MI:s Lars Nylin kommenterar Daniel Johanssons studie om svensk streaming – se annan plats – och blir så imponerad att det tränger fram en svettdroppe.
Att medarbetare Daniel Johansson sitter inne med unika kunskaper om den nya musikekonomin i allmänhet och streaming i synnerhet är ingen nyhet.
Men det så gedigna nu presenterade arbetet, om utfallet för svenska artister av 14 år med Spotify, gav åtminstone denne tyckare en imponerad svettdroppe vid tinningen. Bortom ett inslag av forskarjargong, oundvikligt, finns ett material som bör intressera alla som är ens milt intresserade av vad det verkligen lyssnas på i dag.
Och vilka följder det får i artisternas plånböcker.
Förr var vi många som nyfiket dreglade över topplistor och guldskivor. Vi är många som läst om hur exempelvis Per Gessle som sjuåring analyserade Billboards topplistor intill Kellogsflingorna.
I dag finns ytterst lite av sådant att grotta ner sig i. Topplistorna är troligen dom mest exakta någonsin, samtidigt säger dom väldigt lite om musiken under och bortom topp 50 på Spotify. Listorna är reflexer av det trendande läget just den stunden, inte mycket mer. Alla riktigt intressanta data finns längre in i plattformarna.
Med Daniels djupgrävning får vi på läktarna komma in en bit i dessa data.
Då klarnar bilder av det nya musiklandskap som formats efter paradigmskiftet. När begreppet ”albumartister” blir alltmer stenålder uppstår i studien konturer av förståelse för hur det ser ut för det som går bra i streamingeran – pop, electro, hiphop, ambient, epadunk – det som går halvbra – metal, katalogverk av etablerade artister – liksom det som inte alls fungerar – jazz, folk, roots, sång på svenska av mogna artister.
I min omgivning heter det ofta att inga artister tjänar en sekin på Spotify. Med denna studie tydliggörs att det troligen är fler artister än någonsin som tjänar rejäla pengar på sin inspelade musik. Men dessa finns inte i genregrupp tre här ovan.
Där handlar det numera helt om att ta in pengar på live, möjligen på merch, eller att vid sidan av arbeta med helt annat. I slutänden spelar många inte längre ens in. Ersättningsmodellen funkar helt enkelt inte, och föreslagna alternativa modeller skulle bara marginellt höja ersättningen.
Hur kategori tre ska brottas mer framgångsrikt med de nya villkoren blir en separat, och ständigt nödvändig diskussion, om allt från relationen till sociala medier till vilka avtal man har.
Med studien finns åtminstone svart på vitt om hur pass illa det ser ut.
Och i motsatt ände av spektrat: hur bra det ser ut för den musik som lyckas ta utrymme i en tid när det släpps kvadrupelt mycket mer musik än i förrgår. Och då har AI ännu inte kommit igång på allvar.
Du sköna eller skrämmande nya musikvärld.
Med Daniels data får vi referenser att placera in denna värld i.
Missa inte studien, och missa absolut inte att gräva djupt i listan över dom 2000 mest streamande svenska artisterna. Notera gärna hur många du inte kände till.
Det är fascinerande fakta som radas upp. Åtminstone jag fick fylla några A4.
Lars Nylin
