Det finns inget Augustpris för musikböcker. Om det fanns skulle MI:s Lars Nylin haft dessa 5 titlar som årets nominerade.
I ett frekvent använt citat lär det ha sagts: ”Writing about music is like dancing about architecture”. Oavsett om det var Frank Zappa, Laurie Anderson eller Elvis Costello som först sa det, även många andra anges som källa, är vi några som älskar att läsa om musik, möjligen att vi tar några danssteg under tiden. Så även detta år.
Antalet spännande svenska originaltitlar i populärmusiken under 2023 var inte fler än att det ganska snabbt går att få sig en överblick. Detta rekommenderas, oavsett om man vill få en inblick om relativa nykomlingar – Benjamin Ingrosso är en – eller vill gräva djupare i svensk populärhistoria – nedanstående bok om Kai Gullmar är bara ett exempel.
Förlag som Ejeby och Premium fokuserar helt på musik, vill man forska i musik är deras utgivningslistor en aldrig sinande källa. Men det finns även nischförlag med bara några få titlar, MI har till exempel under året uppmärksammat boken Råpunk om svensk hardcorepunk på 1980-talet.
Och så slår storförlagen regelbundet till med titlar i nischen, Albert Bonniers och Norstedts är båda representerade i MI:s urval.
Men nog om bakgrund. Här och nu handlar det om att välja de titlar som undertecknad är toppen av årets utgivning. I något fall blev det självklara val. I andra var det mer av streckstrider.
Val 1: Vemod undercover Jan Gradvall (Albert Bonniers Förlag)
Musikjournalisten Jan Gradvall gör något som faktiskt inte gjorts tidigare. Han placerar ABBA i sin samtid: medlemmarna, låtarna, det som sker omkring. Allt får samma tyngd i en bok som fungerar lika bra för ABBA-nördar som för nybörjare i fenomenet. Allt med Gradvalls fallenhet för detaljer. Inte minst ger bokens 341 sidor förklaringar till det vemod, skandinaviska om man vill, som alltid funnits i ABBAs vid första anblick lättsamma låtar.
”Det känns som allt jag skrivit om musik har lett fram till den här boken” har författaren sagt. Det är sånt man säger i PR-texter. Men här känns det som att det stämmer.
Val 2: Bob Hund: nybörjartur livet ut Johnny Essing, Christian Gabel, Mats Hellquist, Jonas Jonasson, Conny Nimmersjö (Bokfabriken)
”Hela livet är ett helvete men man gör tre fyra låtar som är fantastiska”, skriver Bob Hunds Conny Nimersjö i boken om och av bandet som ofta kategoriseras som ”Sveriges bästa liveband”; men är så mycket mer än så. I en bok som pusslar ihop hur fyra väsensskilda individer kan skapa en så evig helhet skildras både toppar och bottnar i en rockmusikalisk fascinerande galenresa under 30 år. Boken är initialt upplagd som en dagbok, men formen lämnas när det behövs. Allt illustrerat av hovdesigner Martin Kann. Det blir lika intressant som roande läsning/bläddring med allt fokus på bandet och dess personligheter.
Val 3: Om Niklas Strömstedt (Norstedts)
Den som omedelbart avfärdar Niklas Strömstedt som en ytlig popgubbe bör nog inte ens läsa den här boken. Det skulle skaka om på ett obekvämt sätt. Den som däremot ser honom som en ovanligt mångfacetterad människa, artist och musiker får en intressant resa genom ett popliv. Och ett privatliv. Författaren Strömstedt är som starkast när det handlar om uppväxt och familj, som bekant växte han upp med två riksbekanta föräldrar och det hade sina plus och minus.
Val 4: Eldkvarn. Dö med stövlarna på Håkan Lahger (Mondial)
Rockjournalistikonen Håkan Lahger tecknar Eldkvarns historia i en bok som var avsedd att agera första slutpunkt innan bandets förmodade finalspelningar i somras. Men egentligen är det frågan om inte Lahger snarast beskriver komplikationerna i bandet. Mycket handlar om när det skavt mellan medlemmar, inte minst mellan ”Plura” Jonsson och det övriga bandet. Det skapar en annorlunda bandbiografi, det adderar på många sätt till bilden av ett band som många gånger betraktats som godmodigt evigt, men som inåt sätt haft åtskilligt av frågetecken.
Val 5: Swing it, Kai! Ingela Hofsten (Romanus & Selling)
När Kai Gullmar valdes in i Swedish Music Hall of Fame var det nog många som undrade vem det var. Men alla med minsta intresse för svenskt låtskrivande tyckte det var ett självklart inval. Ännu mera så om man vägde in Gurli Maria ”Kai Gullmar” Bergströms roll som homosexuell i en tid när det ännu var olagligt. Gullmar utmanade i klädsel, kaxighet och även i sätt att komponera. Bortsett från Gullmar själv ger Hoftens bok nyanser även till skildringen av namn som Ernst Rolf, Karl Gerhard, Ulla Billquist och Alice Babs.
Lars Nylin
