I mer än tio år har vi sett rubriker om vinylskivans revansch. MI:s Lars Nylin ställer frågan: är den tillbaka för att stanna?
När branschen samlades på Midemmässan i Cannes i januari 1993 saknade många en gammal vän som varit med sedan mässan startades på 1960-talet. I mässhallarna fanns 8000 delegater från musikindustrin men inte mycket alls kvar av LP-skivor, eller grammofon-skivor som produkten oftast hade kallats från genombrottet 1955 och framåt. Dagens Nyheters utsände blev lätt poetisk och skrev i sin rapport: ”I dag finns svarta skivor nästan bara kvar i form av mörka chokladplattor i Cannes konditorier.”
LP-skivan var 1993 inte formellt nedlagd av skivbolagen även om en ”typisk LP-release” som Popsicles Laqcuer året innan bara släppts som CD. Många skivbolag skulle komma att släppa nyheter på vinyl även under året som följde. Men från 1994 var det nästintill bara CD som gällde. Vinylen hamnade därefter längre och längre in i branschens dammigaste hörn.
30 år senare står vi vid ett läge när man blir mer förvånad över rubriker i stil med: ”vinylen är tillbaka” än faktumet att det faktiskt är så.
Jag menar, det är ju inte längre direkt någon nyhet med LP-skivans återkomst. Rubriker om en viss återkomst började figurera redan parallellt med att branschen började krisa runt år 2000. Från starten av Record Store Day, 2007, alltså innan Spotify sjösattes, har nyfikenheten bara ökat. Det har dessutom kommit en helt ny generation vinylälskare, van vid digital lyssning, men inte nöjd med det. Då har LP-skivan oftast varit alternativet ett. De senaste tio åren har vinylen ständigt uppmärksammats av media.
Statistik visar att i synnerhet den yngre skaran lika mycket köper vinyl som en merch-aktion som för att faktiskt spela skivan. Man vill kort sagt ha något att hålla i, eller möjligen sätta på väggen. (Det kan skjutas in att tidningen Sound Affects genom 1990-talet listade vilka titlar som släpptes på vinyl och att Dagens Nyheters Nils Hansson redan 1998 nämnde en återkomst i en recension.)
Men om vinylskivans revival kan slås fast med ackuratess finns det ändå en fråga att kika lite närmare på:
Har vinylskivan kommit tillbaka för att stanna?
Det är lätt att svara ett bestämt ja på den frågan. I synnerhet när i dag även majors efter pandemin med självklarhet släpper många nyheter på vinyl. Några majors tillhörde annars länge de som avvaktade fenomenet, det stämplades kvickt som ett indiefenomen, inget att ta risker med.
Inte så längre. Och när till och med Coop har vinylavdelningar – och utgivning i ett fall, Visby – är det lätt att ta saker för givna.
Men just som detta slagits slutligt fast gick landets enda större presseri, Spinroad i Mölndal, i konkurs i januari i år.
– Vi har kämpat in i det sista men det gick inte längre när de stora jättarna tagit över branschen, sa vd Jimmy Hemmingsson till Göteborgs Posten efter beskedet.
Spinroad startades 2018 av portugisen Pedro Ferreira och blev för många tecknet nummer ett på vinylens revansch i Sverige. Många år efter Grammoplast, DCM, Ljudpress och andra blev ett stort presseri det slutliga beskedet om att forntiden återkommit med pukor och trumpeter och svensktillverkad vinyl a cirka 180 gram.
Men det som efter några omstruktureringar 2022 tycktes blomstrande utåt var uppenbarligen inte detta inåt. Spinroad körde av vägen runt årsskiftet. Plötsligt fanns frågan åter smygande: vinylfenomenet kanske ändå lever på lånad tid?
Det blir därför självklart att börja söka svaret på om återkomsten tycks evig med att lite reda ut just Spinroads öde.
Skvallret har varit intensivt under månaderna som gått. Spinroad sägs ha tagit in förskott i det sista, många lär aldrig se vare sig produkt eller pengar. Det har därför uppstått även skvaller om rent svindleri.
Detta är däremot inte Stefan Dimle inne på. Dimle, en av landets ledande entreprenörer i ämnet vinyl, såväl med egen nyutgivning som i skepnad av ultrakunnig på begagnad vinyl, han tror att det helt enkelt handlade om bristande affärsverksamhet. Han säger:
– Det är faktiskt helt obegripligt att Spinroad gick i konkurs med tanke på den fortsatta vinylfebern. Min 25-öresteori är att de var för många anställda. Men det finns förmodligen fler faktorer. Jag klarade mig med en hårsmån. Jag fick alla leveranser innan konkursen, men de som betalat förskott lär få problem att få tillbaka slantarna.
