Sista versen för printtidningen?

Tidningen Lira firar 30 år och Sverige har några av världens äldsta musiktidningar som fortfarande kommer ut i tryckt format. Titlar som Gaffa och Sweden Rock Magazine är lite större. Men i grunden ser det dystert ut för printtidningen även på musikområdet. MI:s Lars Nylin har tittat närmare på ett inslag i musikmedia som ansågs som självklart i många decennier.

Sommaren 1965 började jazztidningen Orkesterjournalen överraskande att publicera en topplista över vad redaktionen tyckte var dom 10 bästa poplåtarna för tillfället. Inslaget förvånade i hög grad då tidningen, grundad 1933, fram till dess inte publicerat ett ord om den ”fluga” som pop fortfarande vid tiden ansågs vara.

Redaktionen förnekade inte att man gjorde detta undantag för att möjligen locka nya läsare. Intresset för jazz var på nedgång och det hade seglat upp rivaler om tidningsköpandet som Bildjournalen, som i samma veva övergick från allmän populärkultur till att bli en pop- och så småningom rockfokuserad tidning. Att Help! med Beatles kom etta på första poplistan i Orkesterjournalen var möjligen talande med tanke på låttiteln.

Scenen är ett snapshot från en tid när Sverige började få ett antal populärmusiktitlar i tidningsställen. Mot slutet av 60-talet blev det flera och 1973 briserade fenomenet på allvar.

Det året startades under kort tid proggrörelsens Musikens Makt parallellt med att Bonniers sjösatte kortlivade Ny Musik, influerad av musikpress i England och USA. Men först hann idoltidningen Zonk, med fokus helt på den brittiska rockscenen, det förekom inte ett svenskt namn i premiärnumret.

Femtio år senare har det blåst förbi åtskilliga vågor av tidningar om populärmusik. Ibland allmänna – som 80-talets Schlager och Okej eller 90-talets Pop – men oftare nischade: hårdrock/metal, dansband, country, synt, punk, etc.

Mängder av genrer har täckts av alltifrån ambitiösa tidningar med heltidsanställda redaktioner till fanzines.

Under det senaste decenniet har det blåst så många digitala vindar att det i dag är lätt att tro att printeran är över. Att den tryckta musiktidningen sjunger på sista versen. I Sverige tycks det heller inte finnas någon marknad för motsvarigheter till de artist- eller genrenischade post-Mojo-magasin som det står bokstavligen dusssintals av även hos svenska Pressbyrån.

Gaffa jobbar vidare och är intill Sweden Rock Magazine den tidning som når ut bredast. I övrigt handlar det om olika nivåer av nischtidningar, i de flesta fall inte ens tillgängliga i nämnda Pressbyrån.

Är vi rentav på väg mot det definitiva slutet för det som Orkesterjournalen (numera Jazz) inledde för nästan 100 år sedan?

Pierre Hellqvist tror det. Han var fram till 2017 redaktör för papperstidningen Sonic. Numera arbetar Pierre med artist-PR utöver att Sonic i viss mån finns på nätet. Han säger:

– Jag blir gärna motbevisad men tror inte det finns någon vidare framtid, nej. Det kan så klart komma spridda försök eller punktinsatser, kanske tema/specialnummer av olika slag, men ett hyfsat ambitiöst musikmagasin med regelbunden printutgivning som grejar att överleva några år… nja. Det kostar långt mer än vad det rimligen kan inbringa 2024. Och läsarna som går i gång på dylikt blir äldre och knappast fler.

Men en av de ansvariga för gratistidningen Gaffa är inte lika pessimistisk. General Manager Per G Lundberg säger till MI:

– Print har varit under beskjutning från det digitala under en lång tid. Vikande upplagor. Minskad annonsförsäljning, etc, etc. Men jag tror att print har en framtid och kommer att överleva. Åtminstone om man är ett nischat media. De som vill läsa om att sticka med Merinoull, lära sig om varför Rommel gjorde som han gjorde i Sahara och hur man ställer in sin equalizer för att få fram det bästa ljudet från King Crimsons andra album. Den typen av media kommer alltid ha en framtid.

Per fortsätter:

– Som representant för en musiktidning som dessutom är gratisdistribuerad så har även vi en framtid. Det som är Gaffa:s (och kanske andra gratistidningar) utmaning är just att hitta platser för att ha tidningen på. Förr i tiden låg det skivbutiker på gågatorna. Nu ligger det apotek och tandblekningsbutiker på de adresserna. Men på det stora hela så tror jag att print kommer att överleva.

Per är också noga med att faktumet att han avrundar sina år på Gaffa i april inte har med printtidningens situation att göra.

Som representant för de mindre tidningarna i sammanhanget säger Sara Hansby Reis på Fozzie:

– Efter att ha försökt sälja Fozzie som papperstidning sedan comebacken 2018 är jag ganska pessimistisk vad gäller printtidningens framtid, men har samtidigt någon sorts hopp. För något år sen såg jag siffror om att 18–29-åringar läser mer fysiska böcker/tidningar än på många år, så jag tänker att tidningar kanske kan få en revival precis som vinylskivor? Kanske är det bara att jag inte har lyckats nå ut till rätt personer? Jag hoppas det i alla fall!

Och du kämpar vidare?

– Senaste numret, Fozzie 18, kom ut ganska sent förra året, så det dröjer ett tag till nr 19, jag har bara precis börjat så smått med ett par intervjuer. Men Fozzie fyller 30 i år, och det kommer jag fira stort! Jag planerar en festival i slutet av sommaren med artister som jag har intervjuat i Fozzie genom åren, i Landskrona där jag bor. Mer information kommer när saker börjat falla på plats, men 24 augusti, save the date!

