Efter vinterns prisregn över Ludwig Göransson är det många som undrar över hemligheten bakom framgångarna. Christel Valsinger gör ett försök att hitta formeln.
Med musiken till Christopher Nolans Oppenheimer har kompositören Ludwig Göransson de senaste månaderna belönats med en Golden Globe, en Grammy, pris på Bafta-galan, på Critics Choice Awards och nu i söndags också med en Oscar, hans andra i karriären.
Redan före Oscarsvinsten funderade många reportrar och krönikörer över vad som är nyckeln till framgången. För svensk musikexport är frågan också relevant. Kan vi på något sätt se till att Sverige får fler liknande succéer?
Ett antal framgångsfaktorer går faktiskt att vaska fram.
Begåvning är såklart en av dem. Det där åtråvärda som vi verkar få lite olika mycket av i livet – eller om det handlar om att vi inte alltid satsar på det vi faktiskt har begåvning för…
Bakom Ludwig finns också uppmuntrande föräldrar och ett musikaliskt hem. Hans mamma spelar piano, storasyster fiol och pappa tränade tidigt gitarr med Ludwig. I sitt tal på Oscarsgalan tackade han också föräldrarna för att ha köpt gitarrer och trummaskiner till honom istället för tv-spel (men han hade kanske blivit en lika framgångsrik spelutvecklare, vem vet?)
Under Ludwigs uppväxt i Linköping har det också funnits tillgång till musikutbildningar, både i hemstaden och grannstaden Norrköping. Ludwig gick musikprofil både i grundskolan och på gymnasiet och fortsatte sedan på Kungliga musikhögskolan i Stockholm med jazzinriktning.
Målmedvetenhet är en annan faktor. 22 år gammal flyttade han till USA och påbörjade filmmusikutbildningen Scoring för motion picture and television på University of Southern California.
Åtta år senare hade han gjort musik till filmer som Fruitvale Station och We’re The Millers, tv-serier som New Girl och Community och han hade producerat musik till Haim och Childish Gambino, den senare blev han Grammynominerad med. I min första intervju med honom 2014, var hans egen förklaring till framgångarna:
“Allt är en kombination av väldigt hårt arbete, vara på rätt tid och plats och att vara en kul spelevink som folk vill jobba med. Jag var också väldigt väl förberedd innan jag flyttade till Kalifornien och hade lagt ner ett oändligt antal timmar på att öva gitarr och komponera musik. “
Hårt arbete och dedikation alltså.
I början av 2019 fick jag möjlighet att intervjua Ludwig på plats i hans studio i Glendale, Los Angeles, till en dokumentär i P2. Han hade då fått sin första Oscarsnominering och under tiden att vi färdigställde den vann han också sin första statyett.
Det blev ett förhållandevis kort möte, Ludwig var fullt upptagen med att skapa musiken till The Mandalorian, dessutom var han förkyld. Men intrycket blev ändå det av en proffsig yrkesperson som lyssnade, hade genomtänkta svar på allt och visste hur han skulle prata för att det skulle gå lätt att klippa i inspelningen. Hans sätt att berätta om tillkomsten av musiken i Black Panther, som han då var Oscarsnominerad för, visade också hans respekt och intresse för historien och kulturen som skulle skildras.
Att Ludwig har en musikalisk förståelse för såväl klassisk musik, som jazz, hiphop och pop gör honom också till en modern kompositör. Han kan både dirigera en orkester och producera beats.
Så sammanfattningsvis: begåvning, uppmuntran hemifrån, utbildning, hårt arbete, timing, social kompetens, professionalitet, respekt, dedikation och bredd. Där är några av framgångsfaktorerna.
Men någon formel är det förstås inte. Den unika sammansmältningen som är Ludwig Göransson går ju inte att kopiera. Men talang som får frodas, uppmuntras och utvecklas kan skapa vinnare. Och, såklart, fantastisk musik.
—
Manifestgalan i Norrköping i torsdags var precis den glada, uppsluppna tillställning som jag tidigare upplevt. Extra roligt att den blivit ambulerande och kan besöka olika svenska städer, hoppas det fortsätter så. Alla vinnare på galan finns här.
—
Såg Fever Ray på Cirkus i Stockholm i söndags och gick och la mig som en lyckligare människa. Slagverk, diverse elektroniska instrument och tre vokalister som mestadels sjöng unisont var den något ovanliga uppställningen. Mörkt, dansant och ljuvlig bra.
—
Polar Music Prize-vinnarna Nile Rodgers och Esa-Pekka Salonen känns som så självklara val att jag för en stund trodde att de redan hade fått priset.
Christel Valsinger
