Sound Pollutions Johan Hargeby ser TV-dokumentärer om framgångsrik rockmusik och frågar sig om ansvariga myndigheter vill att det ska bli mer av den varan i framtiden. Pandemistöden har provocerat honom till ett debattinlägg.
Är rocken död? Det går att frossa i nostalgi, som dokumentärer om The Boppers, Noice, The Hellacopters eller exportframgångar för svensk hård rock på SVT. Det går att skriva böcker om Svensk Metalhistoria, göra film om Norsk Black Metal eller varför inte en TV-serie om Sex Pistols?
Allt går att göra när man har facit.
Det är enkelt att diskutera eller berätta om andras arbete eller att bestämma vem ska få vad.
Sound Pollution har gjort ett antal utgåvor med stor framgång av just nämnda namn, genom att kapitalisera på etablerade varumärken, nu är detta en liten del av vårt företags totala omsättning. Vår verksamhet går mestadels ut på att lansera nya artister, allt för att skapa tillväxt och därmed nya jobb. I t.ex SVT-serien Hård rock på export så har Sound Pollution haft ett finger med i spelet på något sätt med nästan samtliga artister, det var vi som initialt kontrakterade och lanserade The Hellacopters och Sabaton genom ett risktagande för vi såg potentialen, bara för att ta två konkreta exempel på framgång.
Jag hade nyligen ett besök av Tillväxtanalys som har regeringens uppdrag att analysera och utvärdera svensk tillväxtpolitik. Besöket handlade om företagens syn på de olika pandemistöden, detta fick mig verkligen att reflektera.
Det var inledningsvis mycket frågetecken och svårt att ”greppa” de olika stöden.
Sänkta arbetsgivaravgifter var enkelt och bra.
Det var väldigt mycket information att ta till sig, under tidspress vill man inte riskera att ödsla tid på att söka ”fel” stöd, man vill lägga tiden på ”rätt” saker och söka de stöd man tror sig ha rätt att kunna söka.
Hyresstöd kändes krångligt eftersom man då ska förhandla med sin hyresvärd (ofta fler än en). I den mest ”drabbade” delen för just vårt bolag (vår fysiska butik, detaljhandel) en mindre privat fastighetsägare. Vi bedömde detta som rätt utsiktslöst. Hyresstödets är genom sin koppling till relationen med den individuella hyresvärden ett orättvist utformat stöd.
Omställningsstödet blev också fyrkantigt. Vi har vissa områden där omsättningstappet kommer 12-36 månader fram i tiden, t.ex på förlagssidan där upphovspersoner framträder live och där sådant rapporteras in med fördröjning. Vi kunde således inte söka detta stöd. Ännu ett orättvist utformat stöd.
Korttidspermitteringstödet var inledningsvis väldigt svårt att förstå även om det nu i efterhand, utifrån vårt perspektiv, är det stöd som fungerat bäst. Från början upplevde vi stödet som ”fyrkantigt” eftersom det skulle ingås avtal med all personal och all personal måste behandlas lika. Ett upplägg som kan slå fel för företag med flera typer av affärsverksamheter eller med verksamhet på flera geografiska platser. Det fanns inledningsvis inget val, det var alla eller ingen, så för oss omöjliggjordes även detta stöd inledningsvis. Detta ändrades dock relativt snabbt så att det gick att söka per ”driftsenhet” och/eller för delar av personalen, vilket i sin tur gjorde det möjligt för vårt bolag att delvis kunna ta del av detta stöd.
Självfallet var det mycket arbete kring detta och jag har full förståelse att kontroller, etc. måste göras, men det blev administrativt betungande med alla ansökningar och avstämningar som fick göras vid upprepade tillfällen. Det tog också väldigt lång tid med besked och efterföljande utbetalning. En situation som lätt blir jobbig för ett företag under likviditetspress.
Krisstödet och återstartsbidraget till kulturen blir jag rent provocerad av.
Det är relativt enkelt att ”genomskåda” att det sker någon form av godtycklig ”konstnärlig” bedömning av dessa medel. Mig veterligen var inte det syftet, det finns andra stöd för det. Med rena skattepengar så är det allvarligt när vissa aktörer konstant gynnas framför andra. Processen finns dokumenterad i officiella handlingar så det är rätt enkelt att följa hanteringen. Allt sker i en mycket liten krets. Sveriges kulturvärld är inte stor. Jag konstaterar bl.a. att många beslutsfattare i flera fall valt att avstå från att delta i besluten p.g.a. jäv men det är ändå i slutändan deras kollegor som i stället fattar besluten. De som fattar dessa beslut har en enorm makt, i vissa fall livsavgörande. Många gånger känns det som ett lotteri som dessutom snedvrider konkurrensen.
Jag tror det var ett ”misstag” att låta Kulturrådet hantera dessa ”återstarts”-medel. Det hade sannolikt varit bättre om någon annan myndighet som fungerar mer ut ett långsiktigt näringslivsperspektiv, utan några ”etablerade” relationer till ”branschen”, hade hanterat detta.
I princip så skulle jag inte ha något emot att dela vår ansökan för ”lulturpengarna”, även om jag på förhand kände att vi var chanslösa hos just Kulturrådet, som jag anser alltid behandlat oss styvmoderligt.
Vi gjorde en ansökan med stor omsorg, rent faktabaserad, som tveklöst visar på jobbskapande och långsiktighet, dessutom baserad på lika delar risktagande. När väl beslutet sedan kommer så står det som väntat helt kort: ”AVSLAG”.
Det finns ingen motivering eller underlag överhuvudtaget redovisat. Det är självfallet av intresse för oss som sökande att få kännedom om hur beslutsfattarna resonerat. Jag kan självfallet till viss del förstå att arrangörer som varit helt nedstängda prioriterats, men när man lagt ner arbetsdagar på en väl genomarbetad och seriös ansökan så anser jag att man åtminstone kunde få ta del av beslutsunderlag/motivering.
Det framgick att återstartsmedel skulle ges till färre men med högre belopp. Vi sökte 2,5 miljoner SEK med förpliktelse att själva vid beviljad ansökan gå in med samma belopp. När jag sedan ser hur fördelningen ser ut så stämmer inte det som utfästes, om man undantar några riktigt stora arrangörer som förmodligen helt korrekt fick stora belopp, så ser man sedan att många av stödmottagarna är aktörer som tidigare, gång på gång, fått stöd från just Kulturrådet.
Jag förstår inte riktigt hur skattemedel kan gå till publika bolag med främst utländska ägare som inte har några som helst svårigheter att finansiera sin verksamhet, det är också märkligt att vissa beviljas stöd i nivå med sin totala omsättning sammantaget under de senaste åren.
Jag vet inte hur många som arbetar på Kulturrådet men hela personalen kan inte ha arbetat med fördelningen av krisstödet och återstartsbidraget till kulturen? Jag upplever att stödhanteringen som bristfällig, ja närmast oseriös, trots att det handlar om stora skattefinansierade belopp. Hanteringen påminner närmast om ett lotteri fast med skattepengar. Stöd av denna storlek måste hanteras genom en tydlig, förutsägbar och transparent process. Jag tror att det är extra viktigt i en bransch som vår där många stora aktörer, som generar stora mängder arbetstillfällen, samtidigt har små marginaler.
Får väl hoppas på att den nya utredningen ”Kreativa Sverige” kan leda till förbättringar. Jag står till förfogande.
Mvh
Johan Hargeby
VD, Sound Pollution Records