Martin Carlsson tillhör numera skaran som arbetat längst med printtidningar här hemma. Han startade på 1980-talet med fanzines som Magalomaniac och Candour. Via Heavy mental, Sound Affects, Expressen och Close-Up hamnade han så småningom där han är nu: rockbevakande Sweden Rock Magazine, en av de större svenska printaktörerna om musik i dag. Martin svarar på frågan om printtidningen har någon framtid i Sverige:

– Absolut, men det gäller att tänka bredare än att bara erbjuda en traditionell printtidning. Sweden Rock Magazine ligger i framkant internationellt när det gäller hur vi arbetar för att ge extraordinärt mervärde åt prenumeranter, som numera är betydligt viktigare än lösnummerköpare. Sedan 2010 gör vi en specialversion enbart till prenumeranter med minst åtta reklamfria extrasidor i varje nummer. Vi kan då ge de inbitna läsarna ännu mer nördig läsning. Vi säljer även exklusiva skivor till bra priser enbart till befintliga och blivande prenumeranter med allt från världsartister som Bruce Dickinson, Mötley Crüe och Slash till svenska band som Hellacopters. Utöver intäkter ger detta en konstant ström av nya prenumeranter. Genom att erbjuda skivor får vi nya läsare som kanske annars inte skulle ha fått upp ögonen för tidningen.

Men även ni finns parallellt i digitalt format?

– Print utesluter inte digital läsning, utan de lever i dag i symbios. Sweden Rock Magazine finns tillgänglig digitalt via Readly, men vi har även en egen digital plattform som låter oss behålla alla intäkter samtidigt som den ger prenumeranter extra mervärde i form av ett digitalt arkiv med tusentals intervjuer. Att streamingtjänsterna exploderade under pandemin uppmärksammades stort, men få talade om att samma beteendeförändring faktiskt påverkade printtidningar positivt. Pandemin fick många att börja prenumerera på Sweden Rock Magazine och förstärkte tidningens uppåtgående trend. Precis som musikintresserade vill kunna känna på en fysisk vinylskiva vill de kunna läsa en fysisk tidning. Som Sveriges numera enda hårdrockstidning har Sweden Rock Magazine dessutom fördelen att vara skivbolagets enda naturliga skyltfönster för artisterna.

Hur summerar du förändringen i just ditt gebit?

– När jag 1992 blev Expressens hårdrocksskribent var musikbevakningen i svensk dagspress helt outstanding. Behovet av musiktidningar var därför inte lika stort som i många andra länder. När jag 2015 valde att sluta på Expressen såg situationen helt annorlunda ut. Sedan dess har det bara blivit värre och svensk dagspress har gått från att vara bäst i klassen till att i dag vara sämst, vare sig det gäller pop eller hårdrock. En sorglig utveckling, men den har också lett till att Sweden Rock Magazine nu får alla de exklusiva intervjuer med de stora artisterna som tidigare gick till kvällstidningarna och tv. Precis som läsarna vet skivbolagen att Sweden Rock Magazine tar musikerna och musiken på allvar. Att vara en trovärdig motpol till klickvärlden är printtidningens framtid

Det här greppet om printtidningar togs utifrån faktumet att musikmagasinet Lira, med tyngdpunkt på folkmusik, fyller 30 år i år. Man gör det bland annat med att gå upp i kvalitet på pappret och med att byta tryckeri. Detaljer som skvallrar om tro på tryckt tidning.

Chefredaktör Patrik Lindgren är också milt optimistisk:

– Jag vill ju verkligen tro på en framtid för tidskrifter på print – för det är onekligen något väsensskilt från det digitala. Och i den bästa av världar kan förstås de två formaten komplettera varandra på ett fruktbart vis. Problemet är att det för vår del, och gissar jag många andra mindre aktörer, tyvärr handlar om att välja vad som ska prioriteras. Vi har inte resurserna och verktygen att både satsa helhjärtat på en webbaserad publikation och på print – och det saknas idag även en tillräckligt bra infrastruktur för att driva en ekonomiskt hållbar musiktidning helt online.

Låter som en komplex situation?

– Det är helt klart lite av en rävsax detta – fallande printupplagor leder till sämre förutsättningar att göra en bra produkt, samtidigt som satsningar på det digitala sällan lönar sig på kort sikt utan mest blir ytterligare en kostnad. Och hittills har jag nog inte sett något framgångsrikt exempel på mindre publikationer som slutat med papperstidningen i förhoppningen att behålla betalande läsare av en digital variant – det tenderar att sluta i ingenting.

Vad tror du blir följden?

– Jag tänker ändå att framtiden är att kombinera en snabbare webbtidning med en långsammare, djuplodande papperstidning – som förstås även ska gå att ta del av digitalt på ett bra vis. Forna tiders upplagesiffror är nog däremot att glömma – detta handlar om att skapa en premiumprodukt som de mest hängivna är villiga att betala lite extra för.

Vi är några som hoppas på att Lira och andra i listan här nedanför resonerar på liknande sätt under lång tid ännu.

PRINTTIDNINGAR 2024

Utöver nedanstående finns givetvis dagspress, men även magasin med musikinslag: DI Weekend, Baretta Magasin, Opulens och andra.

Fozzie Fanzine

Startad som just ett fanzine i Uppsala 1994, med fokus på svensk indiepop. Efter flera nystarter nu ett ambitiöst magasin med oregelbunden utgivning.

Får jag lov

Dansbandstidning startad 1992. Ägs av Ginza AB.

Hifi & Musik

Grundad 1970 som Stereo Hi-Fi, inte minst en källa för skivrecensioner.

Jazz

Med start 1933 världens äldsta tryckta jazztidning. Heter sedan 2019 Jazz med underrubriken ”Orkesterjournalen sedan 1933”.

Jefferson