MI:s Lars Nylin hyllar senior kompetens på musikbolagen – och får på kuppen med tidernas bästa floskel.
Det var en sådan där majdag som bara finns i böcker. Nästan 30 grader. Gassande. Det lockade oerhört att glida över Renstiernas Gata i Stockholm till baren som jag under fem år sett från mitt kontor. Där satt dessutom redan några arbetskamrater.
Före detta arbetskamrater. Orsaken till att jag inte kunde svassa över gatan var att först skulle jag få sparken. Jag skulle fylla 50 en vecka senare. Det kändes som jag gick till min giljotin. Det fanns ju inga jobb på skivbolag vid den åldern. Eller i alla åldrar, för den delen. Det var 2008, skivbolagen befann sig mitt i det värsta stålbadet, vi var en bransch i dramatiskt krympande.
14 år senare törs jag skriva om detta utan att det ska framstå som en partsinlaga på gränsen till jobbansökan. Jag har haft en radda lysande år som frilansare. Hade inte önskat annat. Vid den ärofulla ålder som jag nu uppnått har jag dessutom all respekt för att man inte nyanställer någon.
Däremot slås jag vid minnet av värdet i att behålla de som varit med ett tag.
Branschen behöver ständig batteriladdning och kreativitet med ung begåvning. Ännu mer så när ung tech påverkar musikdistributionen mer än någonsin. TikTok är bara ett exempel.
Det är lysande med alla de ”Best under 30 awards” som florerar. Men branschen behöver också historia. Inte minst när katalog, oavsett hur djup den är, står för allt större andelar. Med framgångar som de för exempelvis Kate Bush och Ted Gärdestad dessutom alltmer i den unga tech som jag tänker på ovan.
Att jag slås av detta just nu kopplar en del till den special med Nettan Håkansson som kollegorna på Sony Publishing presenterat. Här illustreras senior kompetens på alla sätt. (Ni är förresten ytterst välkomna att ta fram liknande om just era seniora medarbetare på väg att avrunda sina långa karriärer!)
Detta samtidigt som Universals A&R Nicke Rune fyllt 60 – grattis! – och Classe Brewitz, katalogbas på Sony som vanligt varit allestädes närvarande på sociala medier kring namn som Elvis, The Clash, Neon Rose och Miles Davis. Vid 63 är Brewitz för mig en idol. I en sådan roll hade jag kunnat tänka mig själv 2022 om det inte varit för den där grymt soliga majdagen 2008.
Var jag vill komma med detta?
Lite oklart, men solklart är: ta vara på er seniora kompetens, bolagsbossar. En ålder är faktiskt bara en siffra om man är fortsatt vaken och frisk. Det låter som årets floskel, men är likväl sant.
Ha en bra semester ni som går in i detta denna helg.
MI fortsätter rakt genom sommaren.
*
Så här skrev kollega Christel Valsinger om Anette Hökengren förra året: http://www.musikindustrin.se/2021/05/04/forlagsprofil-anette-nettan-hokengren-general-manager-sony-music-publishing/.
*
Intressant mitt i pressläggning: ”Ska musikbranschens prisutdelare skilja på verk och person?”. Det frågar sig Musikförläggarna inför ett eget beslut i saken, men det är också rubriken på en paneldebatt i Almedalen 4/7 kl 16.00. Centralt ämne, jag är helt med Musikförläggarna i frågan.
Se även separat artikel och – åtminstone i dag torsdag – en intervju med ordförande Titti Mangert på SVT Kulturnyheterna via SVT Play.
*
DN valde rubriken: ”Musikförläggarna slutar ge priser till dömda”. Helt fel, alltså.
*
En jazzdokumentär även för den som inte tror sig gilla jazz. Oscar Peterson, en jazzens jätte. shorturl.at/akwCW
*
En dos självpromotion: Undertecknad i Musikbranschpodden: https://www.dmgeducation.se/musikbranschpodden/152-lars-nylin/
Lars Nylin
