Den 17 september 1998 presenterades premiärnumret av den fysiska branschtidningen MI på Musikmässan i Göteborg. Vi blickar tillbaka, låter personerna som varit med på resan minnas och berätta, och konstaterar att det varit 25 år av förändring för den svenska branschen.
MI fyller 25 år! Det var den 17 september 1998 som ca 200 inbjudna gäster, inklusive representanter från internationell musikbranschmedia, samlades på en krog på Avenyn i Göteborg för att fira den nya svenska branschtidningen.
I premiärnumret fanns artiklar om bl a Uno Svenningsson och Lars Gullin, och den svenska musikbranschen jublade över att äntligen ha fått en helt egen nischad tidning. Men historien kring MI börjar ännu tidigare.
Klas Lunding kombinerade sitt arbete på bolaget Telegram med att jobba i skivbutiken Skivfönstret i Stockholm. Där ansåg han snart att skivbolagens system med lösblad som säljmaterial för releaser var opraktiskt. Samma att Sverigetopplistan kom som löst blad. Bara någon enstaka per butik såg materialet.
Han startade då nyhetstidningen TOPP40 med Music Week och Billboard som referenser. Ett par, tre skribenter och allt-i-allon delade på några tjänster och efter ett provnummer kom det första officiella numret den 13 september 1991. Ett år senare gick Medvik/MTG in som hälftenägare.
Bland tidiga skribenter fanns än i dag bekanta namn som Jan Gradvall och Andres Lokko, men redaktionens motor var Johan Lindström, som bl.a rapporterade om den framväxande reklamradion. Från hösten 1993 blev Medvik/MTG ensamma ägare sedan Lunding köpts ut.
Tidningen fokuserade inte bara på musik, utan även på video, hemunderhållning och dataspel. Claes Olson, som i maj 1994 blev chefredaktör på TOPP40, och som sedan blev MI:s första chefredaktör, berättar:
– När jag tog över TOPP40 så bestod innehållet nästan enbart av topplistor och statistik, men vi lyckades snabbt arbeta upp det redaktionella musikbranschmaterialet och snart var TOPP40 etablerad som svensk branschtidning, som sedan lade grunden till det som blev MI. TOPP40 växte från ett omfång på 16-20 sidor till det mångdubbla. Tidningens huvudsakliga fokus låg på musiken, men i takt med att video- och tv-spelsbranscherna började vinna mark så tog de efter ett par år mer och mer över som annonsörer, vilket förstås oroade skivbolagen.
– På Medvik/MTG, som drevs stenhårt enligt devisen ”management by fear”, förväntades man även engagera sig i såväl förlagets samtliga mediaprojekt som etableringen av ägarbolaget Kinneviks nyöppnade krog Gamla Stans Bryggeri. Utöver mitt uppdrag som chefredaktör på TOPP40 och vår internationella satsning TOPP40 Scandinavia, satt jag även i ledningsgruppen för Metro/Metro International och jobbade med både Citynytt, Z.mag@zine, ZTV och Z-Radio. Men när jag dessutom blev ombedd att hålla i en julgala med TV3, så var måttet rågat och 3 oktober 1997 gav jag mig själv en uppsägning i födelsedagspresent.
– Direkt efter att jag hade sagt upp mig från TOPP40 och MTG, så hörde några av de större skivbolagen av sig med jobberbjudande. Men på initiativ av IFPI:s ordförande Dag Häggqvist ledde det så småningom istället fram till ett förslag om ett IFPI-uppdrag, som bl a innehöll etableringen av en ny, helt musikfokuserad branschtidning.
1998 sade GLF upp avtalet för publiceringsrätten av Topplistan med Medvik Förlag/MTG, och med Claes som chefredaktör startade utgivningen av MI i september samma år. I redaktionsrådet ingick bl.a Per Sinding-Larsen, Per Alexandersson och Lars Nylin (då på skivbolaget Warner Music) samt representanter för musikförlag och handlarled.
– När vi presenterade namnet Musikindustrin och MI-logotypen för IFPI:s styrelse så jublade man över den tydliga referensen till Dagens Industri: DI. Överlag så var herrar skivbolagsdirektörer samt Marie Ledin (som då var den enda kvinnliga styrelseledamoten) oerhört positiva och när vi presenterade premiärnumret konstaterade Jonas Sjöström (då vd för MNW) att MI var något av det bästa som hade hänt den svenska musikbranschen. I övrigt så var Ola Håkansson tillsammans med IFPI:s dåvarande styrelseordförande Dag Häggqvist de som uppmuntrade och stödde oss allra mest. MI fortsatte även TOPP40:s tidigare nära samarbete med Export Music Sweden.
