MI:s Lars Nylin om den stilla stormen sedan Spotifys Daniel Ek gjort dubbelfel i sina ordval enligt delar av musikerkollektivet.
“Har han ingen rådgivare? Då bör han skaffa sig en!”
Det är en fras jag hört från en vän i musikkollektivet i mer än 15 år vid det här laget. ”Han” i sammanhanget är Spotifys VD Daniel Ek. Frågan har smattrat snabbare från min vän ju mer Ek har gjort av investeringar i lyxvillor och annat under årens lopp.
Min vän anser kort sagt att så länge synen från majoriteten av musikens fotfolk är att Spotify är en snål parasit på branschkroppen bör Ek och hans kollegor ligga lågt kring egna miljarduttag av aktier och köp av bungalows i Andalusien.
Mitt svar har med åren blivit en ryggradsreflex:
Folk som gör mäktiga pengar tenderar att spendera och spendera dyrt. Det går en Rodri i Manchester City – han kör ryktesvis en begagnad Vauxhall – på tusentals Zlatan, som ju äger halva Milanos bilpark.
Så länge vi lever i en fri värld är det inget att göra åt. Kanske inget vi vill göra något åt. Dessutom tippar jag, brukar jag milt avrunda, att Ek har ett helt våningsplan med rådgivare.
Men i veckan som gick höll jag under några dagar faktiskt med min vän sessionmusikern. Även jag kunde instämma i att det framstod som att Ek har en ytterst arrogant syn på det som möjliggör hans olika byggen, musiken.
I ett inlägg på X skrev Daniel Ek:
“Today, with the cost of creating content being close to zero, people can share an incredible amount of content.” Han fortsatte: “This has sparked my curiosity about the concept of long shelf life versus short shelf life. While much of what we see and hear quickly becomes obsolete, there are timeless ideas or even pieces of music that can remain relevant for decades or even centuries. For example, we’re witnessing a resurgence of Stoicism, with many of Marcus Aurelius’s insights still resonating thousands of years later.”
I en uppdatering skrev Ek även:
“This makes me wonder: what are the most unintuitive, yet enduring ideas that aren’t frequently discussed today but might have a long shelf life? Also, what are we creating now that will still be valued and discussed hundreds or thousands of years from today?”
Eks övriga filosofi missades av alla. Det var bara det om noll i kostnad för att skapa musik som fastnade.
614 av Spotifys 615 miljoner användare hade troligen ingen aning om storyn och att delar av den återstående miljonen gick i taket. Men där blev det minst sagt livat.
Några spekulerade i att Ek primärt tänkte på AI-genererat när han talade om nollpris. Andra valde att provoceras av att ordet content ersatte musik. Ytterligare någon satte uttalandet i perspektiv av att Spotify i december 2023 sade upp 17% av personalen.
Men betydligt fler blev rakt av topp tunnor:
Bloggen Metal Injection skrev: “Ek as no idea how much making music or ”content” actually costs. At least hide how out of touch you are, man.”
Den skotska artisten KT Turnstall fortsatte: “I for one don’t make ‘content’. I make music. It’s *possible* to make music cheaply, but you still need equipment. And making music the way I make it also employs other people and takes time, so yes. It’s such a completely fucking myopic thing for him to say.”
Producenten Rusty Egan skrev: “Cost of time to write music, cost of equipment to record music, cost to master and to upload to all platforms is not zero. Zero is the cost and value of tiktok hits.”
Primal Screams bassist Simone Marie Butler lassade av stora kanonen: “Fuck off – you out of touch billionaire.”
Jag väljer för valörens skull att citera originalinläggen på engelska.
I Sverige skrev bland andra Peter Jacobsson Morén i Peter Bjorn & John:
”Daniel Ek, otroligt världsfrånvänd biljonär. Brave new shitty world. Yes, om man kreerar kontent ensam på sin laptop. Men vill man samarbeta och använda studios, musiker, tekniker, etc, är det tyvärr extremt ogratis. Plus att ingen får några jobb heller om vi är helt självgående. Tycker personligen samarbeten och kreativa bollplank skapar nerv, sväng, skav och själ. Men visst, nu finns ju AI.”
Till och med konkurrenten Tidal klev på med ett X-inlägg:
“Come on, Daniel. Art is priceless and its ”cost” is much more than just money, it’s heart and effort. We thought everyone knew that.”
När landet lite lagt sig kom nästa våg av inlägg i form av genomgångar vad DIY-inspelad musik ändå i slutändan kostar.
Någon summerade:
”I princip gratis” är lika med: Replokal, studio, instrument, mikrofoner, studioutrustning, dator, program, musikskola, tekniker, producent, mixare, mastrare, pressfotograf, omslagsdesigner, mekaniska avgifter, copywriter, promotionagent, distributionsavgift. Ska du trycka fysiska plattor så addera omslagsdesigner, vinylmastering, pressning, testpress, distributionskostnad.”
Den samlade analysen blev att Eks ”sanning” kanske stämde om man talar om de distributörer som förmedlar en ”incredible amount of content”. Inte annars.
Men stormen hade knappt hunnit plana ut innan Ek kom tillbaka.
Denna gång skrev han självkritiskt:
”It’s clear I was far too vague in the post, including with my clumsy definition of content. I understand how it came across as very reductive and that wasn’t my intent. Just to clarify – my original point was not to devalue the time, effort, or resources involved in creating meaningful works, whether it’s music, literature, or other forms of creative expression. What I was most interested in exploring was how, in this environment of constant creation, we can identify and ensure that the bold, exciting, world-changing ideas and pieces of art don’t get lost in the noise… My focus was on exploring the staying power of the most creative, most thought-provoking ideas. That didn’t come across, and that’s on me.”
Det i sig är en klart intressant tanketråd. I högsta grad i en tid när det adderas 120 000 titlar varje dag på Spotify och ett skred av AI-genererat är på väg.
I det perspektivet är det helt centralt att skilja på begreppen, på skillnaden mellan content/snömos och det bestående. Det vi storvulna kallar för konst utan att skämmas ett skvatt.
Möjligen bör Daniel Ek trots allt skaffa sig den allseende rådgivare om musikerkollektivets reaktioner av den där sorten som min vän tycker att han borde ha.
Vem vet, nånstans kanske finns en fixstjärna som efter sådana missar tröttnar på Spotifys attityd och hoppar av likt Neil Young gjorde.
Det skulle inte sänka skeppet. Men det kunde åtminstone innebära en obekväm skakning på nedre däck.
*
Missa inte serien Eric på Netflix. Den är dels lysande i sig. Men den är också det hittills kanske starkaste exemplet på hur musik kan bära ett tv-drama. Den som kallar låtarna av namn som Joan Armatrading, Nico, Sandy Denny, Bob Dylan och Can för ”content” ska inte röra sig nära undertecknad i den stunden.
Lars Nylin
