Låtskrivaren Tim Norell har avlidit, 68 år gammal. MI:s Lars Nylin tecknar ett minne.
Oh Susie, Flash In the Night, En dag, Dansa i neon, Oh Mama, Give my life. Alla dessa hits har ett namn gemensamt: Tim Norell, som nu lämnat oss vid 68.
Norells meritlista är imponerande, han blev kort sagt en av 80- och 90-talets ledande svenska popkompositörer. För att inte inkludera 70-talet, för det var då det började, med en rad co-writes för Secret Service. Några av dem eviga örhängen, som Oh Susie, som nådde förstaplatsen i 29 länder och var med om att följa upp det svenska exportarv som ABBA skapat. Sedan bara fortsatte det efter att Secret Service lagt ner den stora satsningen sedan bandkollega Ola Håkansson blivit skivbolagsmagnat.
Några exempel på låtar Norell varit med och skrivit är Dansa i neon med Lena Philipsson, Allt som jag känner med Tommy Nilsson & Tone Norum, Give my life med Army of Lovers, It Started with a Love Affair med Jerry Williams och Jeannie’s Coming Home med The Boppers. ”Jag fick en legendarisk låt av honom”, skrev en tacksam Lena Philipsson på Instagram efter att beskedet kommit.
Flertalet av låtarna, och även låtar till exempelvis Agneta Fältskog, skapades av trion Norell Oson Bard: Norell, Håkansson och Alexander Bard.
Jag kände inte Tim personligen, men jag blev glad när han för några år sedan sökte vänskap på Facebook. Dels för att han var ett av mig högt respekterat låtskrivarnamn som undertecknad sneglade mot som potentiellt inval till det Swedish Music Hall of Fame som jag är jurymedlem i. Men också för att han tycktes lite av en särling som ofta gick under radar trots alla sina meriter. Där fanns frågor jag var nyfiken på?
Vad pysslade han med i det Leksand där han numera tycktes bo? Skulle det bli något annat koncept utöver Secret Service? Svaren blev knapphändiga, det blev mest något kort om att han var högst aktiv med musikskapandet såväl hemma som i det Spanien där han tillbringade mycket tid. Att han trots en stroke på 00-talet var med och höll igång Secret Service på den europeiska nostalgiscenen gick inte att missa.
Han beskriver sin begåvning bäst själv på sin hemsida: ”När jag börjar med en ny låt börjar det ofta med att jag blir berörd av något. Av en film, något i mitt eget liv eller annan musik – och tårarna är ofta nära. Jag tror att folk är mer romantiska än de vill erkänna. Kanske är det därför min musik har blivit så populär.”
Tim Norell hade uppenbarligen lidit av en obotlig cancer när han gick bort i söndags. Förhoppningsvis finns det de omkring honom som förvaltar det han skapade mot slutet. Det förtjänar ett stort, men lite undanskymt svenskt popgeni.
Lars Nylin