Årskrönika – Christel Valsingers 2022

Det var ingen medveten strategi. Jag hade ju drömt om “den stora återkomsten” (som jag skrev om här i en krönika våren 2021), konserten som skulle släppa alla känslor fria efter två år av pandemi. Istället har 2022 handlat om en stegvis frigörelse från restriktionslivet. De små cirklarnas år.

För  med ett enda undantag har alla spelningar jag bevistat i år ägt rum på små scener i Linköping, där jag bor. På platser som Skylten, Platens bar, Trädgårdsföreningen, Arbis, Babettes, The Crypt och Wallenbergsalen har jag t ex sett Andreas Mattsson spela ljuvlig, vemodsanstruken pop på svenska, Gammal göra succé för hemmapubliken, Damien Jurado varva smärtsamt vackra framföranden med lite för långa mellansnack, The Wannadies och Popsicle förena indiefolk födda på såväl 70- som 00-talet, Cherrie sjunga mjukt ut i sommarnatten och Amanda Ginsburg dra ner lika mycket skrattsalvor för sina texter som jubel för sin sång. För att inte tala om hur livet fick höjd igen tack vare konserter med t ex Shout Out Louds, Little Jinder, Märvel, Hederosgruppen, Tomas Andersson Wij och Iiris Viljanen.

Den enda festival jag i slutänden minglade på var också lokalt arrangerad. På Festival of the Midnight Sun gav Louise Hoffsten, Lolita Pop, Ebbot Lundberg och Sienna Root nytt syre åt blodomloppet.

Jag har helt enkelt inte behövt resa för att serveras lysande liveupplevelser. Och just resandet har ju i år känts så krångligt? Man går på ett tåg som ska ta drygt 1,5 timme men kommer fram med knorrande mage och skakiga ben efter 3-4 och ett oförutsett uppehåll utanför Katrineholm. Klart det tar emot då.

Först nu, i december, tog jag plats bland några tusen andra på en lite större venue, tack vare att min vän Anna Charlotta hade köpt biljetter till Kim Wilde på Fållan i Stockholm i födelsedagspresent till mig. Det finns artister som haft så stor betydelse för en att de måste upplevas tillsammans med andra som förstår. Och då kan inte ens tågförseningar stå i vägen (bara en kvart denna gång).

Med lyckopirret kvar i benen ett par veckor senare, inser jag också att det behöver bli mer av även den här typen av spelningar för min del 2023. Det behöver faktiskt bli mer av allt i live-väg.

Livescenen 2023 behöver också sin publik mer än någonsin. Den efterlängtade återhämtningen kom inte riktigt 2022. Nya beteenden hann sätta sig under pandemin och publiksiffrorna är fortfarande en bra bit lägre än de var före 2020. Att den genomsnittlige besökaren dessutom väntar längre med att köpa biljetter gör det svårt för arrangörer att veta om ekonomin håller eller om det är läge att ställa in. Ökade produktionskostnader och pressad privatekonomi för publiken, är ytterligare sten på börda.

Framöver kan vi räkna med att få se mer av differentierade prissättningar beroende på plats i konsertsalar, liksom Early bird-biljetter till lägre pris. Kreativa sätt att erbjuda mervärden för publiken är också att vänta.

——————-

Till sist – en årskrönika ska såklart flankeras av en årslista.

Här är mina tio bästa låtar från 2022:

1. The Weather Station: Endless time

Jag återvände om och om igen till låten som är det vackraste och sorgligaste som hittills skrivits om vad vi just nu håller på att förlora. Om en värld som rasar samman samtidigt som vardagen bara pågår.  I videon möter  Tamara Lindeman främlingar på gatan och de liksom tröstar varandra i samförstånd. Det är både skrämmande och lite befriande att se den där känslan man har gestaltas.

2. Harry Styles: As It Was

Också på temat att inget någonsin blir detsamma igen, men i en helt annan skrud. Catchy poplåt med mörk text – vilket alltid står sig bra hos mig.  Den här verkar jag dessutom inte kunna lessna på. Underbar.

3. Hannes & Waterbaby: Stockholmsvy

Mysigaste duetten i år och två artister som jag bara vill höra mer av.

4. Taylor Swift: Antihero
Catchy pop med riktigt bra texter står sig också bra hos mig.

5. Stella Explorer: Gold rush
Mörkt, hypnotiskt, oemotståndligt

6. Tove Lo: Noone dies from love

7. Florence + The Machine: My Love

8. Hurray For The Riff Raff: SAGA

9. Big Thief: Red Moon

10. Steve Lacy: Bad Habit

Topp tio och ytterligare 21 av mina favoriter från 2022 finns på en spellista här.