Tala om att agera i fel tid. Det är bara drygt 30 år sedan, men det känns som Juratiden när tyska Milli Vanilli chockade musikvärlden genom att avslöjas som fejk.
Modellerna Fab Morvan och Rob Pilatus var inte rösterna bakom de hits som gav duon en Grammy 1990. Dessa stod sessionsångare för.
Milli Vanilli blev inte bara av med sin Grammy. Det stämdes skjortan av duon, class actions och sådant. Att producenten bakom underverket, Frank Farian, redan på 1970-talet gjort något snarlikt med Boney M hjälpte föga.
Fans kände sig lurade, Milli Vanilli var fake news innan begreppet ens existerade.
2023 hade det knappast slutat likadant. Vi har passerat ringsignalshits och löpande-band-låtar ur ett maskineri som författaren John Seabrock kallat ”The Song Machine”. Ge mig en hit från de senaste tio åren helt utan autotune och jag skickar en Triss-lott.
Begreppet fake music är så allmänt bekant att min gamle far nämner det när vi diskuterar plus och minus med Spotify.
Jag slås av Milli Vanillis öde när veckans samtalsämne i mina nätverk blev Nick Caves reaktion på att ett fan presenterat en ”Nick Cave-låt” producerad av ChatGPT. Efter veckor av nyheter om hur ChatGPT används av bluffande studenter kom plötslig musik i spotlight i sammanhanget.
Cave är, milt uttryckt, inte imponerad. Han skriver till fanet Mark från Nya Zeeland:
“Suffice to say, I do not feel the same enthusiasm around this technology. I understand that ChatGPT is in its infancy but perhaps that is the emerging horror of AI – that it will forever be in its infancy, as it will always have further to go, and the direction is always forward, always faster. It can never be rolled back, or slowed down, as it moves us toward a utopian future, maybe, or our total destruction. Who can possibly say which? Judging by this song ‘in the style of Nick Cave’ though, it doesn’t look good, Mark. The apocalypse is well on its way. This song sucks. With all the love and respect in the world, this song is bullshit, a grotesque mockery of what it is to be human, and, well, I don’t much like it.”
Med uppenbar risk att framstå som ett arkeologiskt fynd älskar jag vad Nick Cave skriver. Stor konst kan inte imiteras till storhet. Det försvinner alltid ett moment av irrationalitet, av blödande hjärtan, av unik personlig eufori, eller vad man nu anser utmärker en bra låt oavsett genre.
Använd AI till nyttigheter, möjligen även i musik, men använd det inte till att göra kompletta verk. Åtminstone inte nära sådana som undertecknad och Nick Cave.
Sorgligt nog dog Rob Pilatus i en överdos alkohol och tabletter 1998. Det skulle varit oerhört intressant att höra hans tänker i ämnet. Och ge honom en dos förlåtelse.
Med vänlig hälsning forntiden.
Lars Nylin