Denna uppfattning dominerar eftermälet av Spinroads fall. Men andra är tuffare i omdömet, vi lär inte ha hört det sista.
Ingen drabbad som MI talat med ifrågasätter däremot summeringen att detta haveri är undantaget som bekräftar regeln. Alla är eniga om att vinyl är tillbaka för att stanna. Däremot tror inte många på storskalig produktion i Sverige, mer om detta senare, och flera är snabba att understryka att återkomsten ändå är på en marginell nivå jämfört med vinylens storhetstid.
Nämnde Stefan Dimle är en av dessa:
– Det råder helt klart en revival och det är kul att återväxten finns och att det dyker upp fler och fler skivköpande ungdomar. Men den så kallade ”vinylvågen” som radio, TV och tidningar uppmärksammat är enligt min bedömning starkt överdriven. Skivmässorna lever. Skivmässan i Solnahallen har tretusen besökare och landets övriga lite större städer har skivmässor som snittar på ca 800-1500 besökare per skivmässa. Så klart är det positiva siffror. Som jag förstått så ökar även postorderförsäljningen trots skenade portokostnader. Men det är i ganska liten skala. Sverigetopplistan har ett halvdussin kategorier och för att ta sig upp på topplistans första plats i kategorierna ”vinyl”, ”jazz” och ”fysiska skivor” så räcker det med att sälja ca 500-600 LP på en vecka. Siffror som bekräftar att vi är ljusår ifrån guldåren 1987-1989, som var de åren då det såldes flest skivor sedan vinylens intågande på marknaden 1955.
Ett steg tillbaka innan vi går vidare:
LP-skivan fick alltså sin slutliga smäll 1993. Sedan gick det bara utför. Bottenåret var 2006, då såldes bara 7000 nya LP i Sverige. 2015 hade detta ökat till 400 000. I dag finns ingen officiell statistik, men ökningen har varit ständig sedan dess. Streaming är det överlägset vanligaste sättet att lyssna på nya utgivningar. Men vinyl (och även CD) är i dag ett självklart komplement, i vissa genrer rentav dominerande.
Ett bolag där fysisk produkt spelar en central roll är Playground, Nordens ledande independent. Där säger Lars Tengroth om det allmänna läget:
– Det känns som om vinylen ökar långsamt men stadigt i Sverige. De artister som säljer mest är förstås de som turnerar och säljer själva. De som kan organisera sin merchförsäljning på ett bra sätt har mycket att vinna, de som går ut och signerar efter varje spelning. Men även CD:n ökar, det är nog ungefär 50/50 i försäljning mellan CD och vinyl på svenska artister, lite beroende på genre och målgrupp förstås. Hårdrockarna vill ha CD, indieartisterna mest LP. Vi gör gärna vinyl när det är befogat. Man behöver ju sälja i alla fall 200-300 ex för att det skall kännas värt. Vi tillverkar alla våra produkter på Optimal i Tyskland, de är superproffsig och snabba, nu är de nere på en 5-6 veckor för vinylerna, vilket känns helt rimligt.
Vad tycker du själv om vinyl?
– Jag älskar vinylformatet, med sina möjligheter till extravaganser och grafiska hyss, som att stoppa i en poster, färgad vinyl, olika papper, präglingar och sånt.
Ni samarbetar också med Universal Music i ämnet?
– Playgrounds säljavdelning sköter om Universals fysiska försäljning, men vi har inte hand om deras tillverkning.
Hur arbetar de utländska bolag ni distribuerar?
– Det kommer mängder av vinyl från de utländska bolagen vi jobbar med, som Domino, XL, 4AD, Matador, Anti, Cityslang, Cooking Vinyl. Det är en utmaning för dem att gissa upplagor för hela Europa, och många håller helst korta lager. Så det har varit knepigt när en platta plötsligt säljer mer på förhand än vad bolaget gissat i förväg. Under pandemin var det lååånga väntetider på vinylfabrikerna och om en LP inte räckte till alla förhänder fick kunderna glatt vänta i månader innan nytt lager kom in.
Länge avvaktade majors vinylens återkomst. Det ryktades i något fall att man inte ens tillät sina artister att tillverka vinyl. Om det fanns någon sanning i det gäller det inte längre. Inte bara ”typiska vinylakter” utan även allmänna storsäljare släpps på vinyl (och CD). Och så även bolagens svenska artister.
Classe Brewitz på Sony berättar att han själv återbyggt en vinylsamling efter att ha gjort sig av med merparten under åren när formatet var dött utanför inre vinylkretsen, han säger sedan om läget i stort:
– Från topparna med Adele, Ed Sheeran och ABBA samtidigt 2021-2022 har det planat ut. Men grundintresset är konstant. Jag tror definitivt att vinylen kommit tillbaka för att stanna. Och vi på bolagen har bättre identifierat behovet. Vissa releaser är mer av engångskaraktär medan sådana som Kent och Thåström ger repeatorder på repeatorder.
