MI:s Lars Nylin tindrar som ett barn på julafton över sommarens liveutbud. Men misstänker samtidigt att det kan finnas smällkarameller bortom paketöppnandet.
Vi uppdaterar denna vecka vår festivalguide för tredje gången i sommar. Även om Musikindustrin.se inte har livebevakning som prioritet, tyvärr har livebranschen aldrig klivit på MI-tåget, känns det strålande både som besökare och som journalist att långt i juli kunna lägga till nyheter som sträcker sig ända in i septembers rusk.
Efter två märkliga år är det ju med en känsla av småbarn på julafton som jag ögnar det ständigt expanderande programmet.
Men samtidigt smyger en helt motsatt känsla där. Det är som om livesommaren tagit på sig sin karisma bakochfram. Det är lite FÖR bra. Lite FÖR mäktigt innehåll.
Känslan att ”detta kan aldrig hålla i långa loppet” finns hela tiden där.
Ännu har jag inte noterat några helt inställda festivaler eller större turnéer. Inte som när exempelvis Arvikafestivalen plötsligt gick i sank eller när orosmolnen växte sig becksvarta över Hultsfred. Däremot kommer hela tiden noteringar på Messenger om att spelstället x eller artisten y har det jäkligt tufft. Bland vanligt folk grasserar dessutom åsikten att biljettpriserna i många fall passerat smärtgränser.
Just nu är allt rena amatörgissningar, jag tror inte ens branschgurus har svaren. Men känslan i mitten av juli är att denna sommar rids ut. Trots att det många helger gått från noll festivaler till tre, i många fall i samma tajta region. Trots att behållna biljetter från pandemiinställda event två år tillbaka skapar en rejäl tvekan att köpa på sig biljetter till nyheter. Trots, inte minst, radikala prishöjningar på sådant som trots allt är mer akut nödvändigt än livselixiret livemusik.
Dom drabbade, här fortsätter lekmannaspekulation, kan framöver framförallt bli mellanregistret av akter.
Dom största bjässarna kommer att attrahera massorna även kommande år. Att se en ikonisk akt ihop med gänget är något annat, något mer än musik. Små profilerade scener tycks också dra publik.
Nej, problemet kan bli allt däremellan, ”vanliga livebaserade turnéakter”, i synnerhet som massmedia blir allt mindre ambitiösa med livebevakning – tack AB och Gaffa förresten för att ni finns där ute även 2022.
Hör gärna av dig med teorier och tankar. Ämnet är som sagt inte MI:s kärna. Men även i en tid där TikTok oljar fram hittarna är livemusiken ändå basen för allt, musikens DNA.
Du når mig på lars@musikindustrin.se eller på Messenger.
*
I ett vidare kulturgrepp kan läget vara än mer oroande. Här lite tankar efter Almedalen https://amp.svt.se/kultur/publikkris-almedalen-riksteatern-2022-kulturevenemang
*
Lars Nylin
