Det kostar mer än vad man får in på några hundra tusen eller t o m flera miljoner streams.
– Varje dag har alltid varit ett lotteri som låtskrivare, skillnaden är att i CD och vinyltider kunde man få fyra eller fem siffror rätt och få vinst, idag får du antingen full jackpot eller bara tillräckligt för en kaffe på Starbucks. Samtidigt delas pajbiten vi får med fler och fler i mindre och mindre bitar. Ofta vill artisten ha en del av upphovsrätten, vare sig de har skrivit något eller inte. De ger också bort delar av låten till de som hjälpt till med arrangemangen och produktionen.
– En annan utmaning är bristen på upphovspersoners information, metadata, när låtar ges ut. Resultatet är att royalties inte går till de korrekta låtskrivarna och ofta fastnar i systemet, så kallad ”black box”. Resultatet of vår #FixStreaming-kampanj är att Storbritanniens Intellectual Property Office har etablerat en arbetsgrupp där vi jobbar på att förbättra situationen.
– I streaming-eran, då musikfans axplockar sina favoritlåtar och gör sina egna spellistor kan man argumentera att själva låten är viktigare än någonsin. Det faktum att låtskrivare bara får 15% av streamingkakan reflekterar inte dess värde, när Spotify får dubbelt så mycket (30%) och skivbolagen får 55%. Och TikTok-betalningen är ÄNNU sämre, fastän låten är ännu viktigare där. Vi måste ändra fördelningen av pengarna och ge de som skapar låten den ersättning de förtjänar. Varför YouTube och TikTok inte fördelas så som en synkronisering (runt 50/50 mellan master och förlag) förstår jag fortfarande inte.
Hur ser du på den snabba utvecklingen inom AI, och vad tror (och hoppas) du kommer hända på detta område framöver?
– Jag brukar säga att för att göra AI etiskt krävs det tre C:n – Consent, Credit & Compensation. För tillfället uppfylls ingen av dessa. EUs AI-förordning är ett bra första steg, men det är fortfarande mycket som är oklart i praktiken. Vad menas med transparens? Hur detaljerad ska informationen vara?
– AI-företagen har otroligt höga budgetar tack vare investerare. Data är deras huvudverktyg, det är klart de kan och ska leverera detaljerade rapporter på vad som används, både för input och output. Vi är inte emot AI, men det ska grundas på licensiering av de låtar och inspelningar det baseras på. Jag håller tummarna för att skivbolagens och förläggarnas stämningar av Suno och Udio resulterar i bättre förutsättningar för detta.
– Om vi inte får tillräckligt detaljerad information så kan jag se en temporär lösning liknande public performance på restauranger och frisörsalonger etc. En avgift som betalas och fördelas på analogi, tills vi får bättre data. Det viktigaste är att vi inte är tvungna att konkurrera med gratislåtar baserade på våra verk.
Du har många viktiga uppdrag, hinner du skriva någon musik numera?
– Haha, ja det blir inte lika mycket låtskrivande nu, men visst gör jag det. Inget gör mig mer tillfreds än att skapa musik. Det finns inget som bräcker det. Senaste låten jag skrev kom ut för ett par månader sedan: Hold On med Ku De Ta & Jonatan Bäckelie. Har lite Ibiza sunset vibbar. Jag jobbar också på lite artistprojekt och library music.
Daniel Johansson
daniel@musikindustrin.se
