Musikbolaget Sound Pollution flyttar sitt lager och kontor för att möta ökad efterfrågan. Samtidigt börjar Johan Hargeby känna sig redo för att ta ett steg tillbaka, efter snart 40 år som VD.
I veckan går det stora flyttlasset. Sound Pollutions lager av skivor och merch – 165 000 enheter visar det sig när jag frågar – flyttar från befintliga lokaler vid Slussen till större utrymmen i en mer klassisk industrifastighet i Hagsätra.
Ökad efterfrågan är anledningen och eftersom det vore krångligt att hålla sig med flera lokaler samtidigt flyttar även kontoret från Glashuset Slussen till den nya adressen. Skivbutiken i Gamla Stan blir dock kvar.
På sikt kan flytten göra att även butiken byggs ut – det frigörs en del utrymme – men för att det ska bli av krävs nya krafter.
– Det är ingen hemlighet att Sound Pollution under en tid sökt finansiering eller kanske en förändrad ägarbild, säger Johan Hargeby.
Åldern tar så småningom ut sin rätt, menar han. Även om han och affärspartnern Calle von Schewen kan tänka sig att jobba några år till så är de mindre sugna på att fortsätta ta ekonomiska risker helt själva.
För några år sedan fick de förfrågningar om att sälja musikrättigheter.
– Det var en begynnande trend då. Men vi är inte intresserade av att sälja till någon som bara kommer med en påse pengar. Det finns andra värden i bolaget och en stor potential för tillväxt. Förra året växte vi med 20% och vi ser en fortsatt uppåtgående trend. Därav flytten av vårt fysiska lager.
Men förfrågningarna fick dem att börja fundera på vad de ska göra härnäst.
– Vi har lyckats driva bolaget länge, varit försiktiga, men tagit vissa stora risker. Vi har inte bråttom. Men målsnöret är ju närmare än startblocken för mig och Calle.
Sound Pollution började som en skivbutik med fokus på rockmusik och består idag även av musikutgivning, förlag och distribution. Det är distributionen som står för den största delen av omsättningen.
– Vi ser stor tillväxt på den digitala sidan men det fysiska ökar i symbios med den digitala. Många skär ner på den fysiska distributionen i de genrer vi arbetar med. Det gör att artister och bolag kommer till oss i stället. Volymer som inte är så intressanta för majorbolagen kan vara det för oss.
– Det finns fördelar med att vi varit så konsekventa i det vi gör. Även om allt breddas, så har vi en stark identitet i vilka vi jobbar med. Vi ger oss inte in på områden vi inte kan.
Hårdrock och punk med kringliggande genrer har hittills haft en solid konsumentbas. Kanske är det en av anledningarna till att Sound Pollution klarat sig genom både 00-talets våg av illegal fildelning och den mer nyliga pandemin. Det är en trogen skara fans som köper skivor, går på konserter och handlar merch. Ofta består den av män i 50-årsåldern som vuxit upp parallellt med genrerna i fråga. Men det finns även en grupp unga som gärna handlar fysiska skivor och utforskar musik från årtionden då de inte själva var födda. De är inte sällan tjejer och syns ofta i skivbutiken i Gamla stan, enligt Johan.
De förutfattade meningarna om rocken är många.
– Folk säger att musiken vi jobbar med har så mycket kommersiella begränsningar, att den inte tilltalar den breda massan. Men de glömmer att vi byggt några av Sveriges största och mest framgångsrika artister i ett globalt perspektiv. Vi lanseradetill exempel The Hellacopters och Sabaton och gjorde deras första plattor. Sabatons Joakim Brodén ligger idag med i toppen på Stims lista över svenska låtskrivare med störst inkomster.
Ändå är rocken fortsatt osynlig i svensk media, menar Johan Hargeby.
– Vi får till exempel sällan recensioner. Men det finns en verkshöjd och en konstnärlig kvalitet i mycket av det vi jobbar med, som det ligger mer arbete bakom än vad någon kan ana.
– Å andra sidan gör det att de vi jobbar med måste söka sig utomlands, tillägger han. Kanske är det därför Sverige blivit så framgångsrikt på musikexportområdet?
Möjligen står rocken också sig starkare än många andra genrer när AI framöver utmanar mänsklig kreativitet.
– Man ska ju inte vara naiv och tro att vi inte kommer att påverkas av AI. Men vi jobbar med musik av fans för fans. Det genuina, att det är på riktigt, kommer att fortsätta fungera.
– I helgen hade vi åtta olika band på diverse ställen. Det var fullt med folk och såldes mycket skivor och merch. Men det är klart, det blir mycket duttande. Varje dag är en ny stad, en ny spelning, för att sälja kanske 35 skivor per kväll.
Det är inte säkert att yngre generationer kommer att ha tålamodet att harva i replokalen och bråka med bandkompisarna.
– Men vi har medvetet sedan en liten tid tillbaka försökt hitta nya unga band. Det är inte lätt när man är äldre själv, men viktigt för att försöka utvecklas. Det låter kanske cyniskt men det har skett naturligt på något sätt också. Att tänka föryngring.
På sikt vill han se nya idéer och krafter i bolaget. Det finns mycket som går att utveckla och för närvarande har de mycket mer än de mäktar med att ta hand om på bästa sätt.
Nu har du varit VD i nästan 40 år. Vilka råd skulle du ge en yngre person på väg in i musikbranschen idag?
– Det är ju jättesvårt. Jag har haft förmånen att jobba i en egen organisation, det är ju en annan grej om du är VD för ett majorbolag.
– Men man ska följa sitt hjärta, göra det man tror på. Vi har alltid jobbat från någon form av magkänsla, aldrig haft någon affärsplan eller strategi, men en otrolig anpassningsförmåga. Vi har varit snabba på att hoppa på förändringar.
Christel Valsinger
