Nästa vecka släpps boken ”Fred Åkerström. Biografin”, som porträtterar den svenske vissångaren både som artist och privatperson. Biografin är skriven av journalisten och författaren Lars Nylin, medarbetare och tidigare chefredaktör på MI. Vi ställde 4 snabba.
Vad är det som fascinerar dig med Fred Åkerströms liv och gärning?
– Det mest grundläggande är att jag ser honom som en ikonisk sångare och estradör, som tolkare var han en absolut topp i svensk populärmusik, i fallet Carl Michael Bellman är han för mig solklar nummer ett. Men jag är även djupt fascinerad av Freds liv. Detta blev ett sorgligt kort drama på bara 48 år; från uppväxten med en sträng far och en mamma med visioner, över mängder av både romantik, uppkäftighet och svärta, fram till den så sorgliga bortgången i en dyster lägenhet i Karlskrona hösten 1985.
Förlaget skriver i pressmeddelandet att det här är den första biografin som tar ett grepp om hela Åkerströms liv. Varför har den här boken inte skrivits tidigare?
– Det har jag frågat mig många gånger själv, så märkligt. Han har orättvist, anser jag, hamnat i skuggan av andra vissångare. Medan det skrivits åtskilligt om exempelvis Cornelis, Evert Taube och Olle Adolphson – och även gjorts dokumentärfilmer om dessa – har det om Fred bara gjorts en mindre biografi, en bok som jag den gången för övrigt var redaktör för. Troligen har det spökat att han inte gjorde så många egna visor, plus att han sågs som en komplicerad sort, vilket han i och för sig var, men han var aldrig aldrig trist, som vissa fått det till. Till slut bestämde jag mig för att själv skriva ”tegelstenen” om Fred Åkerström. Titeln Fred Åkerström. Biografin lånade jag storvulet från Carina Burmans mäktiga Bellmanbiografi Bellman. Biografin.
Finns det något som överraskat dig under arbetet med boken, något som du inte kände till tidigare?
– Åtskilligt. Jag har bland annat fördjupat mig i ämnen som relationen till vännen och rivalen Cornelis, där det frodas många vandringsmyter. Liksom i hur Fred över huvud taget blev artist – han var total autodidakt och hade inget sådant omkring sig under uppväxten. Respektive de för många provocerande åren som medlem i kfml(r). I alla dessa sammanhang har det kommit många överraskningar. Men framförallt har det kommit fram fakta om hans musikaliska verk som var okänt för mig trots att jag arbetade med hans katalog på Warner/Metronome på 1990-talet och har lyssnat på honom och läst om honom sedan hans stora LP-verk på 1970-talet.
Vilka tre verk ur Fred Åksterströms katalog håller du personligen högst?
– Nummer ett är för mig hans album Två tungor från 1973, ett av de starkaste svenska albumen alla kategorier, favoritspår: Natt i en stad. Nummer två om jag nu måste välja är hans teatraliska, hudlösa version av Carl Michael Bellman. Favoritspår där är Ack du min moder från albumet Glimmande nymf, 8 minuter andlös livsångest och livshopp i samma sång, det som fått sådana som Ulf Lundell och Stefan Sundström att säga att det efter denna inspelning är omöjligt att åter tolka Bellman.
– Nummer tre? Svårt, han gjorde så stort av diktare som Ruben Nilson, Nils Ferlin, Evert Taube … Nej, jag väljer istället en kort, skriven dikt eftersom Fred är helt negligerad som poet: ”Den pantersvarta asfalten/som brinner kall och rå/den blev mitt adelsmärke/den rår du aldrig på.” Som så mycket i Freds verk är den riktad till pappan och för mig skär revanschlustan i dessa få ord mycket djupt.
Fred Åkerström. Biografin ges ut den 14 oktober på Carlssons förlag
Christel Valsinger
Foto: Louise Swärdshammar
