MI:s Lars Nylin räknar ned till torsdagens Grammis med entusiasmen hos en som vill inleda en ny svit. Och tar sig krönikörens frihet att välja favoriter.
Det känns som förra århundradet det senaste hände. Det skedde faktiskt så sent i februari 2020. En Grammisgala IRL, det ska bli fantastiskt trevligt.
Förra året var endast nominerade med sällskap bjudna till den fina men pandemibegränsade Grammisgalan på Södra Teatern i Stockholm.
Därför bröts min egen obrutna galasvit från slutet av 1980-talet. Jag tänkte då, i maj 2021, att suget efter denna ceremoni möjligen med detta skulle mildras. Att bubblan skulle pysa ut i relation till det saknade bubblet. Det far trots allt runt en hel del cynismer över galor i allmänhet och Grammis i synnerhet. Ännu mera så sedan den i modern tid inte sänds linjärt i ång-tv, sinnebilden av ett Grammis som allmänheten älskade att avsky och kallade ”direktsänd firmafest.”
Men alls inte så har det visat sig.
Det ska tvärtom bli extra trevligt nu när firmafestkänslan blir extremt trevligt markant när det äntligen – floskeln peppar peppar är gigantisk här – öppnat upp sig på allvar. Det är nästan, men bara nästan, så att jag funderat på att för en gångs skull bära slips.
Årets gala blir en mix av den generation som dominerade den gången 2020 och några helt nya namn. Det genomgående är att ”Spotifygenerationen” nu tagit över helt, ganska självklart. Men att det trevligt nog kompletteras med några vassa namn som varit med sedan CD-skivan ansågs futuristisk: Thåström, Merit Hemmingson, Ale Möller och några till. Det är kanske hemmablint av en veteran, men jag är övertygad om att sådana namn ger Grammis en dynamik som skulle saknas om alla akter var barn av TikTok-eran.
Om en krönikör får tillåta sig att ha några förhandsfavoriter blir det Ebo Krdum, hans resa från Sudans vidriga inbördeskrigszoner till Spånga är lika fantastisk som hans musik, liksom Snoh Aalegra. I smyg håller souldrottningen från Upplandsslätten på att bli en världsstjärna och hon förtjänar långt mer uppmärksamhet på hemmaplan.
Sedan behöver det inte skrivas att jag självklart håller på min enda svenska rockidol, Thåström.
Men tanken kittlar givetvis också på ett pris till Elvira Anderfjärd, strålande duktig och potentiell förebild för en explosion av kvinnliga producenter, liksom till Agnes när hon nu kommit tilbaka på allvar.
Andreas Mattsson är en annan att hålla span på. Han symboliserar med sin roll i Popsicle på något sätt Grammisgalans storhetstid ute hos allmänheten. Men det är å andra sidan hög tid för en ny peak nu när vi åter har en rad artister som inte bara blixtrar på hemmaplan utan även globalt. Vi ses i något hörn på Annexet, möjligen med lite tidlöst bubbel inom räckhåll. Eller så får vi ses via TV4 Play, Sjuan och CMore, det är strålande att galan direktsänds.
Musikindustrin.se gör för övrigt ett extra utskick med vinnarna. Missa inte det om du råkar missa det övriga.
*
En påminnelse om en annan återkomst: Polar Talks, som vi skrev om häromveckan.
2020 års pristagare Diane Warren och YouTube:s musikchef Lyor Cohen finns bland gästerna när Polar Talks kommer tillbaka 23 maj. Dessutom kommer pristagarna Dr Ahmad Sarmast, Olivier Leymarie och Olivier Leymarie.
I ett pressmeddelande summeras Polar Talks: ”Polar Talks är att i ett livligt och tankeväckande samtal sammanföra ledande personer från olika världar under parollen ”the power of music”.”
Polar Talks med fri entré hålls 23 maj 15.00-19.00 i Musikaliska Kvarteret, Nybrokajen 11 i Stockholm.
*
Tack för sången, Kjell Lönnå. Som eldsjäl för körsången en nationell ikon.
*
Lars Nylin
