MI:s Lars Nylin har laddat hela året för en krönika om Taylor Swift. Eller rättare sagt på att få dela en aspekt på samtidens största musikartist.
När Donald Trump häromdagen skrev “I HATE TAYLOR SWIFT!” på sin plattform Truth Social var det till sist dags. Snart ett års uppladdning för en krönika om Taylor Swift triggades till faktiskt skrivande av en figur som jag inte tror har särskilt många supporters bland Musikindustrins läsare.
Mycket riktigt: det var inte gnägget med versala bokstäver och utropstecken på Truth Social som blev den utlösande faktorn. Utan istället saker som hade hänt kring Swift tiden före och efter nämnda utfall.
Men låt oss återkomma till det. Först en genomgång av potentiella orsaker till Swift-krönika bara under 2024:
Först ut var samma The Eras Tour som i juni nådde Stockholm eller mer exakt Solna. Rekordsiffror haglade under vintern in från hela världen. För en fotbollsnörd som undertecknad blev det sedan ett extra utropstecken för det smått osannolika globala genomslaget i turnén när fotbollsklubben Real Madrid i februari utannonserade att de flyttat en match i maj efter att en petition för att möjliggöra fler konserter på deras stadion Santiago Bernabéu skrivits under av 450 000. Att flytta en match med Real är nästintill som att flytta Pradomuseet.
Det andra skälet blev albumet The Tortured Poets Department i april. Det slog inte bara alla slags rekord på Spotify och andra tjänster, det nådde även fysiska siffror som doftade ”förr i tiden”. I juli hade albumet sålt 2,5 miljoner fysiska exemplar, plattan hade i det läget sålt lika många exemplar som övriga nio på topp 10 tillsammans. Att The Tortured Poets Department därpå blev om inte en kritikerflopp så åtminstone den mest lojt bemötta Swift-utgivningen på länge var möjligen ett krönikeämne i sig.
Men er krönikör väntade vidare. Förbi Sverigebesöket i somras med mäktiga 840 miljoner kronor i bidrag till 08-regionens ekonomi enligt Upplevelseinstitutet – detta från 131 000 turister och totalt 178 000 i det som då fortfarande hette Friends Arena. Det avvaktades faktiskt även förbi den sorgliga historien när Eras-spelningarna i Wien avblåstes efter terrorhot.
Nej, det blev Donald Trump som direkt och indirekt fick fart på den här pennan.
Först direkt efter hans I HATE YOU TAYLOR SWIFT! och skälet till utbrottet. Det vill säga att när Swift meddelade att hon stöder Kamala Harris i presidentvalet valet fick 405 000 Swifties att söka upp portalen vote.gov där man registrerar sig för val i USA. I vanliga all besöker 30 000 per dag portalen.
Sedan indirekt när den återigen uppflammande bevakningen av megafenomenet Taylor Swift utlöste ett fenomen de senaste dagarna på sociala medier. Fenomenet går ut på att understryka hur djupt okunnig man är i artisten Swift, men att man trots detta stöttar henne i hennes poliska agerande. Ett extra populärt meme inleds: ”Honestly I can’t name two Taylor Swifts songs but…”.
Exakt där fick jag fram pennan.
Behovet att utbilda blev totalt trots att Taylor Swift är den artist de senaste 10 åren som minst behövs krönikeskrivande självutnämnda spin doctors. Som The Guardian beskrev henne nyligen: ”By many metrics, she’s the most powerful musician who has ever lived.”
Nej, denna drift kommer ur ett utrop lika gällt och versalt som Donald Trumps: ”NI VET INTE VAD NI MISSAR!” ”DET ÄR SMÅTT SYND OM ER!”
Har man hösten 2024 varit så pass ignorant kring nutidens största musikfenomen hjälper det knappast att lyfta fram Swift gjort helt själv och/eller i samarbete med namn från Liz Rose över Max Martin till Jack Antonoff, har man till dags inte hört Cruel Summer är med all säkerhet den vägen till Swiftkoll stängd.
Nej, vägen kanske snarast kan vara alla hennes starka samarbeten. Namn som Lana Del Ray, Bon Iver, Post Malone, Ed Sheeran, Chris Stapleton, Tim McGraw eller The Chicks kan vara möjliga ögon- och öronöppnare.
Därför denna omständliga väg till denna krönikas huvudsakliga syfte: att denna senior-Swiftie ska få möjlighet att dela en spellista med favoriter bland Taylor Swifts samarbeten så här långt:
https://open.spotify.com/playlist/0bDDAiFVQoyV0wfXonUdpx?si=1d2e9721bcdf4286
TA NU OCH ENJOY!
*
Pet Sounds Bar återöppnar vid Slussen i Stockholmn i regi Johan Lindgren. Ett litet steg för nationen, ett gigantiskt för oss med en relation till skivbutiken och senare baren med samma namn.
*
En minut efter att krönikan postat kom nyhetsbrevet IQ med nyheten att Real Madrid slutar med konserter på sin arena. Grannar har klagat alltmer högljutt över ljudnivåer från en arena som beskrivs med ordet ”torturódromo”. Man behöver inte kunna spanska för förstå.
*
Nytt från Nick Cave, Thåström och David Gilmour samma månad. Tur att man är så smått pensionär och Christel Valsinger numera sköter det redaktionella.
Lars Nylin
