I boken Råpunk – The birth of Swedish hardcore 1981-1989 har David Andersson sammanfattat en era i svensk rock. Vi kollade lite närmare.
Vad skildras i boken?
–Råpunk dokumenterar med hundratals foton, flyers, affischer, fanzines, skiv- och kassettomslag, etc, den svenska råpunkscenen mellan åren 1981 – 1989. Jag skriver om scenens uppkomst och utveckling under 80-talet. Hur den, efter att den första punkvågen hade dödförklarats i medierna, skapade sitt eget liv, långt borta från mainstream-medierna och skivindustrin. Jag presenterar och förklarar jag de ideologiska delarna, do it yourself-filosofin, det underjordiska nätverket och andra viktiga aspekter och drivkrafter inom scenen. Dessutom har jag velat ge en historisk bakgrund. Hur Sverige och svenska samhället såg ut, den geopolitiska situationen, kalla kriget, terrorbalansen etc. Alla är lika viktiga delar för att förklara den kontext som råpunkscenen växte fram i.
Vilka är förlaget No Good?
-No Good är ett nystartat förlag och Råpunk är den första utgåvan. Det startades av Justin Hallström och Caroline Södergren, vilka båda jobbar inom grafisk design och fotografering. Deras färdigheter har varit ovärderliga vad gäller bokens utformning och quality control av fotografierna. Bokprojektet startades också på deras initiativ. Jag hade nämnt för Justin och Caroline att jag ville göra något om den svenska råpunkscenen, och de föreslog att vi kunde göra en bok. Sagt och – efter sex år – gjort! Råpunk går att beställa via www.nogood.world.
Vem är du själv?
-Jag har själv bakgrund inom den svenska råpunk/hardcore-scenen från andra halvan av 80-talet, då som redaktör för fanzinet Bubbel-bad och sångare i bandet Identity. Sedan var jag delägare i en skivaffär i Lund som hette Doolittle och vi fixade också en massa klubbkvällar. Sedan flyttade jag till London vid millennieskiftet och sysslade där med musik på olika sätt. Idén till att dokumentera den svenska råpunkscenen kom efter att jag turnerat världen över som DJ i musikproduktionsduon Punks Jump Up. Jag upptäckte att flera av de band som var nationella obskyra undergroundfenomen i den svenska råpunkscenen under 80-talet nu var respekterade kultband bland råpunkare i Mexiko, Singapore, Australien, Brasilien, USA, etc. Dessutom förstod jag att den eran av den svenska punkscenen inte var dokumenterad på ett adekvat sätt. Detta var tvunget att korrigeras. Nu är jag tillbaka i Sverige och är doktorand i historia, min andra passion efter musiken. Råpunkboken var dock ett DIY-projekt och är inte en del av mina forskarstudier.
Några planer på att skildra fortsättningen för scenen/banden?
-Jag försvann från råpunk/hardcorescenen runt 92-93, så jag är inte rätt person att dokumentera fortsättningen av den svenska scenen. Jag tror att sådana projekt bör göras av någon som varit en del av scenen och på ett eller annat sätt har ett inifrånperspektiv, annars riskerar man att missa viktiga nyanser. Jag vet dock att flera sådana projekt är på gång. Jag har inga andra bokplaner just nu, däremot är jag intresserad av att skapa ett utställningsprojekt baserat på den stora mängden visuellt material vi samlat in till boken. Tusentals foton och dylikt samlades in, varav ”endast” 400-500 användes till boken. Det finns således mycket att ta av, och fler historier att berätta.
Lars Nylin