Är det bökigt att hålla på med vinyl?
– Det givetvis mer jobb än vid streaming. Det är en längre process med stressmoment som testpressar, relation till formgivare, etc. Finansiellt har det inte någon större uppsida. Vinylen är mer som ett ”fönster” vid en release. Men det finns inget frågetecken kring om vi ska göra även vinyl – och CD för den delen. På varje produktmöte dyker det upp diskussion om hur vi ska göra med fysisk produkt. Även med svenska akter. Sådana som Molly Sandén och Viktor Leksell släpps självklart även på vinyl. Apropå de senare: det är synd att det blivit en stämpel att det bara är gubbar i vår ålder (han syftar på sig själv och MI:s reporter) som är intresserade. Så är det på en skivmässa, men tittar du in på Bengans eller Pet Sounds, eller på postorder, är det lika många unga som kikar i vinylnyheterna. För de senare existerar inte CD.
Sony tar fram vinylutgåvorna och arbetar sedan via distributören Bertus i Holland och i förlängningen Sonys gamla fabrik i Haarlem i Holland. Men även Sony arbetar med exempelvis Optimal och GZ.
Martina Ledinsky på Razzia Records har arbetat med nämnda Thåströmutgivningen åt Sony. Hon säger:
– Jag tror att vinyl kommer finnas kvar som en härlig och lyxig premiumprodukt för de riktiga inbitna fansen, speciellt inom vissa genrer. Många tycker det är mysigt och gött att läsa texterna, titta på bilderna i artworket och älskar ljudbilden. Razzia/Sony Music släpper t ex Annika Norlin & Jonas Teglunds kommande förstlingsverk En tid att riva sönder på vinyl den 19 april.
Brokers som Handle With Care och Brotherson förmedlar pressning åt svenska skivbolag ute i Europa. En före detta tillverkare som numera fungerar som en motsvarande mellanhand till presserier i Europa är Dicentia i Stockholm. Där sammanfattar Anders Sandström:
– Försäljningen av vinyl i Europa har ju ökat stadigt under många år, 16 års ökning tror jag, men framför allt de senaste fem åren. I Sverige ökade den bara under 2022 med 21% enligt Ifpi. Det verkar definitivt som att vinylen har kommit för att stanna. Det finns t.o.m. indikationer på att CD kan få en renässans, men då är det nog bara det faktum att man vill ha en fysik produkt som är avgörande. Dicentia har ju levererat vinyl sedan 1969, då vi hette DCM och köpte upp Grammoplast. I dag är vi partner med Sony DAD, och som en effekt av detta partnerskap lade vi ner vår egen tillverkning av fysiskt media 2009.
Hur ser du på marknadssituationen?
– Produktionskapaciteteten i Europa har under flera år varit för liten för att möta den stora efterfrågan på vinyl. Detta ledde till extremt långa leveranstider under 2021-2022, upp till ett halvår. De stora kunderna prioriterades av tillverkarna och de små hade svårt att överhuvudtaget få plats för sina orders. De större presserierna har nu investerat stort och idag har produktionskapaciteten hunnit ikapp efterfrågan. Vi har nu ett jämviktsläge där leveranstiden är nere på bara några veckor. Våra samarbetspartners har en bra mix med allt från stora multinationella bolag till mindre kunder. Detta är viktigt för att kunna erbjuda produktion av vinyl till rätt pris, i rätt kvantitet, med kort leveranstid.
I skuggan av Spinroads fall, tror du på åter tillverkning i Sverige i större skala?
– Under den tid då kapaciteten i Europa var lägre än efterfrågan fanns det plats för mindre lokala fabriker. Dessa kunde erbjuda kortare leveranstider och tog framför allt emot mindre kunder med behov av lägre upplagor. Kort sagt fyllde man ett uppdämt behov. Problemet med att bara ha kunder som lägger orders med små upplagor gör dock att tillverkningskostnaden per enhet skenar. Omställningstiden mellan olika produktioner tar lång tid och kassationen blir hög procentuellt sett. Inköpspriserna av material är naturligtvis också högre, när man köper in i lägre volymer. Prismässigt halkar man därför efter jämfört de större enheterna. Fördelen med att som lokal tillverkare kunna erbjuda en kort leveranstid försvinner också, när vi med lite större fabriker i Europa kan erbjuda exakt samma sak. Flera mindre fabriker har redan tvingats lägga ner, Spinroad är en av dem, och den tendensen tror jag kommer fortsätta. Jag har svårt att se att en liten lokal fabrik i Sverige kan överleva på längre sikt.
