Om en månad genomförs Mirac-konferensen på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Daniel Johansson, som var med och grundade Mirac en gång i tiden, funderar över forskningens roll i musikbranschen och det ständiga behovet av kunskapsutbyte.
År 2013 bildades den ideella föreningen Mirac. Jag, Thomas Florén och Linda Portnoff hade en längre tid diskuterat behovet av en konferens i Sverige som kunde fungera som en kontaktyta mellan bransch och akademi, och som skulle öka kunskapsutbytet mellan forskare och de som är verksamma i musikindustrin.
Lars Kaijser och Gunnar Ternhag hoppade också på, och den första konferensen genomfördes året efter, 2014, på temat Ett förändrat musiklandskap. Sedan dess har det blivit ett gäng konferenser (och ett ännu mer förändrat musiklandskap), på teman som Musikliv i snabb förändring, hur förändras forskningen?, Musik och algoritmer i digitalt landskap, Vad är livemusik idag och vart är den på väg?
Jag och Linda fick lite annat att pyssla med efter ett par år, och det är framför allt Thomas Florén som har varit den okuvliga drivkraften bakom att konferensen har fortsatt, och fortsätter locka folk från både universitetsvärlden och branschen, från hela Norden. Utan Thomas, inget Mirac.
I styrelsen sitter nu också personer som Martin Roos, Joppe Pihlgren, Sebastian Lindroth Ahl tillsammans med forskare som Jan-Olof Gullö, Eleonor Ferrari, Karin Eriksson, Susanna Leijonhufvud och Daniel Fredriksson.
Årets tema är Det svenska musikundret, med programpunkter som:
– Skivaffärernas betydelse för det svenska musikundret
– The Music Industry and Music Policy in Sweden 1919-2024 and beyond
– Spelmusik – en del av det svenska musikundret
– De svenska barnlåtarna – ett av musikundrets fundament?
– Ernst Rolf som musikindustriell föregångsman: ett bidrag till det svenska musikundrets förhistoria
Undertecknad kommer presentera en studie som jag gör tillsammans med kollegan Jonas Bjälesjö på Högskolan i Innlandet, där vi undersöker varför det finns så många svenska artister som strömmas oerhört mycket internationellt, hundratals miljoner strömmar på Spotify, till och med över miljarden, men som samtidigt är näst intill okända här hemma i Sverige. Förutom lite statistisk analys blir det mer detaljerade fallstudier av fem svenska artister och band som sticker ut.
Jag tror att behovet för musikbransch och akademi, branschpersoner och forskare, att mötas är precis lika stort som för tio år sedan.
Dels handlar det om att det bedrivs mycket spännande forskning som är direkt relaterad till branschens utveckling, och dessa resultat kommer inte alltid branschen till godo, men dels handlar det också om att forskare och akademiker ibland behöver få testa sina resultat och hypoteser mot de som faktiskt jobbar med musiken till vardags.
Vokabulär, sätt att uttrycka sig, tankar och idéer, skiljer sig ibland åt mellan forskare och bransch. När jag tidigare i år skrev ”vetenskapligt paper” i en artikel här på MI så fick jag direkt mailstryk av en av läsarna som tyckte att det lät konstigt med ett sånt ord. Jag hör dig. Och jag kommer fortsätta skriva ”paper”. 🙂
Ibland finns det forskning som kanske inte ger någon direkt nytta för ett skivbolag eller för ett livebolag i vardagen, men som samtidigt är viktig för att helt enkelt höja kunskapsnivån och förståelsen av fenomen relaterade till musikens område. Ibland kan det vara lite svårt att hänga med, men jag tror att mötet mellan akademin och branschen i sig självt gör något med båda ”sidorna”.
Jag har många gånger sagt att de mest intressanta forskningsfrågorna ofta kommer från de som är professionellt aktiva i branschen, ni vet ju ofta vart det finns ett glapp i kunskap och förståelse, samtidigt som det ibland är så att forskare har förmågan att skrapa under ytan och hitta vad som egentligen kanske ligger bakom, eller under, något.
Ta chansen att ställa de där frågorna på årets konferens, eller kom med inspel på resultat som presenteras, det är i diskussionerna som nya perspektiv och betraktelsesätt växer fram. Middagen på kvällen brukar resultera i ett ändlöst flöde av uppslag till nya forskningsprojekt och samarbeten. Och jag har i alla fall aldrig gått från konferensen utan en känsla av att ha lärt mig massor.
Ses på Mirac!
Daniel Johansson
daniel@musikindustrin.se