Vid den här tidpunkten såldes det CD-skivor som aldrig förr (åtminstone album – singelformatet var på all time low), och de svenska skivbolagen satte rekord efter rekord. Än så länge hade internet och fildelning inte slagit sina klor i musikekonomin, trots att den första riktigt populära mp3-spelaren Winamp lanserades samma år.
MI publicerade statistik över den ökade försäljningen, tillsammans med diagram som visade de olika skivbolagens marknadsandelar. Men när CD-kopiering tog fart vid millennieskiftet, samtidigt som fildelningen ökade, på grund av bl a Napster, DC++ och Kazaa, blev det tuffare för hela branschen och till slut var det bara Claes Olson och redaktionschefen Tomas Fridholm som satt kvar i MI:s lokaler, där det tidigare hade funnits sju anställda.
2002 tvingades den fysiska tidningen MI till nedläggning. MI blev istället helt digital, på adressen Musikindustrin.nu, och där inleddes det format som sedan dess varit återkommande fram till idag, ett nyhetsbrev som skickas ut varje vecka med information kring topplistan, nyheter från branschen, notiser och intervjuer.
Under åren 2003 – 2008 var Tomas Fridholm chefredaktör för MI, och på distans var det främst han som skrev nyhetsbrev, analyserade topplistor, skrev om releaser, gjorde intervjuer och tog pulsen på branschen, men i klart mindre omfattning jämfört med tidigare.
Ett uppskattat inslag var de gästkrönikor som regelbundet skrevs på webbplatsen av olika personer i branschen. Här ett utdrag från en krönika skriven av butiksägaren Johnny Fröjdh år 2003, som får exemplifiera den tidens anda:
”Man har från skivbolagens sida med berått mod uppmuntrat till hemkopiering. Dagligen hör vi i butiken ”den kan jag eller någon kompis bränna så behöver du inte köpa”. Gränsen för vad en CD ska kosta gick vid 169 kronor. Kolla på alla som drivas för 99 kronor. De säljer! Så länge det bara är Bert Karlsson som fattar att skivorna är för dyra så kommer försäljningen att minska. Vad man än säger i skivbolagstoppen. Kom ut i verkligheten!”
År 2008 var det dags för förändringar igen. Nutta Hultman, som inledde sin bana hos Stikkan Anderson och Polar Music år 1982, och som sedan var en central person i den svenska musikbranschen under många år, berättar:
– Få har nog glömt det stålbad som Piratpartiet orsakade några år från mitten av 00-talet. Konsumtion av musik och film skulle vara gratis. Bolagen dränerades med neddragningar av personal och färre nysigningar som resultat. Det var jobbiga år där hela branschen vacklade. Men det var också åren då Spotify såg dagens ljus. Jag tänker inte recensera utvecklingen av musiktjänsten men sänder en tacksam tanke att den hade en stor del i att branschen sakta kom på fötter igen.
– 2006 blev jag erbjuden jobbet som kanslichef på dåvarande SMFF, musikförläggarnas branschorganisation. Jag jobbade under en aktiv styrelse och nära de två ordförande som ledde arbetet under de år jag var där, Kjell-Åke Hamren fram till 2009 då Monica Ekmark övertog stafettpinnen efter Kjell-Åkes tio år på posten. Det fanns ett uttalat mål att närma sig andra aktörer i branschen men också att sprida musikförlagens roll i den stora näringskedjan, ett varumärkesbyggande om man så vill. Jag kontaktade bl a IFPI och erbjöd oss att bli medfinansiär av MI, som en viktig kanal för att nå ut med nyheter och statistik från Musikförläggarna.
Musikförläggarns Pris grundades de här åren, och har sedan dess varit en återkommande viktig del av MI:s rapportering. Nutta igen:
– Martin Ingeström, dåvarande VD på Universal Music Publishing, var upphovsman till den nya formen på galan, inspirerad av brittiska Ivor Novello Awards. Vi producerade tio prisgalor tillsammans, galor som blev mycket uppskattade av hela branschen. Vansinnigt roligt…och slitigt. Ett genidrag var att anlita Ola Håkansson som konferencier. Hans anekdoter bidrog mycket till den familjära stämning som vi eftersträvade. Ett tårdrypande minne blev förstås min egen avtackning, som utan min vetskap hade bakats in i programmet på galan 2015.
När Nutta Hultman gick i pension år 2016 kunde hon räkna in hela 34 år i branschen, och var med om, som hon själv beskriver det ”från vinylskivor till CD, från fax, telex och skrivmaskiner till datorer och digitalt musiklyssnande.”