Det sistnämnda håller uppenbarligen inte Pitch Beats i Mjölby med om. Dessa har uppenbart ambitionen att växa. Presseriet i Östergötland ägs av Albert Avramovic, som har en lång bakgrund inom filmdistribution, och familjen Stackling, som även driver Mjölby Tryckeri. Presseriet smygstartade förra sommaren men kom i gång på allvar parallellt med det som hände Spinroad.
I dag säger Avramovic på frågan hur det går:
– Det blomstrar. Vi ser för närvarande bara tillväxt. Sen har också Spinroads konkurs ökat trycket på våra egna pressar. Där har vi, och håller vi på med att, slutföra mängder av påbörjade produktioner. Vi förvärvade även lagret av konkursboet samtidigt som vi utökar vår egen presskapacitet. Vi kommer även att erbjuda flera format – de är just nu på gång att installeras och kommer presenteras officiellt inom kort.
Vad är utmaningarna framöver?
– Utmaningen som branschen står inför är inte formatet – vinylens vara eller icke vara. Vinylen är här för att stanna och kommer fortsätta att växa. Det är vår fasta övertygelse, och det vi ser runtom i världen. Dagens distributionskanaler är dock undermåliga och eftersatta. Här behövs ett ordentligt krafttag som kommer kräva betydande ansträngningar en bra tid framöver. Fler nya grossister skulle behöva se dagens ljus och befintliga vakna och shape:a upp sina affärsmodeller. Storbolagen behöver nyktra till och se över sina absurda prissättningar samt sin hantering av överupplagor med prisdumpning som följd. När detta sedan hamnar i någorlunda balans och harmoni så finns en fantastisk utvecklingspotential där alla kan bli vinnare och föra formatet vidare till nya höjder …
Avslutningsvis tankar från Spinroads Jimmy Hemmingsson om marknadsituationen i allmänhet och skvallret om det egna bolaget i synnerhet:
– När det kommer till efterfrågan så skulle jag säga att den fortsatt finns där. Vårt, och alla andra småpresseriers, stora problem är den överkapacitet som nu finns. Under pandemin då man fick vänta länge på sina leveranser var det många som satsade på att bygga ut befintlig maskinpark eller starta nya presserier. När vi kom in i verksamheten, sommaren 2022, tog inte de stora in småordrar över huvud taget. I takt med att kapaciteten ökade och nya maskiner kom ut på marknaden såg vi tydligt när även de stora öppnade upp för mindre volymer. Jag kan hålla med Dimle om att vi kanske var för många men vi halverade personalstyrkan under vår tid. 90% av våra ordrar var små upplagor och att hantera en order på 200 styck tar, förutom pressning/packning, lika lång tid att hantera som en order på 5000 st. Detta är något som Abbe på Pitch Beats fått känna på då vi passade över många ordrar till honom när vi inte fick pressa mer. Han har den perfekta mixen med stora ordrar i botten och jag hoppas innerligt att de lyckas i Mjölby så att det fortsatt går att pressa sina skivor i Sverige. Att få in större kunder att ha som en grundvolym var något vi kämpade med de senaste 1,5 åren att få in. Dock hade många broar bränts före vårt intåg i bolaget vilket var väldigt synd.
Hur kommenterar du rykten om svindleri?
– Jag förstår att rykten om svindleri uppstår, speciellt när hela affärsmodellen bygger på förskottsbetalning. Dock var det sista veckan då vi såg att vi inte skulle kunna betala ut löner som läget blev kritiskt. Vi försökte in i det sista att få till en lösning med nya finansiärer eller att på annat sätt kunna överleva. Problemet blev till sist att ägarna, som stoppat in väldigt mycket pengar de senaste 1,5 åren, inte vågade riska mer. Speciellt inte när man såg ovan nämnda överkapacitet i marknaden. Man säger att det finns ungefär dubbelt så mycket kapacitet som efterfrågan just nu och då var det helt enkelt svårt för mig att övertyga ägarna att stoppa in mer pengar i verksamheten.
Hemmingsson avslutar:
– Det värsta som jag ser det är givetvis personalen som nu inte har ett jobb att gå till samt alla goa kunder vi jobbat med som nu inte får sina skivor. Vi har försökt så gott vi kan att styra om produktion till Pitch Beats och att se till att rädda alla stampers till kunder som pressat hos oss. Tror man att vi svindlat våra kunder tror man fel men jag förstår att de spekuleras. I slutändan är det ägarna som förlorat absolut mest på detta.
En avrundning i moll. Men i stort råder ändå fortsatt dur kring ämnet vinyl. Räkna med att MI kommer att återkomma i saken.
Fotnot: det finns utöver nykomlingen Pitch Beats inget större presseri i Sverige, däremot en ledande tillverkare av vinylpressar, Pheenix Alpha, efterföljare till Toolex Alpha, på sin tid världsledande.
Lars Nylin
