Fenomenet sommarplåga är dödförklarat sedan några år tillbaka. Men kanske är tiden kommen för den klistriga sommarhiten att återuppstå? MI:s Christel Valsinger ser några tecken på det.
Under mina år på P3 var sommarplågor något som med självklarhet ramade in sändningsperioden juni-augusti. Vi började sommaren med att spekulera i kandidater och avslutade den med ett facit. Däremellan mindes vi tidigare års sommardominanter i separata inslag med egen vinjett. Mina radiokollegor Micke Cederberg och Stefan Lindeberg var (och är) experter på området och intervjuades nästan varje sommar av TT/Aftonbladet/Expressen om vilka låtar som gällde.
Definitionen av en sommarplåga var, enligt de flesta, en låt som som har kvaliteter som gör att den funkar bra på sommaren men inte nödvändigtvis under andra delar av året. Till exempel en lätt-trallad (närmast infantil) refräng, udda (för tiden) instrumentalhookar och en skojig text – alternativt text på ett språk många inte behärskar så bra. I en artikel jag skrev för MI 2015, tillade Stefan Lindeberg att en sommarplåga enligt honom “ska vara en låt som är nästan omöjlig att förutse, men som överraskar alla.”
Låtar som på olika sätt stämde in på definitionen var Hej hej Monika med Nic & The Family (2004), Crazy Frog (2005), Mr Saxobeat med Alexandra Stan (2010) och We No Speak Americano med Yolanda B Cool (också 2010).
Men under 10-talet började det vi kallade sommarplågor att ersättas av sommarhits. Avicii, Zara Larsson och Hov1 hade låtar som dominerade i radio och på spellistor under somrarna i mitten av 10-talet, men de hade trots allt kunnat bli hits vilken tid på året som helst.
Till sist, år 2018 enligt framgooglade artiklar, började sommarplågan omskrivas som ett dött fenomen. Med musikkonsumtionen utspridd på en massa olika plattformar blev det svårt att peka ut en eller två låtar som sommarvinnare. Att vissa musikaliska element skulle fungera bättre på sommaren verkade inte heller stämma längre. Vi influeras mer av vad som lyssnas globalt och någonstans är det ju trots allt sommar.
Kanske också att “challenges” på Youtube och Tiktok hade börjat ta över sommarplågans roll som tidstypiskt fenomen? Säg ”Bottleflip” och många kastas tillbaka till sommaren 2016. Eller ”Mannequin challenge” som var överallt senare samma år. Danser, som den till Jerusalema, har också skapat samma samhörighet och ”snälla inte en till”-känsla som sommarplågan en gång gjorde.
Men, och nu är vi äntligen framme vid min tes, kanske gör sommarplågan comeback i år? Det finns nämligen några fenomen som pekar i den riktningen.
Dels vurmen för 90- och 00-talet i mode och musikproduktion. GenZ skulle mycket väl kunna pusha fram en sommarplåga enligt den gamla definitionen, av längtan till en annan tid. Att Bianca Ingrosso släppt en cover på Jameliahiten Superstar från 2003 pekar också i den riktningen. Grovt generaliserat: alla under 30 kommer att vilja filma sig själva dansandes i kort linne och cargobrallor till något som låter tidigt 00-tal den här sommaren.
Och, ännu viktigare, vi har i Tiktok en plattform som kan driva fram något oväntat.
Enligt tidigare nämnd definition är ju en sommarplåga en hit som är nästan omöjlig att förutse. Men de senaste åren har musikbranschen med kringgärdande företag blivit experter på att förutsäga framgång med hjälp av insamlad användardata. Vi “vet” numera i förväg vem som vinner Mello och ESC och vi “vet” vilka låtar som blir sommarens hits. (läs här).
Men via Tiktok skulle det faktiskt kunna dyka upp jokrar. Plattformen prioriterar innehåll framför specifika användare (det här baserar jag på ett stycke i denna text). Tillsammans med supersnabb spridning skapar det grogrund för att lite vem som helst kan stå för nästa trendande video. En oväntad smash på Tiktok, som även plockas upp av radio och spellistor skulle kunna bli den där hiten som alla sen har hört, men ingen begrep var den kom ifrån.
Bolagets Kan inte gå kom förra året nära den gamla definitionen av en sommarplåga. Låten släpptes redan vid årsskiftet 2021/22, men blev en hit först på sommaren, då den uppenbarligen funkade bättre. På Spotify blev den sommarens mest strömmade, men radio hakade inte riktigt på (åtminstone inte P3 eller P4).
En riktig sommarplåga ska ju helst inte undgå någon och däri ligger förstås utmaningen idag, med alla olika kluster av lyssnare. Men med det sagt, fältet ligger åtminstone delvis öppet just nu.
Christel Valsinger
