Musikjournalisten Christer Olsson, bekant bland annat från Vecko Revyn och Larm, har lämnat oss, han blev 76 år gammal. Lars Nylin minns honom.
Det spelade ingen roll om jag jobbade på rocktidning, för dagstidning, på skivbolag, eller som författare i populärkultur. Christer Olsson fanns alltid där liksom i en parallell värld med samma intresse, i många år representerande Vecko Revyn, en tidning inte alltid känd för kvalitativ musikjournalistik, men där Christer skapade sig en yta för sitt brinnande intresse – det känns i dag som han alltid fanns där.
Så var det självklart inte. Han inledde journalistbanan på Norra Skåne i Hässleholm innan han hamnade i Stockholm i mitten av sjuttiotalet och just Vecko Revyn. Efter det fanns han en tid på Expressen, innan det blev frilans. Tidigare i banan hade han skrivit för Larm, nu blev det Rootsy, men inte minst blev det musikskrivande i Bonnierstidningar som, detta gick igen, i vanliga fall hade annat fokus än god musikjournalistik.
Privat var han en mycket speciell karaktär, inte bara i det att han var så ohyggligt lång och fick böja sig ner även för att tala med undertecknad (som ändå mäter 1.90) utan också för den säregna rösten, man kände igen Christers röst om han så var tre rum bort på ett kalas.
Om jag sökte upp honom på nämnda tillställningar talade mycket för att han satt och diskuterade Bob Dylan med någon likasinnad, de få gångerna jag var hemma i hans lägenhet fick jag för mig att han hade allt som någonsin publicerats i ämnet Dylan.
Det var några år sedan jag träffade honom. Jag hör nu att han varit sjuk en längre tid. Så jag kan bara gissa att på gränsen till visshet att den där dedikationen till rootsmusik blev evig ända in till målsnöret. Christer var one of a kind i alla bemärkelser.
Lars Nylin