Den 30 november röstar riksdagen om den nya upphovsrättslagstiftningen baserat på DSM-direktivet. MI frågade några av branschens företrädare vad man anser om de nya lagförslagen.
Redan år 2015 började arbetet med att ta fram ett nytt gemensamt ramverk i EU kring upphovsrätten i den digitala kontexten. Arbetet kom så småningom att benämnas ”Copyright in the Digital Single Market”, och det resulterade i ett nytt EU-direktiv, ”DSM-direktivet” som det kommit att kallas i vardagligt tal.
Så småningom, efter en hel del diskussioner, röstades direktivet igenom under det första halvåret 2019 varpå de nya reglerna skulle implementeras i medlemsländernas lagar. Tyvärr kom det en pandemi emellan, som gjort att mycket har fördröjts, men nu är det snart dags för DSM-direktivet att bli del av svensk lag.
Den 30 november röstar riksdagen om lagförslagen, och vi lät några av branschens företrädare kommentera den nya lagstiftningen.
Ludvig Werner, VD på IFPI:
– DSM har nu förhandlats under nästan fyra år i Europakommissionen, Europaparlamentet och Europarådet (fram till omröstningen den 26 mars 2019) och sedan dess på nationell nivå i ytterligare 3,5 år. Det finns säkert delar av DSM som vi, skivbolagen, skulle vilja ha på ett något annorlunda sätt men på det stora hela är förstås DSM ett fantastiskt kliv framåt för alla musikens rättighetshavare.
– Både i relation till det DSM ursprungligen tog sikte på, nämligen de stora delningsplattformarnas upphovsrättsliga ansvar och krav på att dessa via förhandlingar licensierar det innehåll man sprider i kommersiellt syfte men också i den viktiga balansen i ersättnings och transparenskapitlen där utövare ges en starkare position gällande rätten till skälig ersättning, information och möjlighet under vissa förutsättningar ompröva sina ersättningsnivåer. Allt detta sammantaget är förstås mycket viktigt för en långsiktigt hållbar musikbransch.
Marit Woody-Lambin, operativ chef på Musikförläggarna:
– För Musikförläggarna är det mycket positivt att DSM-direktivet nu blir en del av svensk lagstiftning och något vi jobbat för länge. Att stärka upphovsrätten och hitta en balans mellan rättighetshavare, delningsplattformar och användare är centrala frågor för oss. Under lagstiftningsarbetet har vi argumenterat för att den svenska implementeringen ska vara så direktivkonform som möjligt och det är glädjande att vi rört oss i den riktningen.
– Skälet till att Musikförläggarnas hela tiden har önskat att den svenska implementeringen bör ligga så nära direktivet som möjligt är att inte skapa onödig rättsosäkerhet vilket riskerar att fördyra och höja trösklar för marknadens aktörer. En risk som dessvärre till vissa delar lever kvar i den aktuella propositionen, även om lagstiftaren inom många områden hörsammat våra argument. En konkret fråga där vi inte delar lagstiftarens mening är att rätten till ytterligare ersättning ska kunna tillämpas retroaktivt.
– Musikförläggarna håller helt med om att upphovspersoner kan ha rätt till ytterligare skälig ersättning om det senare visar sig att den varit oproportionerligt låg. Vår bedömning är att musikförlagsbranschen i detta avseende fungerar tillfredsställande redan idag, särskilt då avtalen i regel innebär en fast procentuell fördelning mellan upphovsperson och musikförlag. Att ytterligare ersättning ska kunna tillämpas retroaktivt riskerar osäkerhet kring redan ingångna avtal. Det generella skyddet för oskäliga avtalsvillkor genom avtalslagen borde vara tillräckligt.
Erik Åslin, samhällspolitisk chef på STIM:
– Stim har arbetat intensivt under många år för att lagstiftningen ska komma på plats och bli så bra som möjligt. Med den nya lagstiftningen flyttas musikskaparnas position fram och vi förbättrar våra möjligheter att få betalt för musiken. Det har varit en lång resa med många motståndare som försökt skjuta direktivet i sank varför det är bra att den svenska implementeringen av direktivet nu kommer på plats.
– Det nuvarande förslaget är också bättre än det första förslaget som regeringen presenterade vilket Stim och många andra hade mycket stora synpunkter på. Det är glädjande att fler i politiken har engagerat sig för en stark upphovsrätt och för att säkerställa att vi fortsatt ska ha goda förutsättningar för att skapa musik i världsklass.
Stefan Lagrell, VD på SAMI:
– För oss har det förstås framför allt handlat om rätten till lämplig och proportionerlig ersättning (29 § första stycket, artikel 18 i DSM-direktivet). Förslagen i propositionen är otillräckliga. Den negativa spiralen med allt skevare ersättningsvillkor, i synnerhet när det gäller streaming, måste stoppas med verkningsfulla åtgärder. Precis som tidigare uppmärksammat förespråkar SAMI därför att en oavvislig ersättningsrätt införs. En sådan rätt skulle innebära en garanterad minimiersättning vid streaming som inte kan förhandlas bort. En oavvislig ersättningsrätt, eller likvärdig mekanism, är skillnaden mellan att garantera lämplig och proportionerlig ersättning och att inte göra det.
