Musikindustrins redaktion fick en ärofylld roll vid Musikförläggarnas pris. Men det stannade inte vid detta. Lars Nylin om ett låtfynd av rang.
Ni som var på Musikförläggarnas pris i fredags har redan hört storyn. Men den är lite för bra för att inte spridas mer, trots att galans presentatör Ayan Jamal inledde med att skoja om att det som händer på Musikförläggarnas pris stannar där eftersom det inte är någon sändning från galan.
Nåväl, Musikindustrins lilla redaktion, undertecknad och Christel Valsinger, hade bjudits in för att dela ut priset i kategorin Årets internationella framgång.
MI älskar som bekant svenska låtexporter och trots att kategorins vinnare Björn Ulvaeus och Benny Andersson inte var på plats – däremot via ett tackklipp – blev det fullständig bingo när vi skulle leta reda på lämplig ingångsmusik, walk-up music som det kallas på tv-lingo.
Vi hittade nämligen en svensk export av högsta kaliber som ärligt talat var okänd för oss fram till detta. Frågan är om vi inte hittade den allra första stora svenska exportframgången på låtfronten. Den som protesterar bör höra av sig till oss.
[Edit: några har hört av sig redan. Se fotnot!]
Det var 1956 som den svenska succén Ann-Caroline gick på export och blev Englandsetta som Lay Down Your Arms. I Sverige hade den komponerats av Åke Gerhard och Leon Landgren och spelats in i flera versioner. Inte minst den med Thory Bernhards – för övrigt Landgrens hustru – blev en landsplåga i skuggan av Suezkris och inbördesstrider på Cypern.
Britten Paddy Roberts hittade på något vis låten och den spelades sedan in av bland andra Anne Shelton, som varit britternas motsvarighet till vår Ulla Billqvist under andra världskriget och fortsatt hade ett stort följe. Låten låg etta på Englandslistan i fyra veckor och tillbringade 16 veckor på topp 20. Den blev också hyfsat stor i USA med plats på topp 60. En triviadetalj är att Joe Meek, senare en av de stora ikonerna bland producenter, var den som skapade ljudet av marscherande kängor genom att skaka grus i en trälåda.
Men inte nog med Anne Sheltons framgångar. Den amerikanska kvintetten The Chordettes – mest kända för låten Sandman – gjorde en version som nådde topp 20 på Billboardlistan.
Låten har senare blivit lite av en associationslåt bakåt i tiden, en symbol för krigstid – trots att den alltså kom nästan 12 år efter världskriget. Bland annat använde den legendariske teatermannen Dennis Potter låten i ett antal produktioner.
Åke Gerhard är invald i Melodifestivalens Hall of Fame. Men det är han för sina fyra vinster i festivalen några år efter Lay Down Your Arms. Gerhard har också gått till historien som manager och skivbolagsman med Olga Records bakom 60-talsgiganterna The Hep Stars med bl a just Benny Andersson.
Leon Landgren – Leon Land kallad på export – har däremot inte förärats några större priser och är ganska bortglömd. Trots Lay Down Your Arms och andra låtsuccéer och trots att han var inspelningschef på bolaget Philips, inklusive arbeten med Hollywoodikonen Doris Day.
Men nu har han i alla fall förärats en text i Musikindustrin, tack vare att vi skulle hitta tio sekunder walk up-musik.
Vi älskar som sagt låtexport och frågan är om inte denna går in på det blågula låtexporterandets topp fem.
Lars Nylin
Fotnot: 1953 spelade den amerikanska croonern Perry Como in I Confess, en översättning av Utan dej, skriven av Gunnar Hoffsten (Louise pappa) och Tryggve Arnesson. Några har hört av sig och anmält den som första stora svenska exportlåt. Det är delvis rätt. Den fanns med på en stenkaka som sålde 750 000. Men den var B-sida till ”dragaren” Wild Horses och syns i sig inte ens på Billboards egen listsida. Men gräver man lite blev I Confess som bäst nummer 16. Och visst, det kan rubriceras som en listsuccé om man så vill. Ingen kan dock hittills ta från Lay Down Your Arms att vara den första ETTAN i dom stora länderna.
