Den djupa katalogens bäste vän, CD-skivan, kliver slutgiltigt fram ur skamvrån och MI:s Lars Nylin gör sitt bästa för att inte säga: ”Vad var det jag sa?”. Men det blir även Harry Styles och andra ynglingar i veckans spalt.
”Vad var det jag sa?” Det är lika bra att klara av den floskeln omedelbart.
Floskeln undveks när CD-skivan var som mest dödförklarad. Den undveks även när samma plastbit i bästa fall ansågs pinsam men med uppvisande av vissa livstecken. Den började testas när CD-skivan häromåret började vinna mark på den bortflyende syster vinyl.
Floskeln kom däremot i fullt bruk när CD förra året återigen sålde mer än vinyl i Sverige och försäljningen ökade med 34 % – vi talar här Ifpi-siffror och nyutgivning.
Under 2022 har mönstret bara fortsatt. På sistone skriver till och med kvällstidningarna om återkomsten för produkten som samma tyckare sände ut på ljudbärarnas begravningsplats så snart Spotify tryckt på knappen.
Nu kan det ropas ut: Vad var det jag sa?!
Faktumet att CD-skivan gjort tydlig comeback har även nått branschtyckandets coolaste katter. Men viktigare: även skivbolagsfolk och artister börjar krypa till korset. CD:n är självklart fortsatt marginell i perspektiv av det som branschens front pysslar med. I den hypervirala TikTok-eran är CD för evigt en fallen koloss från förr. Dessutom en som hade en mycket kort peak, knappt ens 20 år.
Men talar man katalog, i synnerhet djup sådan, är CD nu åter ens bäste vän.
Man behöver inte vara raketforskare eller andre vice talman för att inse att den här spalten älskar djup katalog. Och i brist på pompösa samtida skyltfönster – Spotify är inte detta, trots sina storslagna siffror – är CD-skivan i alla dess varianter den bästa lösningen som finns. Vinyl är vackert som konstverk, men för omständligt och dyrt för att kunna samla upp allt sug som finns efter skickliga katalogprodukter. Och då har jag inte ens berört produktionstiden.
I veckan skrev Dagens Nyheter: ”Vinylskivan står inför ett paradigmskifte – har lp:n rent av blivit folklig igen?”
När jag frågar runt en måndag i september håller samtliga med mig om att det snarast är CD:n som har den positionen hösten 2022.
Fredde indie svarar: ”Det märks en STOR förändring i attityden till CD. Från skräp, töntigt, till lite mer hippt. T.ex har det gått att sälja CD på Discogs, vilket var helt omöjligt bara för nåt år sedan. Folk kan dela bilder av CD på sina sociala medier vilket också var otänkbart bara för nåt år sedan.”
Classe major fortsätter: ”Jag har sagt det förut och säger det igen, räkna inte ut CD:n! Konstigare saker har hänt i vår historia. På internationell repertoar skulle jag säga att säkert 90 procent även släpps både på CD och LP. Vissa titlar släpps BARA på CD. På våra egna lokala, samma sak, vissa kommer endast på CD.”
Så fortsätter det. Den som är lite sval runt min önskan att få CD hyllad är faktiskt CD-producent Camilla, som nytert konstaterar på frågan om CD är tillbaka på allvar:
”Det tycker jag, men fortfarande är det mycket vinyl.”
Vilket jag självklart inser stämmer. Men det skriver Dagens Nyheter om varje dag och snart släpper IKEA en skivspelare.
Här handlar det om brorsan i plast, den med clownhatt, den som nu tagit revansch.
Här rullar därför hyllningen vidare av produkten som låter bäst och håller bäst och även den kan sminkas till skönhet.
Förra året hjälptes CD på traven i sin återkomst av gigantiska släpp med bland andra Adele, Ed Sheeran och ABBA. Bara i England såldes tre miljoner CD med namn som dessa. I år finns hittills inte sådana titlar. Men intrycket är att den breda försäljningen trots det bara ökar. Understruket i extremer som K-pop och metal – genrer där CD aldrig varit i limbo – och på senare tid hiphop, en gång en av CD-skivans bästa hem tack vare den långa speltiden.
I Norge finns det flera exempel på skivbutiker som återöppnar sina CD-avdelningar. Där finns också exempel på nya ”kun-på-CD”-serier med rara återutgivningar.
Bengans-butikerna har hela vägen haft CD kvar. Där säger Peter Sandberg: ”Vi ser en stadig ökning av CD. Det finns ju säkert många förklaringar, en del lättare att förstå än andra.” Han syftar då på skillnaderna mellan extrema fans, de som vill ha allt, som K-Pop-följet, och de Spotify-användare som nu åter står där med en enstaka Rumours med Fleetwood Mac i handen till en fjärdedel av priset jämfört vinyl.
Var allt detta ska ta vägen? Har ingen aning. Kan bara hoppas.
Men på en punkt sär svaret tydligt: den som räknat ut CD-skivan får stå där med Alexander Bard-skägget i brevlådan.
För nu är den tillbaka.
Vad var det jag sa?
