Skulle Sverige kunna få till en musikkonferens som samlar hela branschen? Som lockar anställda på majors i Stockholm, verksamma inom live, entreprenörer inom musik och tech, såväl som lokala kulturarbetare och musikfans i stort? MI:s Christel Valsinger tror att Live at Heart i Örebro kan vara en möjlig kandidat för rollen.
Många drömmer om det. Ett svenskt By:larm eller South By South West – eller något i likhet med någon annan av alla konferenser som arrangeras med stöd av exportkontor och regionala satsningar i Europa.
Att behovet finns visar ständigt nya initiativ, nu senast från t ex Musikförläggarna, som arrangerar seminarier och showcase i anslutning till årets upplaga av Musikförläggarnas Pris.
Kanske skulle en svensk motsvarighet till By:larm kunna bli Live at heart, som rent geografiskt har en slags mitt-i-landet-fördel (nederdelen av landet i alla fall) och som med 15 år på nacken nu har byggt upp en stabil grund av samarbeten, lokalt och nationellt. På sistone har även programmet vässats så att större artister tar plats bland showcasen (200 på fyra dagar) och i år har även musikkonferensen byggts ut, till en dag för föreläsningar och samtal och en dag för nätverkande.
MI besökte den första konferensdagen förra veckan och fick sig till livs ett intressant program med hög nivå på innehållet.
Många konferensprogram tenderar ju att se lite likartade ut på pappret: det är AI, synk, och någon värdegrundsfråga. Nyckeln till framgång är hur man tar sig an ämnena och med vilka personer.
Här inleddes konferensdagen med att Örebrosonen Niclas Molinder – etablerat namn i musikbranschen efter att bl a ha grundat appen Session (tidigare Auddly) tillsammans med Björn Ulvaeus och Max Martin – presenterade sitt senaste projekt, utbildningsplattformen Clip, som MI skrivit om här.
Clip, som står för Creators Learn Intellectual Property, är skapat i samarbete med FN-organet Wipo – World Intellectual Property Organisation, för att öka medvetenheten om immateriella rättigheter hos kreatörer världen över. Även här är Björn Ulvaeus en av samarbetsparterna.
På sajten berättar olika musikskapare i korta videor om hur rättigheter fungerar. Det är pedagogiskt och inspirerande och väl värt att kolla in.
I programmet följde sedan en presentation av “Den svenska musikbranshcen i siffror,” framtagen av musikbranschforskaren (och MI-skribenten) Daniel Johansson, på uppdrag av Musiksverige. En diskussion följde med representanter för Musiksverige: Ludvig Werner (Ifpi), Karin Inde (Musikerförbundet) och Niklas Briselius (Stim), om hur siffrorna bör läsas och vad rapporten i framtiden kan behöva inkludera. MI skriver om siffrorna när rapporten är offentlig.
Spännande och inte minst klargörande, var intervjun (av Niklas Molinder) med IFPI:s chefsjurist Lauri Rechart om AI:s påverkan på musikindustrin. “AI:n skapar inget – den spottar ut något som är baserat på det den tränats på”, slog Rechard fast och menade att genererad AI inte bör skyddas av upphovsrätten. Tech utan innehåll är inget och eftersom AI:n behöver tillgång till högkvalitativ innehåll hela tiden är copyright kvalitetsstämpeln.
Andra programpunkter under konferensen innefattade en presentation av Mattias Tengblad (Corite) om AI-baserade promotionverktyget Aflow, en intervju med Oskar Ekman på spännande labeln Year0001, av Anna Lindholm (Icon Creating Evil Art) och seminarium med Joppe Pihlgren (Svensk Live) om hur Sverige kan bli världens bästa land för livemusik.
Om det blir Live at Heart som tar täten bland svenska musikbranschkonferenser återstår att se. Det jag vet är att jag gärna återvänder.
—–
Daniel Johansson skriver om den senaste, revolutionerade utvecklingen inom AI-genererad musik i sin krönika idag. Han är jätteglad.
Själv hade jag nog också älskat detta för tio år sedan, när jag försökte skapa musik utan kompband och musikproduktion i DAW kändes smått oöverstigligt.
Nu, ett par tusen timmars lärotid senare, känns det lite surt att vem som helst med en enkel prompt kan fixa det jag lagt så mycket tid och energi på. Tack och lov är det inte min försörjning.
Men jag ska försöka glädjas åt alla som nu kan fixa en låtproduktion på fikarasten. Och jag ska såklart testa de nya möjligheterna.
Men några frågor utöver de som gäller eventuell upphovsrätt till den AI-skapade musikproduktionen: (de är inte retoriska, jag är på riktigt nyfiken)
Vad blir det konstnärliga värdet i det som alla kan göra med en prompt? Är inte AI-generad musik lite som dopning i idrottsvärlden – att utkomsten blir mindre intressant när det inte längre är mänsklig förmåga som manifesteras? Visst, tekniken har sedan länge bistått människan i musikproduktion men nu pratar vi ju i princip om ett övertagande. Eller har innebörden av ordet musikproduktion ändå varit så mystiskt för gemene man att få kommer att bry sig?
Och om alla kommande musiktrender bygger på sådant som redan gjorts (AI:n är ju tränad på tidigare mänskliga verk) kommer vi inte att tröttna väldigt fort?
Om vi tycker att 100 000 uppladdade låtar på Spotify dagligen är mycket, vad blir resultatet av skiftet till AI-genererad musik?
I den takt utvecklingen går lär vi i alla fall inte behöva vänta särskilt länge på svaren.
Christel Valsinger
