Med namn som Refused, Fireside, Christian Kjellvander och Vasa flora och fauna i katalogen är Startracks en av de profilstarkaste svenska indieetiketterna. Nu fyller Startracks 30 år och vi har kollat läget med bolagets Fredrik Holmgren.
Efter starten med egna bolaget CBR på 1980- och början av 90-talet blev det upptäckten av bandet Refused som fick Fredrik Holmgrens Startracks att sätta fart. Först som Startrec under 1993, sedan med utgivning som Startracks från 1994. Efter att senare ha släppt band som Fireside och Loosegoats med Christian Kjellvander – och startat Londonkontor – tappade han så småningom lusten att driva skivbolag. I stället blev det management, Moondog med bland annat José Gonzalez och Hellacopters – och senare jobb på SAMI. Men 2017 började han om med Startracks, en etikett som nu alltså fyller 30. Vi tog ett litet samtal med Mr Startracks, Fredrik Holmgren:
Hur började det – inklusive ”smygstarten” med CBR?
-Jag drev CBR i 10 år, som postorder/skivbolag och skivbutiken Far Out. Gav ungar musik och de rätta kläderna mot pengar. Av denna anledning var jag då och då personligen i Umeå. Såg hur Refused med flera hade skapat en otrolig scen där det kom 500 pers på fritidsgårdsspelningar….Jag släppte allt och bestämde mig för att signa alla de norrländska hardcorebanden men framför allt Refused. Deras Pump the Brakes var min första release i januari 1994. Tanken var en artist om året. Skivbolag och management…bra start med Refused, Fireside, Christian Kjellvander/Loosegoats och Tiger Lou. Relativt snart blev managementdelen en ihopslagning med Luger, och senare Live Nation under namnet Moondog.
Om du måste välja; nämn några höjdpunkter under 30 år?
-Refused var en riktig resa, intensiv start men fantastiskt kul! Fireside, den resan vi gjorde med deras Album Do Not Tailgate med säljsuccé, turnéer, grammis och licens till American Recordings. Att sitta tillsammans med Fireside och Rick Rubins i hans vardagsrum och lyssna på Fireside med en uppstoppad isbjörn som stirrar en i ögonen…weird! Startracks UK 1999, med Londonkontor och fet finansiering, Europas bästa distronätverk, hann ge ut fyra releaser innan den engelska delägaren lämna landet för att gifta sig med minderårig i Kroatien. Ibland blir det inte så man tänkt sig… Vidare åren med V2 som partner var fantastiska. De hade den bästa personalen i branschen, alla pengar, alla kontakter och jag artisterna. Geni! Mötet med Birds Will Sing For You 2015. Jag kom med en luddig plan på en servett, Petter Seander nappade och har sen dess gjort all Startracks PR exklusivt. Men också delat kontor med mig och blivit vänner. Bästa! En stor vändning var när Playground gick in som partner i Startracks 2018. Jonas Sjöströms förtroende och absolut tillit och med Torgny Sjöös järnkoll på ekonomin men ändå stora musikhjärta var vad Startracks verkligen behövde då.
Vad händer 2024?
-2024 blir det lite mer återblickar med anledning av Startracks 30 år. Lite snygga återutgivningar och kanske någon fest eller två.
Hur ser du på situationen för indiebolag i streamingeran?
-Att vi går in i en ny fas. När streaming blev pengar var det med bakgrunden att allt var nattsvart (piracy) och allt, precis allt var bättre. Nu har det gått en tid, fler vill ha del av kakan, mikro till alla men det är ju geni och här för att stanna. Det gäller att tänka nytt och se på det på ett annat sätt. Men det är just nu väldigt svårt att bekosta hela albumproduktioner och finansiera det med streamingpengar. I de genrer jag gillar skulle jag säga näst intill omöjligt…Det är ju inte bra för framtiden, men man har ju överlevt värre saker.
Lars Nylin
