MI:s Lars Nylin om veckan när AI och musik hamnade på allas läppar. Men det börjar och slutar med motsatsen.
När folksångerskan Sofia Karlsson efter sin succé år 2005 med Dan Andersson-albumet Svarta ballader träffade dottern till poeten från Dalarna fick Sofia låna Anderssons lilla akustiska gitarr.
Gåvan från dottern Monica Andersson hade en huvudroll när Sofia Karlsson i söndags efter 18 år återvände till Svarta ballader i ett par unika spelningar i Stockholm.
Efter spelningen var det ofrånkomligt att diskutera den vackra, slitna gitarren. Men inte för länge. För vi i sällskapet skulle också hinna med ämnet AI. Ett ämne så långt från Dan Anderssons sinnliga berättelser från Grangärde Finnmark i Dalarna som det går att komma. Men just nu på allas läppar.
Den gångna veckan blev på många sätt veckan när kombinationen AI och musik klev ut i folkhemmet. Bland genomsnittliga läsare av MI har ämnet varit i fokus i åratal. Gräver man lite i arkivet har vår techguru Daniel Johansson skildrat utvecklingen under ett decennium.
Men det var nu som medier som Aftonbladet och Gaffa på allvar tog grepp på situationen. Och den är drastisk. Det har i det breda perspektivet hänt mer kring AI och musik under vintern än sedan ämnet började skapa rubriker på 2010-talet (begreppet i sig har rötter i 60-talet). Fenomen som ChatGPT och DALL-E har radikalt aktualiserat något som fram till 2022 var science fiction för en överväldigande majoritet.
Marcus Larsson i Aftonbladet är som så ofta skarp i sin summering. Han skriver i en krönika med utgångspunkt i låten Heart on My Sleeve, där alibit Ghostwriter låter en AI-Drake möta en AI-Weeknd:
”Heart on my sleeve” släpps mitt i en perfekt storm. I alla fall i den meningen att ingen vet hur AI-tekniken kommer att påverka musikindustrin. En gammal albumtitel med Bob Hund beskriver kanske situationen bäst: ”I stället för musik: förvirring”. På sikt är frågan: vem bryr sig? Spelar det någon roll om ”Heart on my sleeve” är fejk eller ett avancerat pr-trick som Drake och The Weeknd ligger bakom? Vad händer när lyssnarna på bred front upptäcker att AI skriver bättre Rihanna-låtar än Rihanna själv? Spelar det över huvud taget någon roll om artisterna existerar eller inte? Vad är ärligt och genuint? En bra låt är en bra låt, eller? Många experter kallar redan AI för den mest dramatiska krisen för musikindustrin sedan Napster mot slutet av 90-talet. Nu kanske någon ställer sig upp och frågar hela rummet hur svårt det kan vara för en maskin att härma popmusik som redan har låtit som en algoritm i över tio års tid?”
En högt placerad vän i musikindustrin sa nyligen till mig: ”Jag önskar jag slapp svara på alla frågor om AI. Ingen vet vad som hände i går, just nu, i morgon. Jag önskar jag fick vänta ett halvår med svaren.” I ett större AI-perspektiv har till och med Elon Musk varit inne på samma tongångar. Han är en av hundratals som i mars gick ut med ett upprop om en generell paus av AI-utveckling.
Universal Music har uppmärksammat skrivit ett brev till streamingjättarna och krävt att dessa hålla koll på utvecklare som gräver i streamingkatalogerna för att föda algoritmerna i sina tjänster. Man kan tycka att det är ungefär som när Spotify en gång lånade från The Pirate Bay för att skapa sin tjänst. Men vi är många fler än Universal som tycker att det som sker nu är långt bortom den situationen.
”AI har hittills visat sig bättre på att skriva dikter än att utföra fysiskt arbete”, säger grundaren av OpenAI, Greg Brockman, som skapat Chat GPT. Arrogansen i det uttalandet går att fysiskt ta på.
Men det finns moteld, eller vad man ska kalla det när andra sidan oåterkalleligen kommer att vinna. Nick Cave skrev i januari: ”Ett groteskt hån mot vad det innebär att vara människa” och applåderades av en stor dos organisk musikscen.
Där någonstans landar även undertecknad. Varför ska tekniken ersätta människan i musiken? Jag förstår att det är ett effektivt sätt att fylla på lager. Att det kommer att ske. Men den saliga euforin i att göra det för att man kan, den kan jag bara inte ta in.
I en situation där katalog står för 75% av omsättningen ska tidens frontline nu alltmer även slåss med AI. Den första AI-hiten på Sverigetopplistan lär vara en tidsfråga. Kinesiska Tencent har redan nått ditt.
Frågan blir ju vad personliga upplevelser, omdöme och urskiljning kommer att betyda. Vill vi att detta programmeras? Det är på väg att skapas ett musiksammanhang där kreatörerna inte får plats.
Varför då?
Räkna med att AI alltmer blir ett huvudnummer i MI. Hör alltid av er med reaktioner.
Själv väljer jag att plocka fram Svarta ballader och hoppas under lyssnandet att nyhetens behag över AI och musik är en större del i hysterin än vad jag vågar tro.
Lars Nylin
