Det började med snöblandat regn i Milano och 16 000 i intäkter. 100 år senare firar Stim 100 år med utbetalningar på 2 miljarder.
Det snöade rejält när Natanael Berg kom till Milano i januari 1924. Under dagen smälte snön och den svenske tonsättaren fick vada runt i djupa vattenpölar mellan sina möten. Men han var nöjd ändå. Berg kunde dagen efter rapportera hem till Dagens Nyheter att Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå, Stim, hade slutit avtal för Italien och Frankrike. Att lägga till redan klara avtal med Tyskland, Österrike, Tjeckoslovakien, Holland och Belgien.
Det hade blivit en flygande start på det som hade startat i september 1923 i ett rum hemma hos Berg själv på Riddargatan 76 i Stockholm. Nära förestående fanns, hoppades Berg, avtal med USA och Storbritannien.
Sverige hade en upphovsrättslag sedan 1919. Redan 1914 hade Berg och andra kompositörer tagit initiativ till ett sällskap och inkassobyrå för att ta in ersättningar när verk användes på biografer och andra etablissemang. 1918 startades FST, Föreningen Svenska Tonsättare för att ytterligare hävda tonsättarnas intressen. Men tidens kompositörer såg med ökande frustration hur inget ändå hände. Tvärtom närmade sig starten för en ny aktör, radio, som också den borde betala ersättningar – något drastiskt måste ske, ansåg kompositörerna.
Inte minst fanns det utländska aktörer som med stigande irritation såg att det som redan skett i exempelvis Frankrike och Tyskland inte hände i Sverige. Vissa av dessa sände allt fler signaler att om inte svenskarna fick till det skulle de själva öppna inkassokontor i Sverige.
23 september 1923 blev det skarpt läge. Berg i sällskap med några andra kompositörer och även representanter för Nordiska Musikförlaget startade Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå. Som först kallades ”Musikbyrån” i tidningar, men redan efter ett halvår allmänt blev till förkortningen ”Stim”.
Dagen efter grundandet hade Dagens Nyheter rubrikerna: ”Repertoaren på kaféerna måste köpas! – Tonsättarna bilda musikbyrå för att bevaka sina intressen – Rätt till utförande av varje musikverk måste förvärvas.” Tydliga budskap, inga märkliga clickbait-omskrivningar på den tiden alltså. I Dagens Nyheter sa Berg: ”Vem som hälst var som hälst har kunnat spela vad som hälst utan minsta hänsyn till kompositören.”
100 år senare firar Stim i dagarna hundra år. Det som initialt var en liten aktivitet med utgångspunkt i Bergs lägenhet omsatte med en anställd första året 16 000 kronor – motsvarande 500 000 – är 2023 en storaffär med över 100 000 anslutna och mer än två miljoner verk och 150 anställda. Inte minst: under 2022 samlades över 2,7 miljarder kronor in och 2,2 miljarder kronor betalades ut till musikskapare och musikförlag.
Casper Bjørner, VD för Stim, kommenterade årsrapporten:
– 2022 har varit ett fantastiskt år resultatmässigt, och vi är väldigt glada över att kunna betala ut en sådan summa till våra anslutna – utvecklingen inför Stims nästa 100 år lovar gott. Förutom den otroliga musik de skapar, är detta också ett resultat av ett hårt arbete med att identifiera musikersättning från hela världen till våra anslutna. Vi har också lagt mycket energi på att effektivisera utbetalningsprocesserna, och att förhandla fram nya framgångsrika avtal med de stora digitala plattformarna.
2023 är Stim en apparat som åtminstone utifrån sett ser välmående och gnisselfri ut. Stim kommunicerar med oss i medier på ett högst samtida vis. Förhoppningsvis upplevs det lika funktionellt av de 100 000 anslutna. Det av frågetecken som når oss på läktarna är framför allt klagomål på relationen till nya aktörer som Epidemic Sound. Mutter och även kampanjer några år tillbaka i tiden om trögheter i rapportering, utbetalning och fördelning har om inte tystnat så åtminstone tydligt minskat.
Men ser man på hela historien om 100 år har relationen mellan Stim och omgivningen varit allt utom gnisselfri.
Redan i starten gick Stim en match mot Radiotjänst, den tidens namn på dagens Sveriges Radio. Detta löste sig till starten för radiosändningar 1925. Men parallellt stod en rad strider. För musik spelades verkligen var som helst och hur som helst. På biograferna till stumfilmer, av militärkårer i stadsparker, vid idrottsevenemang, inte minst av såväl professionella musiker som amatörer i krogar och kaféer. Det vill sägs när inte stenkakor på grammofoner var ännu ett sätt att använda musik för att ”stimulera och underhålla utan att störa”, som det kunde stå i annonser. I många sammanhang ifrågasattes fortsatt om Stim hade med saken att göra.