*
För den som eventuellt kikar in från läktaren: Exakt, CD och vinyl är extremt marginellt jämfört strömning, fysisk försäljning stod i Sverige 2021 för 10% av omsättningen. Det är inom dessa procent matchen vinyl vs Cd utkämpas.
*
Markus Larsson skrev nyligen pricksäkert i Aftonbladet om ämnet: ”Cd-skivorna har inte haft det lätt. De har till och med varit mindre populära än Liberalerna i opinionen. På 2000-talet har plastdiskarna gömts undan på vinden eller i källaren, dumpats på återvinningsstationer, använts som fågelskrämmor och skänkts bort till Stadsmissionen. Formatet blev snabbt en relik, framför allt i Sverige. Här skedde övergången från fysiska format till strömmad musik snabbare än i till exempel USA och Tyskland. När det verkligen gällde fick cd-skivorna inte alls lika stor kärlek som vinyl. Men den som studerar de svenska försäljningssifforna från i fjol upptäcker en skum detalj: Liket lever.”
*
Marantz är bara en av ljudfirmorna som nu åter tar fram CD-spelare. När hakar IKEA på?
*
På Discogs har CD-försäljningen ökat med 465 % sedan 2017. Visserligen från en extremt låg nivå, men ändå talande. Om CD-försäljningen andra halvåret 2022 blir lika som under det första har CD-försäljningen på portalen fördubblats sedan 2021. Hittills i år har det sålts 2 miljoner CD via Discogs.
*
Med detta över till det verkliga nuet…
*
Spalten begriper sig inte på storheten i amerikansk fotboll. Däremot storheten i att framträda i halvtidsshowen. 12 februari 2023 blir det Rihanna i spotlight för halva världen från scenen i Glendale i Arizona. Rihanna får därmed den tuffa uppgiften att följa upp Dr. Dre:s hyllade show från tidigare i år – tillsammans med Eminem, Kendrick Lamar, Snoop Dogg, 50 Cent och Mary J. Blige.
*
Uppköpen av katalog fortsätter. Det har ofta hamnat i skuggan av Bob Dylan och andra megaköp ur flower power-eran att det även köps katalog ur soul/R&B/hiphop-sammanhangen. Senaste exemplet: Atlanta-rapparen Future, som sålt sina verk från 2004 till 2020 – inklusive låtar med nämnda Rihanna, Detta till Influence Media för en ”åttasiffrig siffra”. Tidigare köp i nämnda genrer inkluderar L.A. Reid, Timbaland och John Legend. Tidigare i år köpte just Influence katalog ägd av Tainy, centralt involverad i några av tidens giganter, som Bad Bunny och J Balvin.
*
USA-grenen av Harry Styles turné är en rent häpnadsväckande bekräftelse på hur gigantisk engelsmannen blivit. Sommarshower som den inför 32.000 på Tele 2 Arena följs nu upp med snart miljonnivå i USA. 15 kvällar i Madison Square Garden i New York kompletteras bland annat av lika många i Los Angeles. Och då kommer ändå allt att toppas av (hittills) fyra utsålda Wembley Stadium i juni nästa sommar. Men varför inte, ingen har så effektivt öst ur sig tidlös pop sedan…ja, när skedde det senast? Prince på 80-talet?
*
Är troligen snart den ende i kända universum som inte sett Bowie-filmen Moonage Daydream. I januari blir det mer Bowie. Då kommer utställningen Bowie by Sukita till Kulturhuset i Stockholm, med ikoniska bilder tagna av den japanske fotografen Masayoshi Sukita. Ett antal filmer om Bowie kommer även att visas i samband med utställningen.
*
Thåström på intim Sverigeturné med avslut på Orionteatern i Stockholm, här är en som redan köar.
*
Bob Dylan kallar sin kommande bok The Philosophy of Modern Song. 60 essäer om lika många låtar. Han följer knappast upp titeln i urvalet, den modernaste låten är 20 år gammal. Men konceptet känns mycket lovande för en som suktar efter mer Dylantext. Namnen som pratar i ljudboken duger också: Jeff Bridges, Steve Buscemi, John Goodman, Oscar Isaac, Helen Mirren, Rita Moreno, Sissy Spacek, Alfre Woodard, Jeffrey Wright och Renee Zellweger. Det låter som att flera av dessa kan addera till en bok som förlaget beskrivit: ”a series of dream-like riffs that, taken together, resemble an epic poem and add to the work’s transcendence.”
*
Jocke Åhlund får ihop årets bästa titel i sin krautdränka nya popkaramell: Feels Like WAsting My Life Is Taking Forever. I november kommer albumet Eternal Light Brigade. Det och Dungens nya på gång, den avantagardistiska svenska pophösten känns klart lovande.
*
Väldig reaktion blev det förra veckans hyllning av ABBA Gold. Trevligt! Passar ni er inte blir det mer nostalgi.
*
T.Rex var mina första idoler. Med en andre vice talman som förnekar dinosauriernas existens känns det hög tid att damma av trippel-CD-samlingen T Rex Gold. Marc Bolan existerade, även om det är ett tag sedan.
Lars Nylin
