Den som missat att P3 listat ”världens 300 bästa låtar” har antagligen sovit under en hög med CD-skivor senaste dagarna. Alla har tyckt till om listan P300. Nu gör även MI:s Lars Nylin detta.
Någon skrev häromdagen att det numera bara tycks till flitigt om populärmusik när någon artist dör eller när tunga medier gör bästalistor. Det här kan vara en aning dystopiskt sammanfattat, åtminstone jag snappar upp åtminstone en och annan åsikt om Spotify och Håkan Hellström. Men i grova drag är det sorgligt sant, och det aktuella exemplet är självklart P3:s lista över ”världens 300 bästa låtar” – som kanalen sammanfattar sin P300.
Som det tyckts till sedan listan gick i hamn häromdagen. Alla som har en krönikayta har tyck till – proffstyckare som Alex Schulman lär tycka till fler gånger till om han får chansen. Vänskaper har testats i sina grundvalar, det har stundtals verkat som om äktenskap splittrats i diskussioner om vilken låt med Prince som egentligen är bäst.
Och då har vi inte ens berört de två hetaste diskussionsämnena: 1) vad man anser om P3 och inte minst kanalens rätt att ställa till med detta, respektive 2) faktumet att Robyns Dancing On My Own från 2010 visade sig toppa P300.
Jag har sett normalt sett sansade branschpersoner skriva att dom ska avsluta alla vänskapskontakter med såväl P3-bekanta som de inbjudna experter som utformat listan. Det var kul och spännande, tills det nästan inte var det längre – i något fall blev det sorgligare att se de upprörda kommentarerna än att glädja sig över att populärmusik och ikoniska hits för ett slag hamnade i fokus.
Som inbiten listnörd – fyra decennier av listmakeri i diverse media inklusive just P3 – gick jag in i listan med stridsyxan lyft. Kände mig bortglömd som inte fått chansen.
Men jag insåg rasande snabbt att cirka 10 000 andra självutnämnda experter hade reagerat exakt likadant. Men viktigare: det tog inte många minuter innan jag blivit listans ledande försvarsadvokat.
Jag syftar då inte på det nämnda, retoriken i domstolen som försvarsadvokat fick ett annat fokus. Den hamnade vid en annan fråga: hade den krets som vi kan kalla för ”Mojo-folket” ens läst listan innan de öste sina digitala kannor av ovett över den?
Topp 300-listan är långtifrån så ”ung och typiskt P3” som majoriteten hävdar. Några ”unga” titlar sticker ut – i synnerhet Robyn. Men ta bara topp 10. Åtta av de tio översta är från 1900-talet. Fem av tio är från 1960- eller 70-tal. Vad är så ungt med detta?
En annan tyckarballong som det är lätt att sticka hål på är om det överhuvudtaget ska finnas svenskt högt upp på listan. Försvarsadvokatens svar: självklart!
Giganter som Billboard och Rolling Stone har i år och i fjol haft blågult högt på sina motsvarande listor. Just Dancing On My Own var nummer 20 när Rolling Stone tidigare i år korade topp 300 i en motsvarande listning (Aretha Franklin vann med Respect). Billboard hade ABBA:s Dancing Queen som nummer 2 på sin topp 500 år 2023 (Whitney Houston var etta med I Wanna Dance With Somebody). När University of London 2016 korade ”tidernas mest ikoniska låtar” kom samma ABBA-låt på plats 29. Man kan givetvis ha åsikter om låtarna, men att de är just svenska bör inte vara en av dem.
Det som åklagaren kan vända sig mot är snarare att ett visst moment av moderering hade varit både klädsamt och pedagogiskt.
Känslan är att Sveriges Radio-folk och inbjudna experter skickat in sina listor och sedan har det rakt av smällts samman till en topp 300. Det gör att artister med få eller självklara toppar gynnas medan de som gjort mängder av storverk (säg, Beatles) missgynnas i motsvarande grad. En onödig kantring som i sig minskar respekten för listan i Mojo-folkets ögon, utan att vinna motsvarande respekt hos en (yngre) krets som inte bryr sig nämnvärt om de gamla ikonerna.
Men det troliga huvudmotivet med P300; att hylla tidernas konstverk bland singlar från de senaste 60 åren, det når fram till 100%. Det blev också den bästa P3-lyssningen på långa tider. Att det dessutom pratas om populärmusik blir icing on the cake, som de säger på språket som totalt dominerar listan.
Vad jag skulle ha röstat på? Just i dag hade jag toppat med någon av River Deep Mountain High med Tina och Ike Turner, What’s Going On med Marvin Gaye eller ”Heroes” med David Bowie.
Med det där hänger på dagsform, som vi listnördar sagt sedan Moses gjorde den första topplistan där på berget i Sinai.
Lars Nylin