I samband med nysatsningen på MI år 2008 kom Lars Nylin in som ny chefredaktör. Snart med Claes Olson som medarbetare tillsammans med Håkan Durmér. Lars berättar om starten för honom:
– Eftersom MI var och är ett frilansuppdrag minns jag inte någon exakt ”första dag på jobbet”. Däremot minns jag ganska exakt hur det gick till vid själva starten. Jag hade varit A&R-chef på dåvarande Bonnier Amigo Music men blivit uppsagd när Cosmos i samma veva köpt BAM. Jag hade just fyllt 50 och hade hunnit få lite åldersångest med tanke på det stålbad skivbolagen befann sig i. Då ringde förlagsmannen Stefan Gullberg och erbjöd mig MI-rollen. Jag tvekade inte en sekund. Att trots allt få vara kvar i branschen, och dessutom få skildra de enorma utmaningar den stod inför, var något helt självklart att säga ja till.
– Det handlade primärt om att skildra business to business hos musikbolagen och förlagen – våra uppdragsgivare – och allt som hände kring detta: Spotifys framväxt, svenska exportindustrin, viktiga saker hos organisationer, etc. I mån av tid också livebranschen. De senare åren har tech blivit alltmer dominerande – algoritmer, AI, TikTok etc. Jag ska medge att jag är måttligt intresserad av den aspekten på musikbranschen, jag är nog lite old school, och det är ett skäl till att jag snart tar ett kliv bakåt i MI-sammanhanget.
År 2009 kom Daniel Johansson in som skribent på MI. Tidigare under 00-talet hade han tagit över nyhetsbrevet Musiknytt Bransch från Morgan Karlsson, ett nyhetsbrev som specifikt fokuserade på just musik och tech och som gick ut till stora delar av branschen.
– När jag blev tillfrågad om jag ville skriva för MI, med fokus på streaming, tech och musik, kom frågan i ett ganska perfekt läge. Jag satt just då på KTH, där jag hade en anställning som forskningsingenjör i ett europeiskt forskningsprojekt kring P2P och streaming, och hade som uppdrag att bevaka branschen. Jag kunde kombinera de båda rollerna på ett bra sätt, och där och då föddes kolumnen ”JOHANSSON om”, som har fortsatt sedan dess.
– När jag började skriva på MI var Spotify helt nylanserat, och ingen visste väl egentligen om modellen skulle fungera. Många var faktiskt rätt negativa till plattformen, man ansåg att musiken ”såldes ut”, värdet av musik devalverades, 100 kr för all musik som finns… Successivt, i takt med att intäkterna ökade till rättighetshavarna började den svenska branschen istället se att det här var räddningen.
År 2014 anlitades Christel Valsinger som ny skribent på MI. Vid den här tidpunkten hade streaming tagit över som intäktsformat i Sverige, även om det fortfarande var CD-skivor och downloads som dominerade den globala musikekonomin. Christel kom in med ett uppdrag om att framför allt bevaka musikförlagens nyheter och utveckling. Hon berättar:
– Jag hade fast frilansuppdrag som programledare i P3 då, men skrev också för några olika tidningar. Jag hade intervjuat Lars för en artikel i Damernas Värld med rubriken ”Kvinnorna som skriver för Topplistorna”. Han fick stå för ett branschperspektiv i en artikel som i övrigt bestod av intervjuer med Tove Lo (som då ännu inte breakat som artist) och Negin Djafari. Att den artikeln skulle leda till ett uppdrag som jag nu haft i nio år hade jag inte en tanke på då.
– I början var det lite en utmaning att hitta branschperspektivet. Jag har ju själv en bakgrund som artist/låtskrivare men framförallt som musikjournalist inriktad mot den ”vanliga” läsaren, hos dagstidningar och magasin. Men i takt med att jag själv fått en djupare förståelse för det som idag populärt kallas ”musikens ekosystem”, så har även MI fått vidgad betydelse. Musikjournalistiken har ju fått minskade resurser i traditionell media, men vi ser allt oftare att redaktioner hittar uppslag till artiklar via MI.
Musikförläggarna är sedan 2008 gemensam finansiär av MI tillsammans med IFPI Sverige, och nuvarande operativa chefen Marit Woody-Lambin kommenterar musikförlagens position i branschen under de senaste åren, och vad MI fyller för roll.
– MI är den svenska musikbranschens gemensamma knutpunkt. Det är här vi blir informerade, uppdaterade och inspirerade av allt som händer i branschen, både inom och utanför vår lilla ankdamm i Sverige. Men det är också ett forum för oss att kanalisera vår kontext och vår unika marknad till omvärlden på ett begripligt och konkret sätt – vilket jag verkligen tror är oerhört viktigt för musikbranschens välmående i stort. MI är vår röst utåt, lika mycket som den bidrar till att höja kunskapsnivåerna inom branschen och skapa en plattform där vi alla kan känna gemenskap med varandra.
