Musikfrämjande insatser, starkare digital närvaro och samarbeten med organisationer som arbetar inkluderande. När Stim nu firar 100 är det som en klart mer lättillgänglig partner för låtskrivare och kompositörer än tidigare. En välkommen utveckling, tycker MI:s Christel Valsinger.
Det har hänt något med Stim. Namnet, som för många enbart brukade vara synonymt med (förvisso välkomna) utbetalningar av upphovsrättsersättning, syns nu lite överallt. Själv tyckte jag mig börja vädra förändringen på allvar i och med öppnandet av Stim Music Room 2019, ett coworking space för anslutna medlemmar med mötesytor och bokningsbara studior. Förvisso enklast att komma åt för den som bor i Stockholm, men samtidigt en möjlig knutpunkt för låtskrivare från olika delar av landet som vill ses för en session. Att behovet varit stort visar det faktum att tiderna i princip varit uppbokade sen öppning.
Parallellt med Stim Music Room blev också writer relations-avdelningen synlig, det vill säga de anställda som för dialog med Stimanslutna låtskrivare för att driva utvecklingen av verktyg och tjänster åt rätt håll. Ida Staxenius och Anton Waltari blev ansikten utåt för kreatörerna att känna igen (i dag innehas tjänsterna av Anton och Julia Bertling Szytek).
Exempel på andra nyheter från Stim på senare år är en nyinrättad, musikfrämjande avdelning med fokus på återväxt och mångfald inom musiken, partnerskap med Keychange som jobbar för ökad jämställdhet i musikbranschen, och samarbete med Make Music Matter, som stärker barn och ungas musikskapande. För ett par år sedan lanserades också tjänsten Cora Music som ger videokreatörer såsom YouTubers tillgång till en repertoar med upphovsrättsskyddad musik, vilket gett ökade inkomster till musikskapare.
Själv blev jag Stimansluten någon gång i mitten av 90-talet, efter att ha spelat ett par år i ett band. Hur vi som hemsydda skrammelpopmusiker fick reda på att det fanns en organisation som samlade in pengar när vår musik spelades offentligt, vet jag inte. Kanske när vi var med i ett demoprogram i Sveriges Radio? Eller spelades in live? Några år senare ansökte jag om och tilldelades Stimstipendium och fick vara med om den berusande känslan av att det jag gjorde räknades, på riktigt.
Stipendiet har säkert varit en av de viktigaste vägarna ut till nya musikskapare för Stim genom åren. Många låtskrivare har inte tid – eller ork – att sätta sig in vad upphovsrätten innebär, utan vill bara göra musik. Men när ett stipendium ger en de ekonomiska förutsättningarna att ägna sig helhjärtat åt skapandet en tid, blir det också tydligt att det man skapar faktiskt har ett värde.
I dag är dock ingångarna till Stim många fler än via stipendiet. Det är helt nödvändigt för att vikten av en stark upphovsrätt för musikskapare ska förankras i nya generationer, som befinner sig i en storm av information och kampanjer från olika håll.
Får jag önska något framåt så är det en starkare närvaro av Stim även utanför huvudstaden. Men jag har en känsla av att det redan är på gång.
——-
Lars Nylin tecknar Stims hundraåriga historia här – intressant om ett inte helt konfliktfritt sekel.
—–
Västeråsrapparen Ant Wan spelade i lördags för en utsåld Avicii Arena (13 628 perosner). Det är bara att gå till valfri sociala medier-plattform och kika på klipp om man av någon anledning tvivlar på att det här är en av landets största artister just nu. Gensvaret är helt galet.
–—–
Stort grattis till Lasse Holm som får Musikförläggarnas hederspris (läs här). Min barndom är indränkt i ljudet av hans schlagers, med Carolas Främling och Dag efter dag med Chips som storfavoriter.
Christel Valsinger
