Utredningen Kreativa Sverige kommer fram till att det behövs en ny strategi som är gränsöverskridande och långsiktig för att stötta företagen i de kreativa branscherna. MI ställde fyra snabba till utredaren, Tobias Nielsén.
Utredningen Kreativa Sverige har lämnat sitt slutbetänkande och föreslår bland annat ett mer delat ansvar mellan olika politiska områden, att upphovsrätten prioriteras, men också att den lokala och regionala konkurrenskraften stärks i hela landet. Tobias Nielsén har varit ansvarig utredare:
Du är inte ny för musikindustrin, du har haft andra uppdrag genom årens lopp?
– Det stämmer. De senaste åren har jag främst ägnat mig åt mina bolag Volante förlag, Gamla stans bokhandel och talaragenturen Speakersnet. Men i ett tidigare liv på 90-talet arbetade jag som musikjournalist och recensent på Expressen i några år, och därefter efter utbildning på Handels fick jag en del uppdrag för Musiksverige, bland annat utvecklade Volante Research statistikmodellen som sedan användes i ett decennium.
– Jag har även arbetat med stadsutveckling med tanke på musik och kultur generellt, och särskilt Rockparty och Hultsfredsfestivalen under 00-talet. Jag var även gästlärare på Music Management-programmet på Linnéuniversitetet under den perioden. Jag har säkert glömt en massa annat också. Jag reste enormt mycket. Träffade väldigt många.
Vad är de viktigaste slutsatserna ni har kommit fram till i arbetet med utredningen?
– Kulturlivet är också näringsliv. Kulturen befolkas av företagande. Därför måste också politiken, utbildningar, finansieringaktörer förstå detta. Annars kan det gå så fel som det gjorde i början med pandemihjälpen.
– Om jag lite mer i detalj ska utveckla vad gäller för politiken så är det viktigt att erkänna av kulturföretag både kan bidra till att uppfylla såväl näringspolitiska som kulturpolitiska mål, det vill säga både vara jobb- och exportdrivande liksom vara viktig för en plats, samt arbeta för och med konstnärlig kvalitet, bildning, förnyelse, internationalisering och ibland kulturarv. Om så sker så kan insatser bli mer träffsäkra och heltäckande.
Finns det något specifikt som rör just musikbranschen?
– Jag kan lägga till hur viktig det är att tänka kring platsens betydelse för kulturella och kreativa branscher, och då ser jag musikbranschen framför mig. Just när det gäller nätverk och kunskap inte minst. Dessutom de här branschernas betydelse för platsen. I Storbritanniens nya långsiktiga vision är de väldigt tydliga med att prata om ”pride of the place”. Rent konkret så föreslår de kulturmärkning av enskilda lokaler.
Vad anser du krävs för att det ska ske en förändring framöver?
– Mycket har hänt på 20 år när det gäller attityder. Men fortfarande så gäller det som jag nämnde ovan, att se att musikbranschen till stor del handlar om företagande, från frilansare till medelstora bolag och tillväxtdrivande jättar, dessutom i en global kontext. Men att detta kan ha sitt frö i kulturutbildningar, konstnärliga experiment och lek. Att förstå hela kedjan och att det inte går att planera fram allt. Men vikten av grunden.
– Vi skriver också mycket om balans på upphovsrättens marknad, att politiken måste vara redo för snabba beslut men ändå med långsiktigt öga. Sverige och inte minst Stockholm har ju verkligen drivit på utvecklingen när det gäller kreatech-innovationer — tänk Spotify, Storytel, Acast, Epidemic Sound, tidigare X5 med flera.
– En anledning är att kunskapsnivån när det gäller upphovsrättsmarknaderna var extrem hög jämförelsevis i branschen. Även innovationsöppenheten som föregicks av de hetsiga åren med Sverige som piratcentrum. Vi låg tidigt generellt i teknikutveckling och tajmingen blev väldigt bra för svensk del. Men vi kan inte ta allt det här för givet. Politiken måste bli mer aktiv och inte se på upphovsrätten så endimensionellt.
Daniel Johansson
daniel@musikindustrin.se