I slutet av 1920-talet hamnade Stim i öppna stridigheter med allt från biografägare till Musikerförbundet och Musikkaféernas förening. I tidningar fanns rubriker som: ”Öppet krigstillstånd mellan Musikerförbundet och Stim proklamerat” och: ”Göteborgsmusikerna skärpa kriget mot Stim”. Musikerna befarade att Stims krav skulle ta bort jobben från musiker. Detta var en tid när man exempelvis trodde att biograferna skulle kunna återerövras av levande musik bara det inte ansågs för bökigt och dyrt.
Men Stim hade kommit för att stanna och tekniker för det gigantiska insamlandet av data började så småningom utvecklas. Först hade det skett för hand. Från 1930-talet användes hålkortsmaskiner.
Det tog dock ända till 1940-talet innan Stim sågs som något av en självklarhet av musikfolket. Då hade också verksamheten växt ordentligt. När Stims förste VD Eric Westberg slutade 1944, efter drygt 20 år i rollen, var intäkterna uppe i två miljoner kronor, 50 miljoner i dagens värde.
Westberg, som för övrigt avled hastigt samma år som han slutade, var den som lyfte Stim från en företrädare från kompositörer av seriös musik till att börja representera även populärmusik. Men han precis som andra ansvariga i den tidens Stim gjorde aldrig någon hemlighet av vad de ansåg vara bra musik. Att företräda populärmusik var ett nödvändigt ont. Allra mest ont gjorde jazzens intåg.
När Alice Babs slog genom i filmen Swing it magistern skrev Westberg: ”Hon låter som en slyna, swingsångerskor bör ha smisk på stjärten och sättas på uppfostringsanstalt.”
Jazzen var överhuvudtaget lede fi för de konservativa och nationalistiska krafter som dominerade Stim fram till andra världskriget. Stim starke man utåt, ordföranden Kurt Atterberg, visade starka sympatier för det nazistiska Tyskland. Och även om han själv ihärdigt förnekade att han själv skulle vara nazist blev han inte mindre kontroversiell efter sina uttalande om just jazz. Som: ”Även som blott och bart dansmusik är den sortens jazz, som går i den Armstrongska silvertrumpetstilen, alltså den stupida, tungomålstalande, vrålande jazzen, fullkomligt odräglig. Det vilar ett tungt ansvar över de anglosaxiska folken, som släppt lös denna kulturskymning över världen.”
Atterberg och Westberg hade lämnat Stim 1944. Redan 1943 hade Skap, Svenska kompositörer av populärmusik, tagit plats i Stim. Medlemmarna var nu inte bara klassiska kompositörer, organisationen skulle fortsättningsvis även stötta textförfattare och andra musikmakares arbete och rättigheter.
Parallellt stärktes tonsättarnas rättigheter. 1946 förlängdes skyddstiden från 30 till 35 år (1960 blev det 50 år). Samtidigt vidgades Stims arbetsfält när entrén av LP-skivor innebar mer musik. Inte minst kom ersättningar från TV in i bilden från 1956, varpå radiointäkterna ökade sedan Sveriges Radio startat ”Melodiradion” (senare P3) efter att monopolet hade utmanats av piratradio.
På 1960-talet började allt peka mer tydligt mot det Stim vi ser i dag. Folkparkerna blev en ny stor intäktskälla och parkerna gick hand i hand med en popvåg som så småningom växlade ut i det svenska exportundret av populärmusik från 1970-talet och framåt. Det som i förlängningen inneburit att Sverige 2023 är nettoexportör av musik, d v s exporterar mer musik än vad vi importerar, en rejäl del av Stims intäkter.
Andra intäktskällor från 1960-talet blev nattklubbar, diskotek, varuhus, butiker och fullt ut kaféer och restauranger. 1984 datoriserades datainsamlingen slutgiltigt. I början av 2000-talet kom den helt digitaliserade musikrapporteringen.
2003 ändrades Stims stadgar så att staten inte längre utsåg några ledamöter i Stims styrelse, något som gällt sedan 1943. I samband med att Kenth Muldin tillträdde som VD och Gunnar Petri blev ny styrelseordförande inleddes det slutliga utraderandet av en uppfattning av Stim som något av en myndighet.
2006 kunde Stim för första gången passera miljardgränsen. Organisationen hade då styrt förbi kassettdebatter, CD-entrén, kommersiell radio och TV, liksom Pirate Bay och andra plus och minus av ökad digitalisering.