– Musikförlagen är otroligt diversifierade, såväl när det gäller storlek och marknad som företagsstruktur och affärsmodeller. Den grundläggande rollen, som innebär att på alla sätt stötta låtskrivare och kompositörer samt deras verk, är dock universell och förblir densamma. I takt med att världen förändras, och nya tekniker och konsumentbeteenden har dykt upp, har förlagens förutsättningar självklart påverkats.
– Alla i branschen har tvingats anpassa sig till de digitala förändringarna som präglat branschen under de senaste 20 åren. Vissa har gynnats av dessa förändringar och anpassat sig relativt enkelt, medan det har varit en extremt utmanande resa för andra. Pirateri, i alla dess former, utgjorde en betydande fara för hela musikbranschen. För många löstes detta problem med framväxten av musikströmningstjänster. Samtidigt utgör piratkopiering, oavsett om det är medvetet organiserat eller en följd av bristande kunskap, fortfarande en betydande utmaning – särskilt för notutgivande musikförlag.
Ludvig Werner, VD för IFPI sedan 2010, och innan dess styrelseordförande under ett antal år, ser tillbaka på åren som MI funnits:
– Branschens utveckling under dessa 25 år är ju svindlande. Från åren innan CD-skivans absoluta peak till den utveckling som sedan skedde med internet, digitalisering, piracy, Jens of Sweden, Pirate Bay, iPod, iTunes och streaming, Spotify och dagens diskussion om AI. Kanske de mest omvälvande åren för någon bransch utspelades just under MI:s första 25 år? Det var nog bra att vi inte visste vilken krokig väg vi hade framför oss när Napster dök upp.
– Under dessa år har ju även topplistan förändrats i grunden. Från fysisk direktrapportering via anslutningen till Grammotex till APIer för hämtning av data på flera miljoner olika streamade låtar per dygn från Spotify, Apple, Youtube, Tidal m fl. Bara att gå från antal sålda enheter till att mäta hur många gånger vi konsumenter faktiskt lyssnar på en låt är ju en total metodförändring. Ifpi Sverige var först i världen med att inkludera streaming på topplistan (hösten 2010) vilket inte var så populärt bland dåtidens downloadstjänster som t ex iTunes. Hur hade 80-talets topplistor sett ut om även de hade baserats på antal lyssningar i hemmet? Vad lyssnade vi faktiskt mest på?
– MI:s roll blir förstås extra viktig när man tänker på hur mycket som hänt i branschen under dessa år. Hur viktigt det har varit, och är, att vi har en egen branschtidning som löpande träffar branschens företrädare, skriver om trender, uppköp, bolag, organisationer, lagstiftning mm. Med tanke på hur mycket snabbare den svenska branschen varit i sin utveckling jämfört med den globala branschen har det dessutom varit ännu mer nödvändigt med en egen svensk kanal för vår bransch i stället för att ”bara” ha de internationella nyhetskanalerna att vända sig till.
Vi skriver september 2023, och 25 år efter starten är MI:s uppdrag fortfarande att leverera nyheter till den svenska musikbranschen. Under årens lopp har så otroligt många varit involverade i MI på ena eller andra sättet:
Tekniker och utvecklare som har hjälpt till med webbplats och nyhetsbrev, annonssäljare, styrelsemedlemmar hos Musikförläggarna och IFPI som ger värdefull feedback och förslag, alla ni i branschen som svarar på våra ”fyra snabba” i tid och otid, och alla ni andra som engagerar er och bryr er om vad som finns på MI.
Om man ska välja ett enda ord som beskriver musikindustrin de här första 25 åren på ett så bra sätt som möjligt, så måste det nästan bli ”förändring”. Och förändringarna fortsätter.
Från och med september lämnar Lars Nylin över chefredaktörsskapet till Christel Valsinger. Lars kommer även fortsättningsvis skriva på MI, han berättar mer själv i sin krönika här: Tack för mig som chefredaktör!
Christel beskriver också hur hon ser sin nya roll och vad vi kan förvänta oss av MI framöver i krönikan Ett riktigt fint uppdrag.
Under hösten kommer vi genomföra en läsarundersökning, där alla kommer få möjlighet att ge förslag på hur MI kan förbättras och utvecklas framöver. Missa inte den!
De första 25 åren har varit oerhört spännande och har utan tvekan förändrat den svenska musikindustrin radikalt. Men vad kommer hända under de kommande 25 åren? Vad kommer vi skriva på 50-årsjubileumet år 2048?
Det vet vi inte, men en sak är säker, på 25 år kan mycket hända.
Redaktionen
