Musikförläggarna kommer framöver inte att dela ut priser till förövare eller gärningspersoner, meddelade man förra veckan. Under måndagen arrangerade organisationen ett uppföljande panelsamtal på Almedalsveckan. De inbjudna deltagarna hade alla invändningar mot beslutet.
”Ska musikbranschens utdelare skilja på verk och person?” var titeln på diskussionen som modererades av Camilla Wagner. I panelen satt Musikförläggarnas ordförande Kerstin ”Titti” Mangert, Alfons Karabuda, Ordförande, Skap, President, International Music Council mm, Ceylan Holago, co-founder/head of operations, CMDS, Namo ”Lilla Namo” Marouf, upphovsperson och artist samt Johannes Cakar, musikjournalist.
”Att ge de enskilda individerna större utrymme, makt och inflytande understödjer branschens problem med otrygghet, ojämlikhet och exkludering. I slutändan riskerar det att drabba tillväxten i en av Sveriges viktigaste exportindustrier, sa Kerstin Mangert i en intervju med SVT (läs här), i förra veckan.
De inbjudna paneldeltagarna bjöd dock på motstånd. Namo ”Lilla Namo” Marouf menade att det i vissa grupper uppfattas som att policyn riktar sig mot hiphopen, även om det inte är intentionen. Hon lyfte vikten av att man inte glömmer hur rasifierade historiskt drabbats av förbud och att man missar att göra verklig skillnad.
”Vad är egentligen syftet?” undrade Ceylan Holago, som driver konsultbolaget CMDS, som arbetar med strategier för jämlikhet och integration. Hon tryckte på att musikbranschen istället borde använda sina resurser till att påverka på ett politiskt plan, för att minska segregationen.
Johannes Cakar såg en risk för att Musikförläggarna skulle uppfattas som moralväktare och att beslutet skulle göra mer skada än nytta, eftersom en stor grupp unga lyssnare får sin information från ett hiphopcommunity som ser policyn som riktad mot dem.
Alfons Karabuda påminde om att åtgärden handlade om att skydda offren för gärningspersonerna, men menade också att det är viktigt att se upp med det som kan uppfattas som censur. ”Man har haft fel förr och det har ofta drabbat framförallt svart kultur.” En policy måste också utformas så att den inte kan missbrukas. ”Jag har fullt förtroende för Titti, men vi måste utgå ifrån att nästa ordförande för Musikförläggarna är jättedum”, sa Karabuda, som ändå uttryckte uppskattning för att samtalet förs öppet. Han föreslog också att att skivbolag och förlag skulle kunna avstå royalties när artister/upphovspersonen döms och skänka dem till brottsoffer eller andra initiativ, apropå att musikbranschen samtidigt tjänar pengar på artister/upphovspersoner som sitter i fängelse.
Kerstin Mangert uttryckte tacksamhet för de framförda synpunkterna men sa också att det inte är någon ”rättighet att få ett pris”. ”Rättsamhället har sin egen gång och vi är bara Musikförläggarna i det här, men vi tycker att vi måste ta ansvar för vilka vi hyllar och vilka vi lämnar vår arena till. Vi riskerar annars att andra lämnar branschen och att vi tappar i återväxt i musikbranschen.”
Riktlinjerna för årets prisutdelning är ännu inte klara utan tas just nu fram i samråd med externa jurister, hållbarhetsexperter- och inkluderingsexperter. Även branschkollegor och medlemmar kommer att ha möjlighet att lämna synpunkter.
Panelsamtalet går fortfarande att se här.
Christel Valsinger