Under 00-talet var Stim proaktiva och gav temporära licenser till olika aktörer som ville testa nya affärsmodeller, så länge de höll sig inom lagens gränser. Det gjorde att organisationen lärde sig mycket om det digitala landskapet, något som de har haft stor nytta av när nya plattformar har kommit under senare år. Alltså den verklighet som Stim står för 2023, med allt fler plattformar till ett ständigt TikTok-beat.
2007 triggades processen av skapandet av databasen ICE ihop med brittiska PRS och tyska GEMA. Med detta blev Stim en internationell förebild rent tech-mässigt. Det gjorde att man stod redo när Spotify och andra strömningstjänster startade från 2008 och är det när AI anlänt musiken.
Flytten 2012 från Sandhamnsgatan 79 på Gärdet i Stockholm till Hornsgatan 103 på Södermalm bidrog även det till ett nytt sorts Stim.
Men även i närtid har Stim haft sina komplikationer. 2014 avgick VD Kenth Muldin efter ”meningsskiljaktigheter om framtida inriktning” med Stims styrelse. Muldin hade då i 17 år varit med att ta Stim in i den moderna eran. I själva verket hade Muldins know-how om ICE köpts av uppstickaren Kobalt, vilket blev officiellt året efter. Samma år väckte Facebook-kampanjen ”Musikupproret” uppmärksamhet med sina ifrågasättanden av Stim.
Även 2021 angavs ”meningsskiljaktigheter” när Karsten Dyhrberg Nielsen avgick efter sju år på VD-stolen.
Sedan 2017 är Carina Brorman ordförande för Stim och sedan hösten 2021 är en annan dansk, Casper Björner, VD. Ännu finns inga signaler om orosmoln över dessa. Tvärtom klubbade en extrastämma förra året genom en avskrivning av det graderingssystem av verk som hade blivit alltmer ifrågasatt, en central händelse för Stim och dess anslutna. Antalet röstberättigade på årsstämman har också ständigt ökat.
Överhuvudtaget har den allmänna bilden av Stim blivit ljusare. Christin Holm Gatica, tf kommunikationschef, följer talande upp om Stims alltmer samtida kommunikation:
– Historiskt har nog Stim setts av vissa som en slags institution eller myndighet, och kanske av goda anledningar. Men vårt uppdrag är att främja musik och kreativitet, och det vill vi förstås ske genomsyra vår kommunikation. Vi vill föra en dialog med våra anslutna och kunder genom att visa det som förenar oss – kärleken till musiken. Då måste musiken också kännas i kommunikationen. Vi måste förmedla varför musik är värd att betala för och att det är en förutsättning för att mer musik ska kunna skapas.
I samband med jubileet har Carina Brorman sagt om nästa steg för Stim:
– Tittar vi på musikbranschen specifikt är det framförallt AI och upphovsrätten som jag ser som den kanske största utmaningen att ta itu med. Vi har, efter många års hårt arbete, en ny upphovsrättslag på plats i EU, vilket är en stor seger. Nu behöver vi titta på AI och andra tjänster med autogenererat innehåll utifrån ett upphovsrättsligt perspektiv. I spåren av ett fortsatt växande musikområde ser jag också en annan trend som Stim redan idag jobbar med men där vi behöver göra ännu mer. Det handlar om vad vi ibland kallar för DIYgenerationen, där många inte registrerar sin musik och därmed missar ersättning för sitt arbete. Det finns också en risk att de prioriterar pengar i handen och därmed bidrar till en trend av ökad utköpt musik. Konkurrensen hårdnar dag för dag, och vi måste jobba hårt för att möta den.
Casper Björner följer upp:
– Nu när Stim fyller 100 år är det också ett utmärkt tillfälle att blicka bakåt och klappa oss själva på axeln för det enormt viktiga beslut som faktiskt togs av Stims styrelse och ledning för 15 år sedan: Att tillsammans med GEMA och PRS starta ICE. Det var ett jättestort beslut – svårt, modigt och kontroversiellt, men vi kan ju konstatera idag att det verkligen var helt rätt.
På frågan om hur han ser på själva firandet blir svaret:
– Jag ser fram emot att fira det! Att få träffas och samla hela branschen. Jag ser det som min uppgift som vd att hjälpa till att förbereda för nästa 100 år. Eller åtminstone de kommande 20–30 åren. Det är en både spännande och ärofylld uppgift. Men först ska vi fira Stim – vilken framgångssaga!
Stim sitter mitt i en framtidsspaning man kallar Strategi 2030. Men just denna vecka kan man tillåta sig att se sig omkring – och kika bakåt.
Grattis Stim, 100, säger musikindustrin.se!
Lars Nylin