– Frågan om det ska införas en oavvislig ersättningsrätt i Sverige är långt ifrån färdigberedd. Däremot separat utredd. Utredningen har dock mött massiv kritik från stora delar av kulturbranschen för såväl arbetssätt som slutsatser. En seriös empirisk utredning av behovet i branschen av en oavvislig ersättningsrätt har ännu inte genomförts. Det är både angeläget och brådskande att behovet utreds, inte minst mot bakgrund av hur extremt omvälvande ny teknik och nya affärsmodeller har varit för branschen. Den stora maktobalans som nu råder måste hanteras genom en moderniserad upphovsrätt som även värnar utövarnas ersättningsmöjligheter på ett tillräckligt sätt.
– Om en oavvislig ersättningsrätt införs i Sverige skulle fler musiker och artister kunna försörja sig på sin musik och svensk musikkultur skulle få större möjlighet att bära sig själv ekonomiskt. I Spanien och Belgien, samt delvis även i Tyskland, finns redan sådana lösningar på plats och fler medlemsstater överväger motsvarande system. Belgien kommer även under sitt ordförandeskap i EU år 2024 att driva denna fråga.
Per Kviman, styrelseordförande Music Managers Forum Sweden:
– Vi ser DSM-direktivet som en viktig hörnsten i vårt jobb för att nå en rimlig fördelning mellan digitala plattformar, rättighetsägare och framförallt artister. De senaste årens enorma värdeökning av samtliga större skivbolag har möjliggjorts genom digitala intäkter från DSPs då dessa intäkter har gett skivbolagens ett dubblerat täckningsbidrag jämfört med fysisk försäljning. Denna ökning av intäkter bör också kommas artistroyaltyn till goda, något som är långt ifrån genomgående, speciellt vad det gäller äldre avtal.
– Med artikel 18 och 20 så ökar chanserna att nå en rimligare fördelning, och då speciellt med artikel 20 som ger artisten rätten att omförhandla avtal som ej är relevanta pga marknadens förändringar. MMF hade önskat att artikel 20 skulle gälla samtliga avtal oavsett när de är skrivna, dock inte med retroaktiv ersättning, men vi är ändå nöjda med att tiden utökades till 20 år utifrån det första förslaget på 10 år.
– Artikel 19 gällande transparens är av stor betydelse för att ge managers och artister inblick i avtalen mellan DSPs och rättighetsinnehavare, speciellt i de fall då s.k. ”bulk fees” betalas ut från DSPs. Vi ser dock att det kan vara en lång väg kvar innan samtliga länders implanteringar godkänds av EU-parlamentet då många implementeringar skiljer sig avsevärt från varandra vilket rimligen kommer skapa problem när vi jobbar i en gemensam marknad.
Anton Gunnars, förbundsjurist på Musikerförbundet:
– Sedan vi skickade in vårat remissvar på Ds 2021:30 har arbetet fortsatt för oss genom att vara involverade i utredningen om en oavvisliga ersättningsrätt, (SOU 2022:23). Denna utredning har vi betraktat som en av de viktigare delarna för att Sverige ska nå upp till det krav som artikel 18 i DSM-direktivet stipulerar för våra medlemmar, dvs. säkerställa att musiker och artister erhåller en lämplig och proportionerlig ersättning när de överlåter sin ensamrätt. De förslag som lagts än så länge anser vi inte når upp till detta krav och menar på att en oavvislig ersättningsrätt är nödvändig för att säkerställa en lämplig och proportionerlig ersättning.
– Många av de lagändringsförslag som föreslås i proposition 2021/22:278 är vi dock positivt inställda till och tror kommer leda till vissa förbättringar för musiker och artister i stort. Detta gäller särskilt förslaget om 20 års retroaktivitet för artikel 20 (rätt att erhålla ytterligare skälig ersättning) samt rätten till information.
– Det finns dock många delar där vi anser att man inte når hela vägen fram för att rätta till den problematik som finns i branschen. Bl.a. finns det undantag för musiker i rätten att få information, det ska inte gå att rikta krav på ytterligare skälig ersättning mot senare förvärvare och den ”ytterligare” ersättningen ska inte vara retroaktiv. Vidare införs ingen retroaktivitet i den nya hävningsrätten. Detta är några av de delar som vi anser hade kunnat göras bättre, men anser även att det kommer uppstå många tolkningsfrågor som kommer behöva redas ut närmare framöver genom domstolsavgöranden.
Daniel Johansson
daniel@musikindustrin.se
