Regeringen skär ner anslagen till studieförbunden med en tredjedel de närmaste tre åren. Det kommer att få stora konsekvenser för svenskt musikliv, skriver MI:s Christel Valsinger.
Förra veckan presenterade kulturminister Parisa Liljestrand kulturbudgeten för 2024. Budgetens svaga ökning, från 9, 033 miljarder kronor till 9,068 miljarder kronor, är som många redan påpekat en reell minskning eftersom lokalhyror och andra kostnader stigit och kommer att fortsätta göra så nästa år. Något ekonomiskt utrymme för nödvändiga renoveringar av kulturinstitutioner som Kungliga operan och Naturhistoriska museet ges inte heller. Flera scenkonstinstitutioner får minskade anslag. Kulturskolan behåller dock sitt statliga stöd 2024.
Men det största utropstecknet hittas utanför kulturbudgeten. De närmaste tre åren vill regeringen minska anslaget till studieförbunden med en halv miljard kronor. Det betyder att en tredjedel av medlen försvinner. En reduktion så kraftig att den med all säkerhet kommer att få en drastisk påverkan på studieförbundens verksamheter framöver – den bas som en stor del av kulturlivet vilar på.
Det innebär också att det musikliv som i sin professionella form gett Sverige exceptionella framgångar internationellt, kan tappa plattformen den tar sitt avstamp ifrån.
De tio olika studieförbund som finns representerade över hela Sverige, erbjuder långt mer än studiecirklar i instrumentspel. De tillhandahåller replokaler och studior, ger nya band och artister en scen att pröva sig fram på, är medarrangörer av festivaler, musikkonferenser, låtskrivarcamps, föreläsningar och kurser. De lånar ut teknik, lokaler och kompetens och samarbetar med privata aktörer, ideella föreningar och kultur- och fritidsförvaltningar.
Verksamheterna bedrivs dessutom även på mindre orter och i områden där många annars inte skulle komma i kontakt med musikutövande. Det är såklart något som i slutänden även den professionella musikbranschen drar fördel av. Talang fördelas ju inte enbart till de som har ekonomiska och kulturella förutsättningar att utveckla och förvalta den.
Enligt studieförbundens egen rapport, Basen i svenskt musikliv (2019), samlas varje år 90 000 personer för att spela populärmusik tillsammans inom förbundens verksamheter. Många i något av de 265 musikhus som finns i fler än 100 av Sveriges kommuner.
Det är med andra ord en väletablerad infrastruktur för musiken som nu riskerar nedmontering. Det sker inte utan konsekvenser för svenskt musikliv. Och i förlängningen för ”det svenska musikundret”.
Christel Valsinger
